Page 124

Twänne Predikningar

af Öfwerste K. O. Broady

- 1. Söndagen den 22 April 1877. Luk. 15:11—22

16 «

sjelfwa och tillfredsställa wår själs behof, så åro tvi

icke i wårt rätta sinne, tvi åro dårar, blinda, tvi be-

gripa icke hwad som år tvått eget bästa. Den men-

niska, som petar finger åt dig, derföre att du bekänner

din Herre, som hånar dig, derföre att du älskar Gud och

bekänner din Fader och Skapare, tror du att en så-

dan menniska har sitt sunda förnuft qwar, att hon

kommit till besinning. Ack nej! Det wore dårskap

att wara ledd af dårar, det wore dåraktigt att frukta

hwad andra menniskor, hwad dina kamrater, wänner

behaga mißtånka eller såga om dig. Det-wore dår-

aktigt att frukta för werlden. Det år för dig att komma

till besinning, att samla dina tankar, att se på ditt eget

lifs ståndpunkt och på den wå , hwarpå du år och

hafwa målet, dit din wåg bör ga, i sigte.

Når den unge mannen så kommit till besinning-

och hade begripit, att han war på en orätt tvåg, sade

han: «Huru många min faders legodrångar hafwa

icke bröd i öfwerflöd, och jag förgås här af hunger!«.

Det år första steget att du betänker din dårskap, nu

inser du först, att du håller på att förgås i synden,

att din sjal håller på att förgås i den ewiga döden.

Men icke blott det. Jesus will, att dina tankar skola

ritta si mot himmelen, mot hemmet, der Fadern bor

i de ljusa boningarna, der det finnes rikedom och

öswerflöd af lycka och sällhet, der det sinnes allt som

kan fylla en förnuftig menniskosjäl. Det wgr det sör-

sta, råtta steget, att den unge mannen korn till detta

beslut: "jag will stå upp och gå till min fader". "Jag

will stå upp": härmed will Jesus beteckna nödwän-

digheten för oß, älskade, — når wi börja inse att tvi· «

äro syndare och såsom sådana åro alldeles utblottade,

olyckliga och måste förgås, och wi då också börja tånkai

den riktning Jesus utpekar, att det sinnes någon bättre

sällhet ån att wara i synden, att det sinnes en wåg