Page 7

- Första akten

förrådsrum för allt möjligt skräp. Tro mig, min Hildur,

det slutas aldrig väl på det sättet.

hildur

. Det tror äfven jag; men du hade väl

åtminstone för denna enda gång kunnat gå in på hans ideer, —

du har nu förstört alltsammans.

adelmark

. Jag kan inte vara en bedragare. Jag kan

inte hjelpa en feberpatient att kasta sig ut genom fönstret.

hildur

. Men det anstår inte heller en förståndig

menniska att rasa mot en feberpatient, och allraminst en

läkare. Med mildhet och skonsamhet måste han behandlas,

och ett litet medgifvande å din sida hade . . .

adelmark

. Ja, jag märker, att jag är misshaglig och

motbjudande i allas ögon. Det återstod bara, att äfven

du . . . Nå, välan, jag är en öfverflödig person på detta

ställe. — Jag visste det redan förut . . . jag vet till och med,

att jag har en lyckligare rival, som — men det är

detsamma — farväl!

hildur

. Farväl, min herre!

adelmark

. Farväl, min nådiga! (

Bockar sig och går till

dörren, men stannar der och ser sig om.

) Farväl! Jag går för

sista gången. (

Går ut, men återvänder genast.

) Jag går, för

att aldrig återkomma mer! (

Tager i dörren, men stannar och

vänder om.

) Vid Gud! — Jag hade dock fortjent ett enda

afskedsord!

hildur

som satt sig på en stol

). Ett afskedsord? Jag

trodde ni redan hade gått.

adelmark

framträder hastigt

). Det är omenskligt att

behandla mig med en sådan köld.

hildur

. Jag kan inte hjelpa en feberpatient att kasta

sig ut genom fönstret.

adelmark

fattar Hildurs hand

). Hildur, förlåt mig!

Den som älskar är ofta nog en större galning än den som

samlar antiqviteter. Var inte längre ond på mig, om du

inte vill se mig dö af förtviflan!

hildur

uppstiget

). Åh nej! Inte passar det en stackars

flicka att vara ond. En karl älskar, och likväl gör han allt

i verlden för att plåga den han älskar. — Ju mer butter

och tråkig han ser ut, desto mer älskvärd tror han sig

vara. Hela dagen plågar han oss med sin svartsjuka, med

förebråelser, nycker, deklamationer och Gud vet icke allt.

För att riktigt förtjusa oss, förklarar han sig ledsen vid

lifvet och vill kasta sig i dödens armar, den stackars