Page 77

Sex Predikningar

af Lektor P. Waldenström

- 5. Lördagen den 20 Januari 1877. Ps. 71:1—14

pars oxar«. Der ser du, huru Herren hänwisar oß,

att wivstola taga .wara på hans löften, grundligen

umgås med honom i öfwerensstämmelfe med dessa

löften. Herren will icke att wi skola läsa Hans löf-

ten såsom någonting oß lofwadt, men som icke under

nöden hålles, utan när wi läsa löftenai Slriften, få

will Herken, att wi för egen del skola begagna oß

af dem. Så gjorde nu David. Hari bade löftet, och

med detta löfte gick han till Herren och bad: o, jag

beder dig, att du måtte wara mig en stark tröst, till

hwilken jag kan taga min tillflykt. Ty när man be-

der utan löfte, så blir bönen icke en sannskyldig eller

werklig bön, det blir då blott ett owißtropande, wid

hwilket man icke tänker eller wet, huruwida Herren

skall höra det eller ej, det blir såsom ett munwäder,

det förswinner i luften, och man wet icke bwart det far

på mågen, och huru ofta man än må bedja, så wäntar

man dock icke eller tänker på bönhörelse. Derföre har

man så liten tröst af bönen. Men will du bafwa

en sannskyldig tröst af bönen, så håll dig fast wid

ordet och bed: Herre Gud, bärbar du loswat det

och det, war nu trofast och gör barmhertighet. Tänk

icke uppå att bedja en lång, sen wacker bön eller an-

nat sådant, ty så snart man tänker att man skall göra

långa, wackra böner-, så kan man aldrig någonsin

bedja rätt, utan det att bedja sker och består deri, att

en menniska Utgjuter sitt hjertas nöd inför Herrev,

och då gäller icke att se på, huru grann bönen är, eller

på bönens beskaffenhet, utan på Herren, då gäller att

se på Hans löften allena, alldeles såsom ett barn, som

beder sin fader. Jcke ställer sig barnet att tänka efter,

huru beskaffad bönen stall blifwa, gjorde barnet det,

så komme det af sig, och deß bön blefwe ej en rätt

bön, utan når barnet beder sin fader om något, som