LNCrawler

141. Page 143

427 Porträtter Af Namnkunniga Svenske Män Och Fruntimmer — runeberg.org · All chapters

Page 143

Konung Gustaf III:s Samtida

- 190. Johan Liljencrants

- 191. Axel von Fersen, d. ä.

- 192. Fredrik Wilhelm von Hessenstein

Kronan köpte, kostade eu och en tredjedels Riksdaler

mindre, än hvad private handlande derfdr nödgades betala och

att tolf tunnor guld besparades för det allmänna. En

oinskränkt frihet i spanmålshandéln tilläts genom Kongl.

Förordningen ai’ den 22 Mars 1775, och det är från deuna

handliug, Liljencrantzs verk, som Svenska jordbruket kan

räkna siu nya uppkomst, sedan man, af missförstådd

välvilja för näringarna, alltför länge sökt gynna dem pä

åkerbrukets bekostnad. Den väckte äfven så stor

uppmärksamhet, att Franske Ministern i Stockholm lät öfversätta

henne för den namnkunnige Turgots räkning. Liljencrants,

långt ifrån att tillstyrka den regala bräuvius-tillverkningen,

«(’styrkte den tvärtom. Till olycka för Gustaf III och hans

rike blef dess tanka icke den gången den gällande. Då

Konungen år 17S7 var bekymrad öfver den yppade

stats-bristen och tillkännagnf sin önskan, att genom besparingar

> utgifterna för framtiden afböja dem, föreslog och utförde

liljencrants en sådan besparing, som, om 1788 års krig

ej mellankommit, skulle försatt statsverket i fullkomligt

oberoende och gjort det utan landets betungande.

Liljeu-crailts tjente icke blott landet med utmärkt nit och

skicklighet; hau gjorde det äfven ovanligt länge, ty först vid 82

ars ålder eller år 1812 nedlade han efter 64 års

fjeustgö-i’ing sitt Presideutsembete, hvarvid han upphöjdes i

Gref-ligt stånd och alled den 22 Januari 1815. Författaren af

de vid hans begralhing upplästa personalierna,

Riddarhus-8ekreteraren Silfverstolpe, säger deri bland annat: «Af de

millioner, hvilka med ett blindt förtroende giugo genom

händerna på den mäktigaste Finans-minister som lunnits i

detta rike, skulle icke en penning, om den hade röst, vitt—

>ia mot hans oegennytta; sitt ensklita hade han, och med

en slags medborgerlig tillfredsställelse, snarare vanskött, än

lått sköta, och den för hans belägenhet och hans stånd

ringa förmögenhet, han oaktadt en regelbunden hushållning

efterlemuar, är ett efterdöme som stämplar med förakt hvarje

kigtäukt förvaltare af Statens egendom.»

191.

Axel vok Feksen, d. ä.

föddes i Stockholm den 5 April 1719. Hans fader var

General-Löjtnanten, Grefve Hans Reinhold von Fersen.

^ id 20 år inträdde han, efter slutade studier, i krigstjenst,

^er han qvarblef till år 1744, då han for till Frankrike

°ch blef der Chef för ett värfvadt regemente, men

avancerade emedlertid äfven i fäderneslandet, dit han återvände

1750 och blef då vid 31 års ålder General-Major, hvil—

ket hufvudsakligen får tillskrifvas hans förnäma relationer,

tv hau hade ej utmärkt sig på sin militäriska bana,

sannolikt af brist på tillfälle. Han visade dock sedermera, att

tapperhet och militära insigter icke fattades honom. De

ofvannämnda relationerna jemte egna talanger satte honom

i så stort anseende hos sitt stånd, att han vid 1755 års

Riksdag valdes till Landtmarskalk, ett förlroende, som

sedermera förnyades vid tvänne påföljande riksdagar. Han

var att anse som Chef för Hattpartiet, hvarvid det likväl

till hans heder bör nämnas, att han aldrig mottog någon

gåfva eller behöll något af de stora summor, som

Frankrike utdclte i Sverige. Efter omständigheterna stod han

än på hofvets sida, än pa dess motståndares, hvarföre han

också ena tiden åtnjöt dess ynnest och en senare tid var

bland dem, som arresterades vid 1789 års riksdag. Han

hade avancerat i grader ända till Fältmarskalk och förde

befälet öfver armcen i Pomern näst efter Friherre

Ungern-Slernberg, hvarvid hau utmärkte sig genom öarna Wollins

och Usedoms eröfring. Inkallad i Riks-Rådet efter 1772

års revolution, qvarstannade han likväl der endast några

månader. Gustaf III misstrodde honom altid och skall i

ett enskildt samtal ha förebrått honom, att hau sökte

ryckas om spiran med sin Konung. Till slut troddes han

icke heller rätt af sitt eget parti, och man sade, att han

med flit lät arrestera sig för att såluuda slippa tala emot

Konungens alsigter, äfvensom han och De Geer icke kunde

anskaffa den för dem båda obetydliga summan af 7000 Rdr,

hvilken Frietsky ansåg behöfvas iör att vinna ett Riksstånd.

Hau afled år 1794.

192.

Fbedrik Wilhelm von Hessenstein,

äldste son af Kon un t» Fredrik och Fröken Hcdvis; Ulrika

O O

Taube, föddes den 10 Mars 1735. Förälskad i deu sköna

fröken, gjorde Konungen fruktlösa försök att besegra

hennes motstånd på andra vilkor, än äktenskapets band.

Häremot uppstod den svårigheten, att Konungens gemål lefde,

men den öfvervanns genom ett eluderande af lagen, da

Biskop Calsenius åtog sig alt i hemlighet sammanviga henne

med Monarken. Detta skedde år 1733. Hon var då

endast 19 år gammal. Händelsen, som icke i längden kunde

döljas, väckte mycken förtrytelse, emedan den stötte tidens

stränga religions- och sedlighets-begrepp, hvartill kom att

partierna begagnade saken som ett band på Konungen,

hvilken de sålunda altid hade i sina händer genom de

skrupler, deras hufvudmän hyste eller låtsades hysa. Ar

1740 gick detta så långt, att Fröken Taube icke ansåg

sig fullkomligt säker i Stockholm, hvarföre hon begaf sig