LNCrawler

115. Page 117

427 Porträtter Af Namnkunniga Svenske Män Och Fruntimmer — runeberg.org · All chapters

Page 117

Konung Gustaf III:s Samtida

- 155. Lars Benzelstjerna

- 156. Olof Celius d. y.

- 157. Georg Clas Schröder

- 158. Sven Bælter

och erhöll, till åminnelse deraf, likt ile öfrige, en emaljerad

guldmedaljong med Konungens bröstbild alt i en guldkedja

baras om halsen, utnämndes till Ordensbiskop samt

pryddes med Nordstjernan och dess Kommendörs-dekoration.

Han var en välvällig, from och försiglig man, men icke

utmärkt genom några ovanliga egenskaper. Bekant är hans

evasiva svar till Gustaf III, som frågade honom om

beloppet af hans inkomster af Weslerås biskopsstift: »Jo, Ers

Rlaj:st, jag tackar underdånigst, jag är väl lönad för den

tjenst jag gör.»

I

15G.

Olof Celsius d. y.

föddes den 15 December 1716 i Upsala, der hans fader

då var Professor. Sonen beträdde, såsom ofta är fallet,

hans bana, blef Historiarum Professor år 1747, Kyrkoherde

i Kungsholmen i Stockholm 1753 hvarvid Solna tillädes

honom som prebende, upphöjdes, jemte sin äldre hroder,

Magnus, år 1756 i adligt stånd, blef Pastor Primarius och

år 1774 biskop i Lund, samt vid Svenska Akademiens

stiftelse en af dess förste ledamöter. Eller 6 års nästan

oaflåtlig sjuklighet alled han den 15 Febr. 1794. Han var

på sin tid en af Sveriges lärdaste män och verksammaste

författare. Bland hans förnämsta skrifter räknas Sveriges

Kyrkohistoria, Gustaf I:s och Erik XIV:s historier.

Af-ven i den egentliga yitterhelen försökte han sig, ehuru med

mindre lycka, och hans hjeltedigt: Gustaf Wasa, har blifvit,

till en del icke utan skäl, mycket klandrad. Man har för

öfrigt af honom en mängd tal öfver verldsliga och andeliga

ämnen, historiska skrifter, Latinska poemer m. m. Vid en

predikan i Storkyrkan glömde han att på sitt ställe läsa

Fader vår. I Dagligt Allehanda infördes några dagar

der-efter en annons hland bortstulna och förloiade saker, hvari

efterlyses ett Fader vår, den och den dagen bortlappadt i

Storkyrkan, ty på den tiden var sådant en händelse af vigt,

hvarvid uppmärksamheten särdeles fästade sig. Härpå

svarade Celsius, att han länge väntat, det någon skulle tadla

eller gyckla öfver den olyckan som hände honom alt

glömma läsa Fader vår. »Som jag ser af Allehanda för den

och den dagen, har nu detta äfven inträffat, och är således

den våudan öfver.»

157.

Georg Clas S ciiröder

föddes den 9 Augusli 1713 i Götheborg, der hans fader,

sedermera Biskopen i Kalmar, då var Theologie Lector,

Han sjelf blef år 1739 Grajcre-Linguie-Lector i Kalmar,

företog sedan en resa till Tyskland, låt efter återkomsten

prest-viga sig, hvilken akt hans fader förrättade och kallades år

1741 af Konung Fredrik till dess Ilofpredikant samt sju år

senare till Öfver-Hofpredikant. Ar 1751 blef han Pastor

Primarius i Stockholm och år 1770 Superintendent i

Carl-stad, hvars förste Biskop han är, emedan detta stift tillika

med Hernösands och Gottlands år 1772 ifrån

Superinleu-dentier upphöjdes till Biskopssäten. Han afled helt

oför-modadt i sina bästa år den 12 Januari 1773, känd som en

al sin tids lyckligaste predikanter, hvarför äfven många af

hans predikningar äro tryckta. Barnen adlades med

namnet Schröderheim.

158.

Sven Bjelteii

föddes den 24 Julii 1713 i Söderhamn, der fadern var

Handlande. En äldre broder hade redan valt det

prester-liga kallet, och detta exempel, i förening med gossens egen

böjelse och läslust, bestämde honom tidigt för studierna.

På hans åttonde år hotades de likväl att afbrytas genom

Söderhamns förstöring af Byssarne d. 21 Maj 1721,

hvarvid fadren, liksom de flesta stadens innevånare, förlorade

all sin egendom. Han satte derföre gossen i handel i Gefle,

men denna sysselsättning öfverensstämde så föga med hans

böjelse, att han måste låta honom öfvcrgifva den, helst som

den ofvannämnde äldre brodern, hvilken redan var

Kyrkoherde, lofvade besörja hans undervisning. Denna fortgick

med så mycken drift, att han år 1730 kunde bli student i

Upsala. En Infonnators-beställning hos Landshöfdingen,

Friherre Grundel, hvars sonson han undervisade, lade icke

allenast grund till hans yttre, utan äfven till hans husliga

lycka, ty han blef sedermera sin fordne patrons, måg.

Sedan han låtit prestviga sig, blef hans första syssla

adjunk-turen vid Upsala Domkyrka, och hvilket förtroende han

der tillvann sig af församlingen, inhämtas bäst deraf, att då

han kort derelter erhöll icke mindre än tvänne sarskildla

kallelser till olika lägenheter, begärde Borgerskapet att fa

behålla honom, lofvande att efter förmåga förbättra hans

ekonomiska vilkor. Länge skulle likväl icke detta

hedrande förhållande mellan lärare och åhörare få räcka, ty då

Kronprinsen Adolf Fredrik år 1744 Fastlagssöndagen

vistades i Upsala och besökte högmessan i Domkyrkan, blef

han så belåten med Predikanten Bcclter, alt han genast

utnämnde honom till sin Ilofpredikant, hvaraf hans flyttning

till Stockholm blef en följd. Samma år afgick han som

Legations-predikant till Ryssland med Riks-Rådet Grefve

Cedercreutz, som ditsändes på en utomordentlig beskick-