Page 22

- Första akten

o. bautastenius

tager frun vid armen och skjuter ut henne

En dålig menniska, ja. — Jo, så är det med! Lemna genast

mitt hus! Gjorde jag rätt, skulle ni paradera i polisen.

Bort, och visa er aldrig mer för mina ögon!

fru snabbelind

på samma gång under det hon utföres

Att så behandla en gammal trotjenare! Är det belöningen

för mitt nit och min tillgifvenhet? I er dödsstund skall ni

ångra det. — (

Utledes

Nionde scenen.

OLOF BAUTASTENIUS.

Sedan

ÄNGELVINGE.

o. bautastenius

återkommande

). Är det en dröm eller

yrar jag! Men jag har ju sanningens spegel i min hand,

och jag har ju med egna öron hört de gräsligaste saker!

Ah, se der kommer min blifvande måg. Aldrig var han

mer välkommen än i denna stund. Hur ljuft att ha en vän

att utgjuta sitt hjerta för!

Ängelvinge

inkommer med ett stort ben i handen

). Min

värdigaste farbror, hvad jag skattar mig lycklig att med ett

fynd kunna rikta farbrors dyrbara samlingar! Detta ben —

o. bautastenius

rycker åt sig benet

). Detta ben, hvar

har bror fått detta ben ifrån?

ängelvinge

. Under arbetet på nya Roslagstullsvägen

har man djupt ner i jorden upptäckt detta ben, som är för

kolossalt att ha tillhört någon individ af de senare

generationerna, men ingen kan bättre än farbror upplysa om det

sanna förhållandet dermed.

o. bautastenius

beskådar benet noga på alla sidor

). Det

har bestämdt tillhört någon viking, som stupat der på platsen,

kanske någon sjökonung, en Angantyrs eller Starkotters like

i kroppskrafter! Hur skall jag nog kunna tacka bror

derför? —

ängelvinge

. Det är en ära för mig att i min ringa

mån kunna underlätta de forskningar, som endast äro möjliga

för det högre snillet och de djupare kunskaperna. Hvad

jag lyckönskar mitt land, som får glädja sig öfver min

vördade farbrors lysande upptäckter. Efterverldens tacksamhet

och beundran skola bekransa den frejdade medborgarens

minne!