Page 45

Sex Predikningar

af Lektor P. Waldenström

- 3. Söndagen den 17 September 1876. Luk. 17:11—19

ende. Först och främst derföre, att den wisar oß, att

Herren Jesus är h·elparen äfweni lekamligt hänseende-

Det är en lärdom,iom tvi alltjemt äro färdiga att bort-

tappa, och wi tänka att Herren Jesus srälsar oß endast i

andligt afseende, att Han icke skulle befatta sig med

eller haswa nägot att göra med lekamlig nöd bland

menniskors barn, hwarföre man finner att, i det

man talar ined Honom om sina-andliga angelägenhe-

ter, man will glömma bort att tala med Honom om

ina lekamliga angelägenheten Judarne wille, att Mes-

ias skulle wara lekamlig frälsare, men deri togo de

miste, hwilket wi äfwen göra, då wi mena att Han

blott hjelper i andligt afseende; ty säwäl i detta som

i andra fall se wi, att Jesus hyste deltagande för le-

kamlig nöd. Ja, de första som kommo till Honom i

Nya Testamentet, dreswosjill Honom af lekamlig nöd,

och Han halp bäde i lekamlig och andlig nöd. Detta

är godt att weta, när menniskankommerisjukdom,

fattigdom, wanära eller hivad det, wara mä som tryc- ·

ker henne i werlden, att Jesus will frälsa, hjelpa äf-

wen i detta, att Han will, att du skall anlita Honotn

äfwen i detta fall. ’ s

Men ännu större lärdom hafwa wi af denna bes-»-

rättelse, när wi i henne se ett wittnesbörd, att frälsa-

rens rätta egentliga werk icke är att bota lekamlig

sjukdom, fastän Han äfwen gör det, utan att bota den

andliga krankhet, som heter synd, ty den är en krank-

het, som är roten och upphofwet till all annan krank-

het. Den lekamliga krankheten slutar med den lekam-

liga döden, men icke så med den andliga krankheten,

den fortfar äfwen efter den lekamlia döden hoshwak

och en menniska som icke blifwit skälst frän synden,

sä att- lika wißt som man kan säga, att alla lekamliga

bekymmer och swärigheter hafwa en ände, lika wißt

kan man säga, att andlig bedröfwelse icke kan hafwa