LNCrawler

124. Page 126

427 Porträtter Af Namnkunniga Svenske Män Och Fruntimmer — runeberg.org · All chapters

Page 126

Konung Gustaf III:s Samtida

- 174. Jakob von Eggers

- 175. Johan af Puke

— SS —

sätt, hvarpå de fördes. Efter krigets slut blef han

Öfver-Adjutaut och sedan General-Adjutant, men som den

fredliga tjenstgöringen ej hade för honom nagot behag, begaf

lian sig ånyo ut till Tyskland, der krigslåga ännu brann,

följde Österrikiska armccn till Böhmen, blef fangen af

Preussarne i slaget vid Kesselsdorfl, och då vapnen äfven

här nedlades, uppsökte hau ett ställe, der de icke hvilade,

samt bevistade Bergen op Zooms namnkunniga belägring.

Äfven detta krig tog likväl slut och nu användes han som

lärare i Krigsvetenskapen för Sachsiske Kurfurstens båda

söner. Under tiden hade han likväl ansetts som ännu

qvarstående > Svensk tjenst, avancerade inom densamma

till Öfverste vid Fortifikationen, pryddes med

Svärds-Orden och upphöjdes i adligt stånd. Men ett nytt krig

tändes, det sjuåriga, och nu kuude Eggcrs ej förbhfva stilla.

Ilau gick på nytt i Sachsisk tjenst, blef Kommendant i

Ivönigsstein och år 1758 af Rådet i Danzig vald till

Kommendant i staden. Han befordrades till Sachsisk

General-Major, men återvände slutligen till fäderneslandet, der han

af Gustaf III pryddes med Kommendörstecknet af

Svärds-Ordens stora Kors och erhöll ett Friherrligt diplom. Efter

revolutionen ärnade han ingå i aktiv tjenst, men döden öf~

vcrraskade honom oförmodadt den 12 Januari 1773.. Ilan

var en lika tapper som bildad krigare, älskade i synnerhet

sin egentliga vetenskap, Fortifikationen, och har i den

författat flera skrifter, hvarförutan äfven andra kunskapsgrenar

och deribland sjelfva vitterheten, icke voro honom

främmande. Tillika var han en angenäm sällskapsman, väl

hemmastadd i hofvets och den fina verldens sätt att vara,

ej mindre än i lärdomens yrken och älskade med passion

böcker, bvaraf hau ägde en vald samling.

175.

Johan af Puke

föddes den 27 Februari 1751 i Carlskrona. Hans fader

var den för sin delaktighet i 1756 års konspiration bekante

f. d. Kaptenen i Hollsteinsk tjenst, Puke, hvilken, tillika

med de öfrige deltagarena i denna olyckliga anläggning,

föll för bödelns bila, efterlemnande enka och barn i den

mest nödställda belägenhet. Da en fattig Underolllcer

förbarmade sig öfver den värnlöse gossen och gaf honom med

sig af sitt eget knappa bröd, hvem skulle väl trott att

denne gosse en gång, genom goda anlag och lyckliga

omständigheter, skulle uppstiga till statens högsta embeten

och äreställen? Så litet anar nienniskan hvad framtiden bär

i sitt sköte. Då den mäktige Grefve Fersen, Chefen för

det ur 1756 herskaude aristokratiska partiet, lät skonings-

löst, genom en för tillfället förordnad domstol, Jalla dei*

obetydlige Puke till döden, sedan nian förut genom e»

skäudlig tortyr sökt aftvinga honom bekännelsen af de lien)’

ligheter han troddes innehafva, skulle han väl trott at[

hans son snart sagdt på sannna dag, 54 år derefter, skull11

sönderslitas af rn vapenlös, förbittrad folkhops händer, uD’

der det Pukes son satt, ansedd och aktad, i besittning af

likets vigtigaste embeten! Det var likväl blott långsamt od>

efter att, så till sägandes, steg för steg hafva kämpat der’

om med faran och lyckan, som han förmådde höja sig der’

till. Vid 10 år blef han skeppsgosse, trampade den lägf®

sjötjenstens alla mödosamma fjät, gjorde talrika och lång’

väga resor, blef väl hemmastadd på det element, han för«’

trädesvis älskade, men lärde sig äfven derunder inse vür’

det af de kunskaper han saknade och använde vintermåna’

dernas ledighet att förvärfva dem. Först år 1776 hade haö

bragt sig så långt, att han kunde taga Oflicers-examei)’

Samma år utbrast det Kord-Amerikanska frihetskriget, 1

hvilket Puke skyndade att deltaga ombord på Franska flot’

tan, hvilken hau ej lemnade förr än efter fredsslutet. Här*

under var han för det mästa kommenderad i de Ostind*’

ska farvattnen och bevistade mångfaldiga af de förefall0’1

expeditionerna. Hans öden voro bär icke altid endast ^

det glada och lyckliga slaget; tvärtom syntes han bestäm^’

att erfara alla det skiftesrika sjömanslifvets mångartade äf’

ventyr och deribland äfven ett skeppsbrott med Fregatte1

»La Charmante», hvarvid, af dess 325 man starka besättning

endast fjerdedelen räddades. Efter krigets slut återvänd1

han till fäderneslandet, belönad med Pour les MeriteS’

Orden. Här uppdrogos honom, hland åtskilliga förrätlningari

äfven den, att till St. Barthélémy öfverföra den nyförvärl’

vadc öns förste Guvernör. År 17S8 var han avancera1*

till Major och förde i slaget vid Högland Fregatten Fröja’

Hans härvid ådajzalacrda bravur förskaflade lionom OfversW’

t

Löjtnantsgraden och befälet på linieskeppet Enigheten,

slaget vid Öland följande året var han flottans ledare, n)c1’

en olycklig händelse, en söndersprungeu kanon, som kro5’

sade båda däcken, dödade eller sårade 30 man och anta0’

de skeppet, tvang honom att lemna den redan vunna ft1’

delen öfver fienden och gå ur liuirn. Lyckligare var l)i!l’

i de flera år 1790 förefallande träflhingar, hvarvid han

nehade samma hedrande och vådliga post, särdeles vid u*’

gången från Wiborg den 3 Juli. Gustaf III kom då o111

bord till honom och sade: »Käre Puke, Ni är nu min H0*"

«tas ledare; Er far tvekade ej att våga sitt lif för n>’B’

«jag är säker, att Ni cj skall tveka att göra detsamma ^

«bans son; var Ni säker att jag aldrig skall glömma de1,1

Obestridligt var det Pukes rådighet och lugna mod •,°|1

gjorde reträtten möjlig, ehuru dyrköpt den blef. Kon11“