Page 6

- Första akten

Första akten.

Ett mindre rum hos Bautastenius med fond- och sidodörrar

samt prydt med diverse antika bilder och urnor. Mellersta delen

af fonden betäckes af ett blått förhänge.

Första scenen.

ADELMARK. HILDUR.

adelmark

. Ja, Hildur, våra förhoppningar försvinna

allt mer och mer. När jag hos din far anhöll om din hand

och förklarade, att icke blott min, utan äfven hans enda

barns lycka berodde deraf, räckte han mig till svar ett

gipshufvud med sönderslagen näsa och ville jag skulle

medgifva, att det var tusen år gammalt.

hildur

. Och du?

adelmark

. Jag kunde inte styrka honom i ett vurmeri,

som slutligen skall göra honom galen. Jag sade honom

derför helt öppet, att någon bedragare lurat på honom den

der bysten liksom mycket annat.

hildur

. Hur oförsigtigt!

adelmark

. Jag kan inte med tålamod åse, hur hela

verlden drifver gyckel med honom. Inte längre se’n än i

går köpte han ju af en äfventyrare för ganska högt pris den

der klumpiga stenbilden (

går till fonden och drager åt sidan

förhänget, så att man ser en grof stenbild

) tror fullt och fast,

att den blifvit förd till Sverige af högtsalig Odin, och

påstår, att den der figuren, som någon stenhuggare i

Stockholm helt säkert har på sitt samvete, bestämdt lemnar

vittnesbörd om asarnes kultur i skön konst. Han har fått i

sitt hufvud, att en vikingaborg fordom stått på denna tomt,

och derför liknar nu hela den vackra trädgården en

sandgrop, hvari dagligen en mängd arbetare gräfva efter gamla

fynd och minnesmärken. Hela våningen är förvandlad till