Page 137

Twänne Predikningar

af Öfwerste K. O. Broady

- 2. Söndagen den 22 April 1877. Joh. 3:16 och 1 Joh. 4:9—10

hemmet, icke hjelper det attsskicka bort dem. Hade

fadern sändt honom till Herren Jesus, då hade det

kunnat blifwa något utaf med hans bättring. Men

nu fortsatte sonen sina alna upptåg. Fadern skickade

pengar, hwilka den otacksamma wanartade sonen rum-

lade bort. Han satte sig i skuld, och skulden hopades,

tills den gick öfwer hans hufwud och han ej säg nä-

gon utwäg att betala den. Dä kommo hans kredi-

torer och hotade att, om han icke betalde dem, sätta

honom i kurran och beröswa honom friheten. Sonen

war förtwiflad Han sätter sig wid sitt bord, och un-

drar hwad han skall göra. Tager sä ett papper och en

penna vch tecknar de summor, han är skyldig, adderar

ihop dem och sinner det wara en ofantlig stor summa.

Han ser pä siffrorna, gråter och jämrar sig: o, hwad

skall jag göra! Qwällens timmar gä, midnatten kom-

mer, han sitter ännu och gråter. Tärarne falla ned på

papperet. Sä skrifwer han under skuldsummam "Hwem

skall betala denna skuld?« Och i sin sorg och i sitt

elände somnar han. Men samma natt gick ryske kej-

saren, czaren, genom qwarteren och sägefter sina unge

officerare, och han kom sä till den unge mannens

qwarter, och får se honom sofwa, kastar sedan sina

blickar på bordet, der en papperslapp ligger och seende

hwad derpä är skrifwet: den stora summan och srägant

hwem skall betala den, förstår czaren meningen och

skrifwer så nnderz« "Nikolaus." Pä morgonen, när

den unge officeren waknat, ser han sig om och sinnet,

att en hand tecknat nägot ord pä lappen och sär se

kejsarens eget namn. Ost tänker han, det är aldrig

möjligt, jag kan ej tro, att kejsaren warit här och

tecknat sitt namn. Han bryr sig wißt intet om mig,

utan det har warit nägon spektakelmakare framme

som welat drifwa gäck med mig i mitt elände. Men

hwad hände? När morgonsolen gätt opp och dagen