LNCrawler

132. Page 134

427 Porträtter Af Namnkunniga Svenske Män Och Fruntimmer — runeberg.org · All chapters

Page 134

Konung Gustaf III:s Samtida

- 184. Shering Rosenhane

- 185. Carl Sparre

Brefvexlingen, till hvilken plals de ofvannänmda lyckligare

förhållanderna vanligtvis kalla. Rosenhanes befordran

der-inom var likväl icke så snabb som inan skulle förmodat,

ty han blef först 1787 Förste Sekreterare der inom och

1792 ICabinets-Sekreterare, hvilken tjenst i sjelfva verket

var den högsta han erhöll. Han lemnade den år 1800

för att öfvertaga vården af de betydliga egendomar, som

tillfallit honom genom hans faders död, och då han efter

1S09 års revolution åter ingick i tjenst, var det blott

provisoriskt såsom ledamot af Kansli-styrelsen och tillförordnad

Postdirektör. Han utmärkte sig i synnerhet genom sitt nit

för häldeforskningen, till hvars befordran han, jemte flere

andre, år 1788 stiftade elt bolag, och hvari han författat

åtskilliga afliandlingar, hvaraf Svea Ril:cs Konungalungd,

Svea Rikes Rädslungd och en Undersökning om de fem

höga Rikscmbetena äro de förnämsta. Det betydliga

bokförråd nämnda bolag, som upplöstes ar 1808, under liden

samlat, skänktes till Stockholms Trivialskola, och

penninge-behållningen till Institutet för Uöfstumma och Blinda.

Han blef ledamot af Vetenskaps- och

Vitterhets-Akademi-erna, Stats-bekreterare och Kommendör af

Nordstjerne-Orden samt afled den 6 November 1812. Deu i vår

historia märkliga Rosenhaueska ätten utslocknade med

honom.

185.

C a it i. S r a n ii E ,

son af dåvarande Kaptenen vid Lifgardel, Frilierre Sparre,

föddes i Stockholm den 10 December 1723. Tidigt

beröf-vad sin moders vård, fick han ersättning derföre i sin

morbroder, deu namkunuigc Carl Gustaf Tessin, som agnade

en särdajes omvårdnad åt denne sin systersons uppfostran.

I haus sällskap företog den lG-årige Friherre Sparre en

resa till Paris, dit Tessin afgick som Ambassadör, och

använde, emot ynglingars vana, vistandet derstädes, mindre

till nöjen, än till fortsättning af sina studier. Som ett

akt-niugsbevis för dess anförvandl, erliöll Sparre af Franske

Konungen en Kaptensfullmakt vid regementet Roy al’

Suc-dois, en så mycket större utmärkelse, som han i sitt eget

lands tjenst endast hunnit till den blygsamma befattningen

af Underoflicer vid Gardet. 1 denna sistuämnda egenskap

tjenstgjorde han också vid Svenska arineen i det ulbruslna

kriget med Ryssland, och befordrades först andra året af

detsamma till Officer. Ar 1744 afsänd som kurir till

Fredrik den Store, förmådde honom beundran för denne

Monark, mer än någon egentlig håg för krigsyrket, alt följande

året, i sällskap med flere Svenskar, inställa sig som frivillig

vid dess arme, der han qvarstaunade till krigets slut och

derunder bevistade flera slagtningar och mindre

förefallande expeditioner. Hans befordringar i Svenska arméen gingo

emedlertid sin jemua gång, utan att hvarken påskyndas

genom slägtförb indelsernas inllytande ell<’r fördröjas genom

partihatet. Vid Pommerska krigets utbrott var han Major

vid Lifgardet. Delta krig gaf honom föga tillfälle alt sanil»

militäriska lagrar, men väl att inlägga medborgerliga

fortjenster, einedau han till större delen var använd vid

räken-skaps-förvaltningen, der han införde en förut okänd

ordning och reda samt sysselsattes med redovisningens

uppgörande ännu två år efter fredsslutet. Att denna passerade

utan anmärkning hos det granskande Utskottet af

Ständerna, bvilkas pluralilet vid 17G5 års liksdag icke var

gjn-samt stiinid, hvarken för kriget eller för det paiti, Sparre

ullhörde, vitsordar på ett fördelaktigt sätt både hans

skicklighet och- oegennytta. Utnämnd till Chef för Vesterhotten5

regemente och korrt derefter till Landshöfding i

Österbotten, utbytte han detta län mot Gefleborgs, som hans fader

innehade. Det skedde år 1763, men de oalslutade

krigs-läkenskaperna hindrade honom från att, förr än mot slutd

af 17G4, tillträda detta embete. Här faun han ett värdig1

falt för sin verksamhet och visade sig i allt vuxen sin plats,

ej blott genom sina insigter, sin redlighet och sitt nit, uUu*

äfven genom den lyckliga gåfva han hade att umgås me“

meuniskor af alla stånd, alt rätta siu uppförande och frani’

•ställningssätt eller olika förståndsbildning och samhällsvil’

kor, samt alt sålunda vinna ändamål, som för mången a»’

nan syntes tillhöra. omöjligheten. Ett bevis derpå v»*

hland annat, då han vid cn intiäfiad mindre god skördi

förmådde lhnets innevånaie att frivilligt inställa bränvinä’

bränningen. En mängd nytliga anstalter utmärkte för öl’

rigt hans embetshefatlning, såsom anskaffandet af en för"

i bältrad liikarevård, genom enskildta bidrag af possessionat?1

och förmögnare personer i länet, en utvidgad skolunilervi5’

ning, en nybyggd stenbro och Ilospitalskyrka i Gefle stf^

o. s. v. På riksdagarna, som han bevistade, voro liai’5

åsigter patriotens, icke partimannens, och som lians skarp*

förstånd ej dröjde alt visa honom till hvad grad dessa sis1’

nämnda i allmänhet voro öfvervägande, slöt han sig siu1’

ligen till liofvet, då han insåg, all ifrån detta måste

räddningen komma, icke derföre alt det var hofvet, utan eulC

dan Konungen var Gustaf III. Denne belönade också ho’1’

förljenst ej blott mot sig, utan ännu mer mot landet, Sc

nom lians utnämning år 1773 till Ofvcr-Ståthållare i Stod’

holm. Hufvudsladens styrelse kan, efter hvad hans biogr*

(Kansli-Rådet Schönberg i Vetenskaps- Akademien) ,1,c

skäl anmärker, ifrån hans förvaltning, räkna en ny t>1^

ålder. Uppbyggandet af börsen, af bron öfver Ridd“1

holinsknnalen, ordning och reda i alla stadens adminis11*