LNCrawler

103. Page 105

427 Porträtter Af Namnkunniga Svenske Män Och Fruntimmer — runeberg.org · All chapters

Page 105

Konung Gustaf III:s Samtida

- 134. Niklas Sahlgren

- 135. Clas Grill

- 136. Johan Fischerström

- 137. Anton von Swab

ligen förvånansvärd. Sålunda skänkte han åt

Vetenskaps-Akademien, hvaraf han blifvit ledamot, 50,000 Daler

Silfvermynt, hvilkas ränta skulle användas till belöningar åt

dem, som afgifvit de bästa svar på frågor i

landthushållningen, dem Akademien ägde att framställa, eller gjort

vigtiga rön och uppfinningar derinom. Till ett barnhus i

Götheborg förärade han en tunna guld och till andra

nyttiga inrättningar för nämnde stad halfannan tunna guld,

utom en mängd smärre donationer. Han var med ett ord

den störste och utmärktaste af desse borgerlige Mecenater,

som funnos i Sverige på denna tid och sedan aldrig mer,

hvilka sökte mera gagna, än lysa med sin förmögenhet,

och som satte en ära uti, icke att förgäta och förakta sitt

stånd, sökande sitt umgänge bland de högre klasserna och

täflande att öfverträffa dem i ett kräsligt och prunkande

lefnadssätt, utan som, jemte eget välstånd, sökte förkofra

landet genom industriens upplifvande, dess alsters

spridande till andra länder, förlag åt nyttiga slöjder och ett

upplyst understöd åt konster och vetenskaper. Hos dem

rådde den sanna köpmansandan, som är patriotens och den

bildade verldsmannens, lika skiljd från småaktig

krämaranda som från penningedrygt högmod. Han var till sitt

yttre lika angenäm och vördnadsbjudande som till sitt inre.

Den 10 Mars 1776 slöls hans ädla och nyttiga lif i en

ålder af nära 75 år.

135.

Clas Grill,

född i Stockholm år 1705 af en ansedd köpmansslägt, lik

flere andre utmärkta familjer af handels- och näringsklassen

härstammande från Holland, var en värdig samtiding och

medbroder åt Sahlgren, samt en ädel son åt en

aktningsvärd fader. Denne hade, under den brist och hungersnöd,

som vid slutet af Carl XII:s regering hemsökte Stockholm,

med betydliga uppoffringar bistått de nödlidande och

derigenom förebyggt utbrottet af ett allmänt missnöje, samt

utom andra gåfvor till välgörande ändamål, betydligt

bidragit till Stockholms borgerskaps Enkhus. Hans äldste son,

Clas, trädde i hans fotspår, och använde en icke ringa del

af sin rikedom på enahanda sätt. Ej nog att han vid de

särskildta bruk, egendomar och inrättningar han ägde,

sysselsatte 4000 arbetare och derigenom spridde trefnad och

välstånd bland mångfaldiga familjer, bidrog han till

Vetenskaps-Akademiens stiftelse, förskjöt utan ränta penningar

till Observatorii byggande, uppehöll, vid en kinkig krisis,

bankens sedlars kredit utrikes, derigenom att han med

betydlig förlust inköpte dem till parikurs o. s. v. Han erfor

äfven ädle mäns icke sällsynta öde, att röna misskännande

och otack för sina bemödanden. Då han sålunda, tillika

med den namnkunnige Plomgren, uttagit koppar ur banken,

för att i stället införskrifva silfver, hvaraf mynt slogs, och

denna operation naturligtvis blef dyr, beskyllde det vid

1765 års riksdag rådande partiet honom och de öfriga

Växelkontorets ledamöter för egennyttiga beräkningar och

dömde dem till dryga böter. Grill bar denna motgång

med ståndaktighet och hade äfven den trösten, att se

förvillelsen skingras och sina redliga afsigter erkända.

Regeringen gaf honom derpå ett tydligt prof, då han år 1767

utnämndes till Riddare af Nordstjerne-Orden och vid

påföljande riksdag återställde Ständerna de orättvist uttagna

böterna. Det var likväl endast Grills arfvingar som

undfingo denna gärd af rättvisa, ty han sjelf var redan afliden

den 5 November 1767.

136.

Johan Fischerström,

densamme, om hvilken vi förut talat vid Fru Nordenflychts

biografi, och den oskyldiga anledningen till hennes förtidiga

död. Hans födelse-år är icke uppgifvet, men måste ha

inträffat i början af 1730-talet. I sina yngre år ägnade

han sig åt vitterheten och var en bland stiftarena af

Sällskapet:

Utile Dulci

. I senare år använde han likväl sin

tid och sin verksamhet hufvudsakligast på ekonomien och

har i denna vetenskap utgifvit flera ganska värderade

skrifter, i synnerhet en

Ekonomisk Diktionär

, som likväl

afstannade med fjerde delen, en

Beskrifning om Mälaren

m. fl. Ledamot af Vetenskaps-Akademien och Patriotiska

Sällskapets Ekonomi-Intendent, afled han i Stockholm den

28 November 1776.

137.

Anton von Swab

föddes i Fahlun år 1703, der hans fader var bokhållare

vid Kopparkontoret. Fadrens sysselsättning, de omgifvande

föremålen och hans äldre broders, Anders Swabs, exempel

bestämde honom ifrån barndomen till bergsvetenskapens

studerande. Den ofvannämnde äldre brodern var en i sitt

slag ganska utmärkt man, som genom sina förtjenster om

Svenska bergverken och det mod och rådighet han

ådagalade vid en olycka, som träffade Fahlu grufva, förvärfvade

Adelskap och bergsråds-embete. Anton trädde i hans

fotspår och icke allenast upphann utan äfven öfverträffade

honom. Efter att ha genomgått de vanliga studierna, före-