LNCrawler

135. Page 137

427 Porträtter Af Namnkunniga Svenske Män Och Fruntimmer — runeberg.org · All chapters

Page 137

Konung Gustaf III:s Samtida

- 185. Carl Sparre

- 186. Samuel af Ugglas

liva verk, stiftandet af nya eller förbättrandei af bestående

inrättningar utmärkte denna förvaltning, hvars särskildta

detaljer det skulle bli för vidlyftigt att uppräkna. Kanske får

inan tillskrifva honom och lians styrelse eu icke ringa

andel i den, nära till eulhusiasni gränsande kärlek, Stockholms

innevånare allid ägnade Gustaf III, och hvilken icke litet

bidrog till utförandet af lians stora politiska planer. Eu

prof på denna tillgifvenliet, som till en del höll motviglen

mol det bal och den fientlighet, han rönte af det stånd hau

ansåg som en nödvändig beståndsdel 1 cn monarki, yttrade

sig mindre genom beslutet att uppföra Konungens ärestod,

än genom bestridandet af vaktgöringen under kriget, en

icke ringa börda, som borgerskapel med ståndaktighet bar

i trenne år. Visserligen tillhörde förljensten af denna

förvaltning omedelbarligen Friherre Sparre, men det är också

e-n obestridlig förtjenst, att utse män för platsen, en gåfva

som Gustaf 111, lik andra politiska snillen, i hög grad ägde.

Stockholms liorgerskaps erkänsla yttrade sig äfven på iler—

faldiga sätt, och serskildt genom beslutet att pa börsen,

lians skapelse, uppsätta lians byst, bildad af Sergels hand.

Och likväl var Ofver-Ståthållare-Enibetet i Stockholm,

ensamt som det syntes, tillräckligt att upptaga en mans tid,

ej det enda vä rf, som anförtroddes honom. Han hade

knapl haft det i 2 år, förrän han inkallades i Riksrådet,

och utomdess uppdrogos åt honom äfven andra befattningar

såsom den af Abo x\.kademies Kansler, Ordförandeskapet i

en Kommité till ordnande af rikets försvarsverk o. s. v.

Alla dessa mångfaldiga uppdrag voro ej toma tilliar åt fa—

längan, såsom de stundom blifvit i senare tider, utan

verkliga sysselsättningar, t\T Sparre var, hvarhelst han visade

sig, själen och förnämsta drifbjulet i det företag, som skulle

befordras. E11 liten hvila, om den så kan kallas, erhöll

lian då Konungen utsag honom au vara sig följaktig pä

resan till Italien. Sa mycket arbete, så mycken

kropps-och själsansträngning liiedtogo likväl hans krafter, och han

alled den 28 Juni 1791 i en alder af G7 år, hvilken

likväl, till följe af hans goda kroppskonstitution och

förståndiga lefnadssätt, med mindre arbete, hordt kunna bli vida

högre. Vetenskaps- och Målare-Akademierna valde honom

till sin ledamot, och Monarkens yuuest bevittnades genom

hans prvdande med de tlesta och förnämsta al rikets ordnar.

1SG.

Samue 1, af Ugglas

föddes den 3 Maj 1750 i ileJemora, der fadren var

Kyrkoherden Doktor Uggla. Sonen ingick i Kansliet och Svea

Hof-Rält, der hans drift och skicklighet så tidigt utmärkte

honom, att han vid endast 21 års ålder förordnades att

föra protokollet i Nedra Justitia:-Revissionen. Dessa

egenskaper rättfärdigade och påskyndade hans fortkomst på

lyckans bana, hvilken han äfven hade en fast föresats att

beträda. Deu värma, hvarined han omfattade Gustaf III:s

statshvälfuing, gjorde honom bemärkt af monarken, hvilken

han, första revolutionsdagen, förtroligt klappade pa axeln

och lyckönskade till det påbörjade företaget. Detta nit

belönades, elter väl genomfördt värf, ined adelskap och en

Sekreterareplats i Lag-Kommissionen, hvarpå sedan följde

(lera andra befordringar, och slutligen år 178S till

Lauds-höiding i Stockholms Län. Gustafs nåd och förtroende för

Ugglas läckte icke blott under hela dess lefnad, utan, hvad

som var sällsyntare, fortsattes äfven af

Förmyndare-regeringen, som åt houom uppdrog fleia värf. Gustaf Adolf, som

i allmänhet gynnade alla dem lians fader utmärkt, röjde i

synnerhet dessa tänkesätt för Ugglas, som han

öfverhopa-de med förtroenden och nådebevis. Han icke blott tilldelte

honom det Frihei reskap, hvartill Gustaf utsett honom, och

hvartill Konungeu sjelf föreslagit hans vapen, utan gjorde

honom äfven 3 år senare, 1799, till Grefve, uppdrog

honom vid flera tillfällen förvaltningen af

Öfver-Ståthållare-Embetet i Stockholm, hvilket lian nedlade vid foten af

obelisken den dag densamma af Konungen invigdes, och

hvars utförande han ombesörjt, utan upphöjde honom

äfven sedermera till President i Kam mar-Kollegium, ledamot

af sin konselj och af den tillförordnade Regeringen under

hans frånvaro, prydde honom med Serafimer-Orden,

för-länte honom Excellens-titelu o. s. v. Med Gustaf Adolfs

.stjerna nedgick äfven denne hans gunstlings. Ugglas hade

— det är svårt att utreda med huru mycket skäl —

ådragit sig en tämmeligen allmän ovilja. Man beskyllde honom

lör egennytta, för att ha tillstyrkt flera af regeringens

åtgärder, som mäst ogillades, och den beryktade Grevesmöhlens

anfall emot honom, efter revolutionen, fick elt gensvar i denna

opinion. Vid det våld, som begicks mot Grefve Fersen

den 20 Juni 1810, skulle Ugglas kunnat äfven falla ett

offer för folkhopens förbittring, om han råkat i dess händer,

men hau räddade sig undan det genom en resa till

provinserna. Länge öfverlefde han likväl icke denna motgång,

ty hau afled den G April 1S12. Verksamhet,

orduings-s nne och drift kunna emedlertid icke bestridas honom, och

att han måste till sine medborgares och underordnades

tillfredsställelse hafva förvaltat flera af de mångfaldiga uppdrag,

honom varit anförtrodda, synes af de medaljer, som

atskil-lige af desse låtit prägla öfver honom, t. ex. nagre af

Stockholms Läns innevånare, Stockholms Magistrat och

Femtio Äldste och delägarena i Strömsholms Slussverksbolag,