Page 59

Sex Predikningar

af Lektor P. Waldenström

- 4. Söndagen den 17 September 1876. 2 Tim. 2:19—21

Hela Gamla Testamentet rörde sig med löften och förebil-

der- omkring denna grundwal, och hela Nya Testatneniet

pekar tillbaka på denna grundivai. All evangelisk pre-

dikan går ut på att bygga på, att föra syndare till

denna grundwal, och förrän syndaren får hwila på

den grundwalen, Jesus Kristus,,förr får han aldrig frid

med Gud, förr blir han aldrig lycklig, aldrig trygg.

Men när syndaren hwilar på Jesus Kristus, då kan

han sjunga och säga: «Swalan har funnit ett bo och

fogeln ett näste, der de sina ungar lägga, nämligen

ditt altar, Herre Zebaoth.« Alltså: Herren Jesus

kallas grundwal derföre, att hela Gads rike hwilar på

Honom,- dersöre profeterades om Honom och sades, att

Hans herradöme skulle hwika på Hans"axlar, d. w. f-

att Han skulle uppbära hela detta rike. Det är icke

med denne konung och hans rike som med jordens

konungar, ty de måste bäras af och hafwa sin makt

i sina undersåtar. Kejsaren af Tyskland är t. ex.

starkare än konungen i Smerge, derföre att den sör-

re uppbäres af ett större och starkare rike än den se-

nare. Men så är det icke med Kristi rike. Kristus

är icke stark derföre, att Han uppbäres af ett wäl-

digt rike. Nej, twärtom: Kristi rike är starkt derföre, att

det uppbäres af den wäldige grundrvalen Kristus.

Det är en skön bild, att Jesus liknas wid en sådan grund-

wal. Det heter icke, att man skall bygga på den eller

den bekännelsen eller uppfattningen utan det heter, att

den personen Kristus är den endegrundwalcrn som

är lagd för syndare att bygga på. Och fråga wi -

hwem det är, som lagt denna grundwal, så swarar

skriften, att Gud har lagt den. Det är Gads fasta

grund. Det är icke en grundival, som Gad lagt för

sig sjelf att stå uppå, Utan en som Gad lagt för att

derpå uppbygga syndare till ett ewinnerligt tempel;

alldeles såsom en byggmästare icke lägger grunden