Page 40

Sex Predikningar

af Lektor P. Waldenström

- 2. Annandag Pingst den 5 Juni 1876. Joh. 12:47—50

beskrifwa denna högtidlighet för sin lille son Hans,få

talade han om en stor trädgård med många träd, på

hwilia tvår-te de härligaste äpplen, och att der funnos

gossar, som lekte mellan tråden o. s. w. Och då frå-

gade han, om hans son Hans finge komma dit, och

det fick han löfte på. Se. gossen kunde icke fatta en

annan framställning, och då tyckte Luther, att det war

bättre, att han hade någon sann, om än ofullständig,

föreställning om himmelens salighet, än att han icke

hade någon alls. Qch det ser man ofta, huru små

barn kunna hafwa en mycken egendomlig föreställning

om himmelska ting, och dock är den sann, så att wi,

som åro stora, icke kunna annat än fröjdas deråt.

Sålunda må wi weta, att Jesus icke har annati

sinnet- än Fadren har i sinnet. Men då Han talar

derom, att Fadren har befallt Honom att göra det

eller säga det och det, då gör Han det, på det att

Han skall göra Fadren känd. .

VFadren har bjudit mig, hwad jag fkall säga, och hivad

jag skall -tala. Och jag wet, att Hans bud år ewinnerligt

lif." Således, hivad Fadren hade bjuditHonom tala, det

är ewinnerligt lif. Herrens Jer ord, som Han hade fått

befallning att säga, i det ordetwar ewigt lif för fattiga

syndare. Det kan man ock se, att alla syndare, som

blifwa saliga, de blifwa det icke genom fina egna ger-

ningar utan genom Kristi ord. Och aldrig får man

höra, att någon mennifka blifwit salig och glad åt

Guds gerningar på annan wäg än genom Jesu ord.

Om wi fe en menniska, soin fröjdar fig i lefwande Gud,

så behöfwa wi icke fråga, hwad som gjort henne lyck-

slig, utan det kan man på förhand weta, att det är

Herrens Jesu ord som gjort henne lycklig. Ty det

är intet annat, som förmår att göra syndare lyckliga.

Derföre, det jag talar, det talar jag- såsom Fadren

hafwer sagt mig. Se, huru underligt Mästaren hår