Page 117

Twänne Predikningar

af Öfwerste K. O. Broady

- 1. Söndagen den 22 April 1877. Luk. 15:11—22

handla. Den kropp, lom du eger, kallar du din, men han

är dig gifwenas din fader ishimmelen, det är Hans egen-

dom, och Han gör anspråk på den, ät Honom är du skyldig

den. Kraften att lyfta din hand, att peka med ditt singer,

utgär frän Gud. Han är tvär Fader; i Honom lefwa wi,

röras och hafwa tvär tillwaro Den förmågan, du har, att

- öppna läpparnc, att yttra ett ljud, det är ju Gud, somger

dig denna förmåga. Förmäga att läsa, tänka,studera,

kraft i kropp och själ, allt kommer frän Gud.

Det är icke ditt. Det är frän Gud, och du har fätt

det blott såsom ett län till att bruka en liten tid,

och Gud har föresatt en dag, dä Han i sin Son skall

« döma werlden och framlägga alla menniskors handlin-

gar inför domen, då du och jag, då bade bortkomna

och hemmavarande skola göra räkenskap för sitt lif

och dömas efter som wi handlat hafwa medan wi

woro på jorden. Sä är det. Erkänn det. älskade,

lät det blifva bestämmande för tvärt lif, att wi icke

ega något annat än det, som höter Gud till, sa att

wi icke gömma undan silfver och guld i tvära egna

gömmor, eller begagna tiden och kraften såsom oß sy-

nes, Utan att tvi allesammans offra det wi ega, haswa

och äro på Gads altare i Kristi tro. Da blir gåf-

wan tacknämlig inför Gud. O, buru mycken Jesu

nåd, huru mycken hjelp af Gads nad behosiva ivi icke

för att fä detta klart och leswande för tvära hjertan:

att wi i werkligheten i allt tvärt lif höra Guo till.

-Sä fortsätter Kristus: vQch icke många dagar

det-ester for den yngre sonen, sedan han tagit med

sig allt, långt bort i främmande land-» Här se tvi,

mina älskade, huru det ena steget följer på detandra.

Den unge mannen »for bort".« Det arma barnet hade

«nu afsagt sig förmynderskapet, det iville icke längre

stå under fadrens wälde, utan wille handla sjelfständigt.

. Så snart detta war gjordt, dröjde det icke länge förrän