Page 9

- Första akten

håller af mig jag, och tror inte det är så farligt. (

Tittar ut

i fönstret.

) Men se der kommer hofpredikanten. Låt oss

undvika honom! (

De gå in i sidorummet.

Andra scenen.

ÄNGELVINGE (

med några böcker under armen

FRU SNABBELIND.

fru snabbelind

nigande

). Det tillstår jag, att bara

kungl. hofpredikanten träder inom gården, så är det som en

Guds ängel trädde in bland oss, syndare!

ängelvinge

. Säg inte så, goda fru Snabbelind, jag är

en enkel och anspråkslös ordets tjenare och önskar ingenting

högre än himmelens välsignelse öfver detta hus!

fru snabbelind

. Ack, hvad kungl. hofpredikantens

sista passionspredikan var vacker och rörande! Också grät

alla menniskor, och sjelf låg jag hela natten och grät, det

tillstår jag. (

Torkar sig i ögonen.

ängelvinge

. Säg inte så! Sjelf förmår jag ingenting:

det är en högre makt som utkorat mig till sitt verktyg. —

Vi äro alla lika stora syndare.

fru snabbelind

. Det tillstår jag, att om inte kungl.

hofpredikanten vore så god och ofta hedrade oss med sitt

besök, så hade jag för längesedan lemnat denna besvärliga

och otacksamma tjenst.

ängelvinge

. Säg inte så, goda fru! Jag skulle önska

det funnes så många samvetsgranna och gudfruktiga menniskor

till i verlden som frun! Se här, tillåt mig lemna den här

bibeln som ett minne af en tillgifven vän. (

Räcker henne

en bibel.

fru snabbelind

mottager den och niger djupt

). Hur skall

jag kunna tacka för så mycken godhet! Ack, hvad den är

vackert inbunden!

ängelvinge

. Hur mår vår goda mamsell Hildur

i dag?

fru snabbelind

. Ack, hon längtar så mycket efter

kungl. hofpredikanten. Det tillstår jag, att den dag, då jag

finge se kungl. hofpredikanten och mamsell Hildur framför

kullerstolen, skulle jag nöjd lägga mina ögon tillhopa.