Page 52

Sex Predikningar

af Lektor P. Waldenström

- 3. Söndagen den 17 September 1876. Luk. 17:11—19

·44

tänker och hwilka åsigter du har, det årsicke derpä

din salighet hänger, utan på det förhållande. hwari du står

till Jesus. Detta är den punkt, hwilken skiljer de trog-

ne och otrogne från hwarandra. Jesus skall ej på

yttersta dagen fråga till hwilket kyrkosamsund du hör

och ställa de som tillhöra ett kyrkosamfnnd å ena si-

«dan, och de som tillhöra ett annat kyckosamfund å

andra sidan, utan , alla de som lefwa i Honom sko-

la stå på högra sidan, hwilket kyrkosatnfund de åntill-

höra; men de, hwilka icke lefwa i Honom, stola sör-

kastas, äfwen om de wore aldrig så renläriga.

När de spetälske fingo se Jesus på afstånd, stan-

nade de, de tordes icke gå till Honom, upphöjde sin

röst och sade: «Jesu, Mästare, warkunna dig öftver

oß!" ty de wiszte, att Han war mästaren att predika

sör och hjelpa syndare. Jngen af dem prisade sina

egna gerningar eller sina egna goda sidor; judarne

sade icke: wi äro äkta judar, Abrahams barn, mar-kun-

na dig öfwer oß. Nej. De ropade på barmhertighet,

barmhertighet war det enda, som kunde hjelpa. Wille

Jesus göra barmhertighet, så hade de hopp. De tun-

de icke klaga på Honom, om Han icke halp dem. Der-

före ropade de icke på rätt utan på barmhertighet. Hwad

det är för en kostlig ting och hivad det blir glädje,

när syndaren börjar ropa på barmhertighet och säga:

Jesu, warkunna dig öfwer mig! De tio spetälske höl-

lo inga långa böner, tänkte icke att med böner göra en

synnerlig stor gerning, utan når nöden dref dem, ro-

pade de för denna sin nöds skull, de tänkte ej på att bönen

skulle göra dem wärdiga att af Jesus hjelpas, och förrän

de ropade, hörde Han hwad de ämnade säga; när Han

war i Galileen, hörde Han deras nöd och gick till

Samarien. Om du tänker att Gud icke hör dig der-

före att ditt rop är swagt och eländigt, så ta er du

miste. När de spetälske ropade, så låt det emftt,