Page 65

Sex Predikningar

af Lektor P. Waldenström

- 4. Söndagen den 17 September 1876. 2 Tim. 2:19—21

göra dig några underliga föreställningar om sa-

ken,-som skulle detta åkallande wara en besynnerlig

gerning, utan att bedja till Gad och Kristus går till

på samma sätt som då man beder en menniska om

någonting· Men det tror man icke af«naturen. Wille

man fråga barnen i en skola: går det till på samma sätt

att bedja Gud som en menniska? så finge nian säkert

till swar: nej, såwida de ej bliswit underwisade der-

om förut. Ty det ligger i sakens natur, att det må-

ste wara besynnerligt eller märkwärdigt att bedja Gad

och åkalla Hans namn, att det måste wara några be-

synnerliga sörhållningsregler för bedjandet, som nian

bör lära sig och noga iakttaga. Men så mycket än

skriften talar om bedjande, om åkallande af Herrens

namn, så gifwer hon aldrig några regler derför, utan

till sådana, som behöswa hjelp, säger hon allenast:

utgjut ditt hjerta för Herken, åkalla mig i nöden, så

will jag hjelpa dig, och du skall prisa mig! För den,

som icke behöfwer bedja, blir bönen konstig, besynner-

lig, inen för den som behöfwer bedja blir den icke-

konstig. Det man inplantat i ungdomen hänger lik-

som en surdeg och sitter gerna qvarhela lifwetigenotn, «

äfwen om man kommit till bättre förstånd.

Den som åkallar Kristi namn, den, som är Kri-

sti lärjunge, "han gänge från orättfärdigheten-» Det

står icke, att han skall wara delaktig as orättfärdigheten.

Det finnes ett slags kristendom, som säger, att man

med fin kristendom måste fördraga och sinna sig uti

werlden, för att med sin kristendom kunna genomsyra

hwarje werldswäsende. Men sådant lärericke aposteln,

utan han säger: «han gångc ifrån oråttsårdigheten". .

Aposteln menar dermed icke allenast att öfwergifiva de

ogudaktigas syndalif utan äfwen att undwiia umgänget

med och wistandet bland dem som lefwa isina synder,

ty han säger i det följande as texten: "Om nu någon renar