LNCrawler

123. Page 125

427 Porträtter Af Namnkunniga Svenske Män Och Fruntimmer — runeberg.org · All chapters

Page 125

Konung Gustaf III:s Samtida

- 172. Victor von Stedingk

- 173. Henrik af Trolle

- 174. Jakob von Eggers

-Mogsilottan, nien hvarifrån han sex år senare flyttades till

deu så kallade Arnieens flotta, livars stora vigt lör

Sveriges försvar Gustaf III insåg och hvilken hau derföre gjorde

att upphöja till ett i hvarje hänseende godt vapen,

för-Sedt med de skickligaste Officerare. Det tillfälle, som

kri-med Ryssland öppnade alt pröfva detta vapens

använd-Whet, bevisade äfven, att hans bemödanden ej varit

frukt-losa, då det blef Skärgårdsflottans ärofulla lott att rädda

^’enska hären och marinen från den brydsamma

belägenhet, hvari båda befunno sig i början af Juli 1790, alt

vin-t!a den största sjöseger Sveuska Krigshistorien vet att

om-tsla och en af de betydligaste, som någonsin vunnits, samt

derigenom grundlägga lreden. Stedingk hade redan iöre

detta krigs början ådagalagt på en gång sina militära

insig-tci’ och sin uppfattning af frihetens ide, då hau, jemle flere

a,1dre Svenskar, ingick i Fransysk tjenst för att deltaga i

^ord-Amerikas sjelfständighetskrig. Den tapperhet och de

1,lsigter, han dervid ådagalade, belönades med Pour les

’”erites-orden. Korrt derefter hade han likväl det ännu

dyrbarare tillfället att i sitt fäderneslands tjenst använda

S|,i vunna erfarenhet och under kriget med Ryssland

bevisade han som Skeppschef de flesta derunder förefallua

s|Ödrabbningar och erhöll, såsom prof af Konuugens akt-

1.1 ug för hans fortjenster, en hcdersvärja. Efter denna tid

**“ hans tjenstgöring helt och hållet civil. Han

befordrades efter hand till Chef för Arméens flottas eskader i Abo,

Sedau för den i Stockholm, till Chef för Förvaltningen af

loärenderna, till alla Amirals-graderna, ända till

Geueral-^"’■ral, upphöjdes i Friherrligt stånd och pryddes med

®v«rds-Ordens Stora Kors samt denna Ordens

Kommeudörs-’•’rdighet. Stedingk var lika känd för sitt redbara,

flärd-^ väsende, och sin öppna, ärliga karakter, som för sitt

$ada lynne. Han afled den 13 Augusti 1823.

173.

Henrik af Tholle,

^liddes den 24 November 1730. Dess fader var

Conlre-^’«iralen af Trolle, tillhörande den urgamla Trolleätten, som

°rdoin spelte en vigtig role i Svenska Historien. Rcdau

en tioårig gosse ingick llenrik i tjenst vid Amiralitetet,

för att göra sig skicklig dertill, trädde han år 1745 i

^kes tjenst, hvari han förblef till år 1753, h varunder

1.1.1 bevistade flera sjöbataljer och äfven en tid var fangen

Amerika. Återkommen till fäderneslandet sistn. år

befor-"ules han efter hand genom de lägre graderua till

Kapten-®j’nant, bevistade Pommerska kriget, förordnades till Adju-

lailt hos Generalbefälhafvaren, Grefve Fersen, och deltog i

de flesta från 1759 till krigets slut förefallna träffningar.

Efter fredsslutet företog han vidsträckta utländska resor,

hvarvid han i synnerhet besåg fästningar och sjö

etablisse-menter. Han hade utmärkt sig lika mycket genom

tapper-liet som insigter och sålunda gjort sig förtjent af

befordringar; dessa uteblefvo ej heller och han hade icke skäl

att klaga öfver lyckans tröghet. Lika begaguad, både till

sjös och lands, utnämndes han än till Öfverste för Flottan,

än till Chef för Nylands Infanteri-regemente, hvilken

sistnämnda befattning han likväl sedermera afsade sig, än till

General-Major, än till General-Amiral och Kommendör med

Stora Korset af Svärds-Orden. Döden öfverraskade honom

den 12 Mars 17S4 i eu ålder af endast 53 år.

174.

Jakob von Eggers.

Denne mans lif skulle kunna kallas: äfvenlyrarens,

om man icke vant sig att vid detta namn fästa en mindre

hedrande betydelse, nära beslägtad med vinglareus och

in-dustri-riddarens, hvaremot Eggers’s icke erbjuder något

annat, än hedrande och aktningsvärda drag, men en ständig

omväxling af öden och vistelseorter. Denna växling

började redan med hans aldratidigaste lefuadsdagar. Hans

fader, bagare i Dorpat, hade, före sonens födelse,

omkommit vid stadens belägring. Född efter fadrens död, den

14 December 1704, blef hau, vid stadens eröfring af

Rys-sarne, endast 4 år gammal, med sin moder förd i Rysk

fångenskap till Archangel, hvarest hon gifte sig med eu

fången svensk officer, eu Baron Sparre. Genom detta

äktenskap och sonens umgänge med andre Svenske officerare,

inhämtade han icke blott Svenska språket, utan grundläde

äfven sin humanistiska och vetenskapliga undervisning,

hvar-jemte han tillika lärde sig Ryskan, så att han en tid var

anställd vid Ryska kanseliet i Wologda. Då krigsfångarne

efter fredsslutet utväxlades, följde lian sin stjufiader till

Stockholm och inträdde här år 1723 som frivillig vid

For-tifikationskorpsen, gick en korrt tid i Fransysk tjenst, snart

åter tillbaka i den Svenska och år 1734 i Konung

Sta-nislai’, vid dennes misslyckade försök att återtaga Pålska

Kronan. Återkommen till Sverige blef han der Löjtnant

vid Fortifikationen och sedan af Konung Fredrik anställd

som Kapten vid Hessiska Artilleriet, men gick sedan som

Major i Sachsisk tjenst, bevistade Sachsiska armeens

fälttåg i Bölimen, men hemkallades till Sverige år 1742 för

att deltaga i Finska kriget. Här syntes han likväl med flit

hafva afhållit sig från någon egentlig inblandning i

krigsföretagen, emedan hans öfvade blick genast insåg det okloka