Page 8

- Första akten

menniskan; men tro mig, han dör inte förrän han dödat oss

tusen gånger. Som jag nu inte har lust att dö på det sättet,

så får jag den äran rekommendera mig! (

Nalkas ena

sidodörren.

adelmark

följer henne

). Hildur!

hildur

. Jag återskänker er derför lifvet och, för att

rätt kunna begagna det, äfven friheten. — Adjö, min herre!

Går in i sidorummet.

adelmark

söker låsa upp dörren

). Hildur, är detta ett

skämt, så är det förskräckligt! Nå väl! Rigla era dörrar,

mamsell! Men icke skall det behöfvas mer, åtminstone för

min skull, det lofvar jag heligt! Farväl! (

Går häftigt åt

fonden.

hildur

utkommer

). Fredrik! (

Öppnar sin famn emot

honom.

adelmark

skyndar tillbaka och faller på knä

). Hildur!

Din far må gerna tro på sina antiqviteter, bara jag får tro

på dig!

hildur

. Det sönderslagna gipshufvudet är således

tusen år?

adelmark

. Det är två tusen.

hildur

. Stenbilden derborta har kommit hit med

salig Odin?

adelmark

. Nej, den har kommit med syndafloden.

hildur

reser upp honom

). Åh nej, min vän, du får

hvarken medgifva det ena eller det andra. — Jag tycker

mycket om, att du vill gå in på alla galenskaper för min

skull, men jag vill inte att du skall göra det. Sanningen

segrar ändå alltid till slut.

adelmark

. Hvad vill du då jag skall göra?

hildur

. Ingenting så länge. Pappa är förtjust i

hofpredikanten Ängelvinge och vill promt, att jag skall gifta

mig med honom. För att skrämma mig, har han gjort upp

testamente och deri gifvit hofpredikanten större delen af

sin förmögenhet.

adelmark

. Må han gerna testamentera bort alltsammans,

bara jag får behålla dig.

hildur

. Det är godt och väl, men en god hemgift kan

ju aldrig skada. En läkare kan lätt komma ur modet, men

pengar äro alltid moderna. Pappa är i botten god och