Page 113

Twänne Predikningar

af Öfwerste K. O. Broady

- 1. Söndagen den 22 April 1877. Luk. 15:11—22

Anledningen till att Kristus framstälde denna

liknelse angiswes i början af kapitlet, der det står, att

"alla publikaner och syndare närmade sig till Jesus,

för att höra honom. Och fariseerne och de skriftlärde

knorrade sinsemellan och sade: Denne undfår syndare

och åter med dem". Detta war sålunda anledningen,

och Kristus wille medelst denna liknelse göra det tyd-

ligt för dessa knotande fariseer och skriftlärde, att» det

icke låg något ondt eller oheligt deri, att Han lät

syndare och publikaner nalkas sig för att höra, hwad

han sade, och för att mottaga Hans nåd och frälsning,

emedan detta just roar ändamålet, hwarför Han kom-

mit i werlden, och allt detta på grund deraf, att Fa-

dren, Gud i himmelen, håller menniskan kär äfwen då

och- oaktadt det, att hon är en bortfallen. bortkommen

eller borttappad syndare. Och man kan ej tänka sig

en liknelse, som på ett- fullständi are och tydligare

sått än denna kunnat framställa just detta förhållande

mellan Gud, Fadren, och syndaren. Nu kan wiß""erli-

gen denna liknelse om den förlorade sonen betraktas

från flere synpunkter än denna, och den har ock blif-

vit så betraktad och framställd, men sjelfwa saken,

nämligen Guds kärlek till menniskan, blir dock alltid

densamma. Wid detta tillfälle önska wi framhålla

liknelsen just från denna synpunkt, icke i någon all-

män eller widsträckt bemärkelse utan helt enkelt så-

som den i texten skildras för oß, näml. menniskans

tillstånd i synden, i ångern, ifrälsningen och Fadrens

förhållande till henne under alla omständigheter..-

«En man", säger Jesus, vhade två föner". Hår-

med angifwer då Jesus med ens det rätta förhål-

landet mellan Gud och osz, mellan Gud och menni-

skan: Gud är menniskans fader, och menniskan är

ett hans barn, och detta, ehwad menniskan föröfrigt

än må wara: hon ma wara troende eller otroende,