LNCrawler

104. Page 106

427 Porträtter Af Namnkunniga Svenske Män Och Fruntimmer — runeberg.org · All chapters

Page 106

Konung Gustaf III:s Samtida

- 137. Anton von Swab

- 138. Sven Rinman

- 139. Johan Gottlieb Gahn

tog han en resa till Norge och sedermera till England,

Frankrike, Tyskland, Böhmen, Ungern och Italien samt

anställdes efter hemkomsten år 1736 som bergmästare i Skåne.

Här organiserade han Höganäs stenkolsverk och upptäckte

Ädelfors guldgrufva. Den juridiska befattningen, som var

förknippad med bergmästaresysslan, öfverensstämde likväl så

föga med Swabs lynne, att han efter tre års förlopp

tröttnade dervid och nedlade sitt embete. I stället

befordrades han till Assessor i Bergskollegium, der han år 1757

blef Bergsråd. Förut hade han år 1752 blifvit Förste

Öfver-Direktören vid det då inrättade Kontrollverket,

hvarförutan han utmärktes med Adelskap och

Nordstjerne-Orden samt ett rum i Vetenskaps-Akademien.

Bergsvetenskapen var likväl icke den enda kunskapsgren, hvari han var

hemmastadd. Han var det äfven i de lärda språken, i

medicin, fysik, mathematik och sjelfva vitterhetens fält var

honom ingenting mindre än bekant. Han berömmes

derjemte för en upphöjd, ädel och älskvärd karakter. Han

afled år 1768 i Stockholm, men hans lik fördes, enligt

hans förordnande, till Fahlun att hvila bland hädangångne

anförvandter.

138.

Sven Rinman

föddes den 20 Juni 1720 i Upsala, der fadren var

Landt-räntmästare. Redan som yngling röjde han lika mycken

håg som insigter i bergsvetenskapen och detta förskaffade

honom en för hans framtid ganska nyttig bekantskap med

Friherre De Geer på Löfsta, i hvars sällskap han fick göra

några resor, hvilka blefvo honom af stor nytta. Dessa hade

redan till följd, att De Geer tillika med Grill sex år

senare erbjödo honom att på deras bekostnad få företaga en

Utländsk vetenskaplig resa, ett anbud, som, ehuru

öfverensstämmande med hans högsta önskningar, han likväl

begärde det honom måtte tillåtas icke förr emottaga, än han

dertill samlat behöfliga kunskaper. Denna ädla blygsamhet

utgjorde altid sedermera ett af de utmärkande dragen i

hans karakter. Efter hemkomsten från nämnda resa,

hvarpå han likväl endast fick tillbringa ett år, och som honom

ej tilläts utsträcka mer än till Holland, Tyskland och

Frankrike, förordnades han till Ekonom och Byggmästare vid

Hellefors silfververk, der han gjorde en mängd anläggningar

och förevigade sitt minne genom skrifter, forskningar och

uppfinningar af mångfaldiga slag. Till de förra höra i

synnerhet en

Jernets Historia

och ett

Bergverks-Lexikon

, som

anses för klassiska arbeten och till de senare åtskilliga

förbättringar i stålförädling, alunkokning, kopparplåtars

valsning, borrmachiner för kanoner m. m. I synnerhet har

han stora förtjenster oin Eskilstuna Fristadsinrättning, till

hvars Direktör han utnämndes år 1784. Ehuru han

hedrades med Bergsråds titel och Wasa-Orden, innehade han

aldrig något offentligt embete, men Bruks-Societeten, som

af hans nit och kunskaper drog så mycken nytta, försåg

honom med anständiga inkomster och har i senare åren,

som en aktningsgärd åt hans minne, på Ekilstuna torg låtit

åt honom uppresa en minnesvård af jern. Han afled i

denna stad den 20 December 1792.

139.

Johan Gottlieb Gahn

är en om de Svenska vetenskaperna, särdeles kemien och

bergsvetenskapen, utmärkt förtjent man. Han föddes den

19 Augusti 1745 på Woxna jernbruk, som tillhörde hans

fader. Under sin studietid i Upsala förenade lika tycken

och böjelser honom med Thorbern Bergman, nyligen

utnämnd till Professor derstädes, och Scheele, ännu endast

provisor på ett af stadens apothek, men sedermera så

utmärkt som vetenskapsman, och alla tre gjorde hvar för sig

forskningar, hvilkas resultater de meddelade hvarandra, och

hvaribland några sedermera blefvo af stor nytta för

verlden. Efter vanligt bruk ingick den unge Gahn år 1770 i

Bergs-Kollegium, men ehuru han der erhöll Assessors titel,

fick han likväl aldrig någon ordinarie befattning eller lön,

hvilket han icke heller hvarken eftersträfvade eller behöfde,

emedan han ägnade sig åt ekonomiska yrken och deraf

hade sin utkomst. Han gagnade icke desto mindre

vetenskapen och fäderneslandet. Flera af hans företag hvilade

på nya upptäckter, hvartill höra en blästermätare,

blåsrörets användande, uppfinnandet att af viktriolvatten tillverka

viktriol och svafvel m. m. Berzelius erkänner honom i

åtskilliga stycken för sin lärare, och icke blott Svenska

Vetenskaps-Akademien, utan äfven flera lärda Sällskap

invalde honom bland sina ledamöter. Som representant för

Fahlu bergslag vid 1809 års riksdag, blef han ledamot af

Konstitutions-Utskottet och således en bland vår Grundlags

stiftare. Han afled den 8 December 1818, ehuru vid 73

års ålder, likväl oförmodadt, ty han hade ännu dagen förut

varit i tolf timmar sysselsatt vid sitt skrifbord, någonting

för honom ovanligt, emedan han mera älskade den

praktiska handläggningen med vetenskapliga rön och forskningar,

än deras upptecknande på papperet, en omständighet, som

efterverlden måste djupt beklaga, emedan flera af deras

resultater derigenom gått för henne förlorade.