Page 18

- Första akten

gudinnan

När spegeln mot en menniska du håller,

Hon öppnar strax för dig sitt hela hjerta,

Och allt hvad deri står du läsa kan. —

Dess verkan på dig sjelf du först bör pröfva!

o. bautastenius

. Det måtte väl inte behöfvas, ty

sanningen har alltid varit min förtjusning.

gudinnan

. Säg mig nu först, hur finner du ditt yttre?

o. bautastenius

. Mitt yttre? Mitt ansigte?... Åh jo,

så der — anletsdragen något stolta kanhända, men ädla,

antika —

gudinnan

sätter spegeln mot honom

). Se dig i spegeln.

— Nå, hvad skådar du? —

o. bautastenius

ser sig i spegeln, men studsar förskräckt

tillbaka

). Hu! Skulle det vara mitt ansigte, det der! —

Har jag ögon som en råtta, jag, och näsa som en mops?

gudinnan

. Nå, säg mig sen, hur finner du ditt inre?

o. bautastenius

. Mitt inre? Det måtte jag väl känna.

Jag är en man med djupa kunskaper, skarpt hufvud, klar

blick och skapad för något stort. Det är orätt att skryta

med sig sjelf; men när man talar med sanningens gudinna,

så — —

gudinnan

håller spegeln framför honom

). Se dig i spegeln.

— Nå, hvad skådar du? —

o. bautastenius

tittar i spegeln, men far förskräckt

tillbaka

). Hu! Det är fasligt! Bort med denna fördömda

spegel!

gudinnan

Om spegeln smickrat dig, du varit nöjd,

Tag den likväl och pröfva andra med den.

o. bautastenius

tager spegeln

). Det vore oartigt att

neka. Inte för det jag tror på den, men för vetenskapernas

skull, så — —

gudinnan

. Det kommer någon, jag aflägsnar mig. (

Går

Åttonde scenen.

OLOF BAUTASTENIUS. FRU SNABBELIND.

o. bautastenius

. Jag ska åtminstone låta bli att spegla

mig sjelf. — Det vore ju en galenskap att tro på något