Page 144

Twänne Nykterhetspredikningar

af Grosshandlare C. O. Berg

- 1. Söndagen den 30 januari 1876

ty Gud wet, att på hwad dag I äten af det förbjudna

trädets frukt skola edra ögon öppnas.

Af intet skapade Gud werlden. Herren sade sitt

allsmäktiga "warde", och millioner olika werldar

började göra sina omätliga banor i himlarymden.

Werldar alstrades fram, den ena skönare, härligare och

fullkomligare än den andra, och bland dessa werldar

intog wår lilla jord sitt rum. Snart uppfylldes denna

jord af wäxter och djur, hwart och ett efter sin art,

och öfwer det hela satte Gud menniskan, denna härliga,

ståtliga skapelse, kronan på skapelsen i dess helhet,

Guds afbild, med heligt förstånd, helig wilja och känsla.

Till menniskans hjelp skapade Gud, såsom wi weta,

Ewa, hans hustru, den sig till honom hålla må. Ur

Skaparens hand tog wår stamfader Adam sin maka.

De lefde lyckliga. Deras glädje war ej grumlad af

last, synd och skam. Den war hel, ty den bestod

deruti, att de fingo wara i Guds närhet och tala med

Gud såsom en wän talar med sin wän. Men

olycksdagen kom. Mandråparen af begynnelsen kunde icke

lida, att mennistorna woro lyckliga, och derför swor

han deras fall. Gud hade förordnat, att menniskorna

skulle få njuta af allt hwad Gud skapat. I den sköna,

härliga lustgården hade de allt hwad de behöfde. Men

af ett träd, midt i lustgården, kunskapens träd på

godt och ondt, skulle de icke få äta, och Gud sade:

"Hwad dag I äten af den frukten, skolen I döden dö".

Både Adam och Ewa, wi kunna förstå det, undweko

med sorgfällighet att komma inwid det besynnerliga,

fruktanswärda trädet. Men ormen, som war listigare

än alla djur på marken, d. ä. mörkrens furste,

iklädande sig ormens gestalt, nalkades qwinnan och liksom

frågade: "äten I icke af allt, som finnes i lustgården?

det måtte wara något, som I icke råden öfwer".

Qwinnan sade: "wi njuta af allt hwad Gud skapat,