Page 17

- Första akten

Sjunde scenen.

OLOF BAUTASTENIUS. SANNINGENS GUDINNA.

gudinnan

Se, hur de alla fly mig! Sådan var

Min lott på jorden uti alla tider. —

En stannat qvar.

Nalkas Bautastenius

.) Stig upp, du dödlige!

o. bautastenius

höjande upp hufvudet

). Hvad befalls?

gudinnan

. Stig upp, ty jag är sanningens gudinna! —

o. bautastenius

uppstigande

). Sanningens gudinna!

Afsides

.) Den antika drägten ger mig mod! (

Högt

.) Hvilken

ära for mitt hus! Men jag begriper ej...

gudinnan

Jag hållits innestängd i jordens sköte

Af mina fiender, som äro många,

Ty knappast hela verlden rymmer dem.

o. bautastenius

. Herre, min Gud! Ni har då varit

lefvande begrafven!

gudinnan

Men oförmodadt hör jag i mitt fångsel

Ett buller, som alltmera närmar sig. —

Ett hål i muren stötes. Solens strålar

Sig tränga in, och himmelen jag skådar,

Och fri jag känner mig i samma stund!

Det är ditt arbetsfolk som brutit bojan,

Och derför har jag nu att tacka dig!

o. bautastenius

. Det är således jag som löst

sanningen ur dess bojor! Hvilken lycka! Hvilken ära för mitt

namn!

gudinnan

Men tror du väl, att verlden dig skall prisa,

För det du gifvit sanningen åt verlden?

Ack nej! Jag ensam kan belöna dig. —

Se denna spegel! Den är sanningens.

Och denna spegel jag åt dig vill gifva.

o. bautastenius

. Sanningens spegel! Jag har mycket

hört talas derom. Den ser antik ut. Hvilken vinst för

mina samlingar!