Page 138

Twänne Predikningar

af Öfwerste K. O. Broady

- 2. Söndagen den 22 April 1877. Joh. 3:16 och 1 Joh. 4:9—10

framskridit, kommer en budbärare med helsningem ja

kommer med en penningsumma frän kejsaren. Da

waknade han upp för werkligheten och såg att det war

allwar, och på detta sätt betaldes skulden, och han

kom ur klämman Detta är ju en bild af Herren

Jesu kärlek till·oß allesammans. Är det icke Jesus

som skrifwit: Jag betalar för din, för hela werldens

skulder, och tror du det, arma själ, få warder du frälst

och förgås ej, utan har lif till ewig tid. Men det är

att tro på Gudö kärlek och nåd. Denna tro är såswcir,

att Jesus sjelf utropade undrande och twiflande: Manne,

när menniskones Son kommer äter, Han skall finna

tro på jorden? Bekymra dig ej för denna Jesu för-

soning, för denna syndaförlåtelse, låt dig falla djupti

Jesu armar: så hände det med en ung man, som war

bedröfwad öfwer sina synder. Guds nåd hade wäckt

honom ur syndasömnen. Han kunde icke tro, han hwar-

ken wille eller kunde tro på Jesus. Han wäntade, att

annat skulle ske än det, som skett,.nämligen att Jesus

hade borttagit hans synder. Han drömde, att han gick

och tom att hufwudstupa störta ned i ett ofantligt

bråddjup, och föll allt djupare och djupare ner. När

det icke war någon förhoppning att blifwa räddad,

sick han tag i en efter klippwäggen utskjutande buske,

wid hwilken han höll sig fast– Dci tyckte han det wara

något hopp. Herre Gud, hjelp mig, fräls, rädda min

sjä, ropar han i sin sömn. Men hwad får han höra?

En röst djupt ner roparz släpp ditt tag! o, nej, tsnker

han, det wore dårskap. Hjelp mig herre Jesus! Anyo

höres rösten: släpp ditt tag. Ja, om det är så, så

måste jag wäl släppa, men dermed förlorar jag ock

mitt yttersta och sista hopp. an släpper taget och

faller ned i sin frälsares, iJesu armar. Det war

blott en dröm. Det är nödwändigt att du släpper ditt

tag, om du har tag i syndens falska hopp. Släpp ditt