LNCrawler

105. Page 107

427 Porträtter Af Namnkunniga Svenske Män Och Fruntimmer — runeberg.org · All chapters

Page 107

Konung Gustaf III:s Samtida

- 140. Abraham Niklas Edelcrantz

- 141. Carl Fredric Adelcrantz

140.

Abraham Niklas Edelcrantz.

Den 28 Julii 1754 föddes i Åbo Professoren vid

dervarande Akademi, C. A. Clewbergs son, Abrabam Niklas,

hvilken, till följe dels af inre kallelse, dels af sin faders

exempel, beslöt gå den akademiska vägen och dervid hann

till Akademiens Bibliothekarie. Ett tal på vers öfver den

år 1782 aflidna Enkedrottningen Lovisa Ulrika väckte

mycken uppmärksamhet, äfven Gustaf III:s, och föranledde

författarens kallande till Stockholm, der han förordnades

Andre Direktör vid Spektaklerna och Konungens

Hand-Sekreterare. Hans lycka var härmedelst gjord och dessa

första utmärkelser följdes snart af andra. Han insattes i

Tull-Direktionen, erhöll adelskap och sedermera Friherrlig

värdighet, steg från Andre till Förste Direktör vid Theatern,

blef Öfver-Intendent, President i Kommers-Kollegium och

Kommendör af Nordstjerne-Orden, hvarförutan han inkallades

i alla Svenska Akademier och i en mängd utländska,

blef stiftare och Direktör för Landtbruks-Akademien samt

medlem af en mängd Kommitéer. Sverige har väl i senare

tider haft exempel på personer, hvilka, så till sägandes,

kastats från den ena befattningen till den andra, äfven de

mest olikartade, och beklädt nästan alla slags embeten;

men af personer, som verkligen ägt skicklighet och varit

hemmastadda på alla dessa platser, har det kanske icke

haft någon, jemförlig med Edelcrantz. Vitterheten, hvari

han först utmärkte sig med det ofvannämnda sorgetalet,

med ett Ode till Svenska Folket, med ett par dramatiska

tillfällighetsstycken samt med en öfversättning af den

Engelska folksången:

God save the King

, öfvergaf han väl

egentligen aldrig, men hade, under den tilltagande

mängden af göromål, föga tid att ägna deråt. Han upphörde

likväl aldrig att älska henne, och man måste beklaga, att

han ej mer fick sysselsätta sig med hennes värf, ty de

spridda försök deri, han efterlemnat, visa tillräckligt hans

kallelse för hennes yrken. Han hade emedlertid kallelse

för nästan alla vetandets arter, men vetenskaperna, likasom

vitterheten, måste å sin sida också beklaga, att han ej fick

helt och uteslutande tillhöra någon viss bland dem.

Nu tillhörde han dem alla, och hvad han gjort inom dem,

ger ett begrepp om hvad han kunnat göra med hågen och

bemödanderna rigtade på en viss bland dem. Han är

skapare af den Svenska telegrafen, en ny art luftpump, och

flera förbättringar vid ångmachinerna härleda sig från

honom, äfvensom dessa sistnämndas införande i fäderneslandet

är hans verk, medelst den skicklige Engelske

mekanikern Owens inkallande hit. Åt slöjderna hoppades han

gifva en ny lyftning, hvilken afsigt i synnerhet låg till

grund för hans föreslagna stadgar för Landtbruks

Akademien, ehuru han icke kunde genomföra denna afsigt såsom

han önskat. En linspånads-machin, uppfunnen af honom,

och som sannolikt skulle kunnat blifva af oberäknelig nytta,

hann ej af honom utvecklas till den fullkomlighet han skulle

önskat. Hans fiender, som ej kunde bestrida hans

mångfaldiga förtjenster, sökte likväl nedsätta dem genom

sido-beskyllningar och anklagade honom för egennytta, samt

tillställde en rättegång mot honom i och för hans

theater-förvaltning. Utom det, att ett sinne, sådant som hans,

genom sjelfva sin karakter visar sig upphöjdt öfver

möjligheten af ett lågt vinstbegär, ådagalade sjelfva processens

utgång beskyllningens grundlöshet, äfvensom den visades

deraf, alt Edelcrantz, oaktadt sitt sparsamma lefnadssätt

och de många tillfällen han kunnat äga att rikta sig, likväl

efterlemnade föga eller intet. Han afled i Stockholm den

21 Mars 1821. Den stadga och jemnhet i lynnet, som

alltid utmärkte honom, öfvergåfvo honom icke heller på

sotsängen och i sjelfva dödsminuten. Under sin sjukdom

sysselsatte han sig, liksom i det friska tillståndet, med sina

vanliga arbeten och forskningar, och då han kände det

sista ögonblicket nalkas, följde han uppmärksamt krafternas

småningom försvinnande, samt dog med ordet:

Nu

på

läpparna, ett tecken, att han just då kände sig fattad af den

iskalla handen.

141.

Carl Fredric Adelcrantz,

född den 3 Januari 1716 i Stockholm, der hans fader då

var Stadsarkitekt, sedan Byggnads-borgmästare, gick,

likasom Nicodemus Tessin, i sin faders fotspår och beträdde

hans lefnadsbana. Detta kunde likväl icke ske förr, än

efter dennes död, emedan hans far, som erfarit så mycken

förföljelse och obehag i och för utöfningen af sin konst —

han hade jemte Tessin uppdrag med byggandet af

Stockholms slott och invecklades derigenom i de partistrider,

för hvilka denne var nära att bli ett offer — ville frälsa

honom undan sina missöden och förmådde honom sålunda

att ingå i Kammar-Rätten eller Kammar-Revissionen sasom

detta embetsverk då kallades. Sedan fadren aflidit år 1739,

beslöt likväl sonen att följa sin böjelse och ägna sig åt de

bildande konsterna samt deribland särskildt åt arkitekturen,

för hvilket ändamål han företog en utländsk resa. Efter

hemkomsten derifrån användes han att fullborda byggnaden

af Stockholms slott, hvaraf Kansliflygeln och Lejonbacken

äro hans verk, och utsändes sedermera å nyo för att

inkalla främmande konstnärer samt uppköpa möbler och konst-