Page 135

Twänne Predikningar

af Öfwerste K. O. Broady

- 2. Söndagen den 22 April 1877. Joh. 3:16 och 1 Joh. 4:9—10

och åt mig, till att försona .werldens synder. J haf-

wen hört mycket talas om försoning i dessa da-

gar. Det år ock ett ämne, som man icke uttömmer

med ens, det är en sak, som tarfwar, att wi litet hwar

tala derom, på det att, genom att slå hwarandras

tankar tillsammans, det måtte bliswa klart och wi få

något beståmdt och gifwet; ty om du och jag hålla

på dermed, så blir det blott ett litet stycke. Den för-

soning, hwarom wi låst, hwad är den? "Till en jör-

soning för wåra synder." Ack, du wet hwad det är,

wet, att det år detsamma som om Herren Gudi

himmelen hade sagt: «till att taga bort edra synder."

Dertill blef Jesus gifwen, till den ändan lefde och

dog Han korsets död, på det Han skulle taga bort

· tvära synder, och i sanning de äro borttagna. Nu

weta wi, att detta år en märkwårdig sak att tro på

och för swår för wåra trånga hjertan att fasthålla,

om icke Gud på ett underbart sått hjelper wår ande,

ty wår egen tanke sätter sig deremot, wårt eget hjer-

tas mörker, ja erfarenheten och werkligheten, allt-

sammans motsäger denna sanning, att Jesus Kristus

kom att borttaga werldens synder, och att Hari har

borttagit werldens synder. Det är en sanning, swår

att begripa. En as wåra gamla bepröfwade kyrko-

fåder lärde för lång tid tillbaka, att om. en menniska

går förlorad, så år det icke derför, att hon har syn-

derna qwar, ty de äro borttagna genom Jesus, utan

derföre att hon icke tror, så att om menniskor ligga i

hclwetet och förgås, så år det icke derför, att deras

synder icke blifwit utplånade, utstrukna, utan derför att

de icke trodde på och togo emot Jesus. Jag kommer

ihåg den tid, då jag trodde, att detta ivar ett galet

sått att tala, tänka och låra, men nu finner jag att

det måste wara det rätta sättet. Jesus Kristus bar i

sin egen lekamen wåra synder på korset, på det tvi