LNCrawler

142. Page 144

427 Porträtter Af Namnkunniga Svenske Män Och Fruntimmer — runeberg.org · All chapters

Page 144

Konung Gustaf III:s Samtida

- 192. Fredrik Wilhelm von Hessenstein

- 193. Jacob Albrekt von Lantingshausen

- 194. Carl Axel Trolle Wachtmeister

till Södermanland, och de buda gossarne skickades ut till

Hessen. Konungen förföll härigenom i en svårmodighet,

som blidkad« folkets ovilja och förvandlade den till

deltagande, så att inan tillät honom återkalla den älskade, hvil—

ken nu i lugn fick tillbringa sin återstående tid tillsammans

med sin konungslige make. Detta blef likväl icke

särdeles länge, ty bon afled endast 29 år gammal d. 11 Febr.

1744. Hon hade året förut af Kejsar Carl VH blifvit

upphöjd till Riksgrcfvinna. Hennes barn ilngo namnet

Hcssenstein efter ett slott i Hessen-Cassel, samt ulnämndes

år 1742 till Svenske Grefvar, en rättighet, hvilken

Ständerna medgåivo Konungen såsom belöning för hans

med-görlighet vid beslutet om Ryska kriget. Den ifrågavarande

äldste sonen blef vid elfva års ålder utnämnd till Öfverste

för Ostgötha Infanteri och vid Riddare-Ordnarnas stiftelse

år 1748, till Kommendör af Svärds-Orden, hvarefter han

vidare avancerade genom alla ölriga Militärgrader till

Fältmarskalk. Han hade i Pomerska kriget utmärkt sig för

krigiska insigter och tapperhet. Känslan af hans höga,

ehuru oäkta, börd väckte hos honom ett och annat

anspråk och förhoppningar, som hans redliga och fogliga

karakter troligen eljest skulle hafva aflägsnat, och det sägs,

att partierna, hvilka förstodo begagna honom som en fana,

kring hvilken man åtminstone kunde samla sig, hade

smickrat honom med utsigtcn till Riksförestånderskapet, i

händelse man vid revolutionen lyckades bemäktiga sig Konungens

person. Han afslog också deriöre det befäl i hufvudstaden,

som Gustaf vid detta tillfälle erbjöd honom, livarföre han

arresterades, men utsläpptes sedan statshvälfningen var

fullbordad. En mindre vigtig tvist, än om Kronan, den

nem-ligeu om Ekolsunds egendom, uppstod äfven emellan

honom och Gustaf III, hvilken dervid sjelf inför Hofrätten

utförde och vann sin talan. Konungen hyste också

sedermera icke något misstroende till honom, hvarpå han gaf

honom ilerfaldiga bevis, såsom då han upphöjde honom till

Riksråd och Generalguvernör i Pomern 1776, till Svensk

Furste nio är senare (han hade år 1772 blifvit Romersk

Riksfurste) samt dervid tilläde honom titeln: «Vår älskelige

käre frände». Ar 1791 nedlade han alla sina offentliga

befattningar. Gustaf Adolf gaf honom titeln: Durchlaucht.

lian afled ogift den 27 Juli 1808.

193.

Jacob Albrekt von Lantingsiiausen,

son af General-Adjutanten G. H. Lantingshausen, föddes i

Revel den 4 November 1699. Sedan hans fader stupat

vid Punitz den 28 November 1704, flyttade hans moder

öfver till Sverige, der den unge Jakob anställdes vid

Lif-gardet och sedan vid Hallands infanteri, med hvilket Lan

bevistade Svenska arméens sista fälttåg i Norige. Ar 1722

tog han som Kapten afsked ur Svensk krigstjenst, reste

utomlands och ingick i Fransysk tjenst, der han, blott med

ett korrt afbrott, år 1737, du han företog en vidsträckt

resa såsom Guvernör för tvänne Prinsar af Zweybriicken,

qvarstannade ända till år 1746, deltog i de flesta af

Franska arméens fälttåg i Tyskland år 1735 och under

Österrikiska Successionskriget, samt avancerade till Brigadier.

Efter 22 års bortovaro från fäderneslandet återkom han

dit och utnämndes år 1747 till General-Major, uppdrogs

tvänne år senare att förrätta Landshöfdingetjensten i Bohus

län, och då Pomerska kriget utbröt, fick han först

Chefs-skapet för dess Kommissariat, hvarefter år 175S följde

Chefsskapet för hären, hvarunder han utförde en af krigets

vigtigaste förrättningar, då Preussarne af honom fördrefvos

ur Pomern och deras General, Manteuifel, tillfångatogs.

Han hade under tiden blifvit utnämnd till

Öfver-Ståthål-lare i Stockholm, men bibehöll icke destomiudre befälet i

Pomern till år 1761. Han ådagalade i detta befäl icke

endast prof på tapperhet och militära insigter, utan äfven

på oegennylta och patriotism i det han, till afhjelpande of

arméens behof, tre särskildta gånger upplånade penningar

på sitt namn och mot pant af sina egendomar samt en gång

till och med lä-t för samma ändamål uppmynta sin

silfver-servis. Såsom ett bevis på den aktning han åtnjöt af

Stockholms innevånare, kan nämnas den minnespenning de efter

hans död, som inträflade d. 6 December 1769, läto prägla

öfver honom. Aktningsbetyg af regeringen fattades honom

icke lieller, och vedermälen deraf voro Friherre-diplom och

Serafimer-Ordens dekoration. Han har äfven utmärkt sig

som militarisk skriftställare och valdes till ledamot af

Vetenskaps-Akademien.

194.

Carl Axel Tiiolle Waciitmeistek,

son af Majoren, Grefve Wachtmeisler, föddes den 9 M*j

1754. Dess moder var Hilla Brita Trolle, härstammande

från den urgamla Trolleätten, efter hvilken detta namn för’

enades med det Wachtmeisterska. Dess rikedom och för’

näma relationer förskaffade honom tidiga befordringar, Ii vil’

ka troligen icke skulle tillfallit en man af ofrälse börd och

med icke högre egenskaper än hans, ty dessa voro på in’

tet sätt ovanliga; dock bör det erkännas, alt han, fastän eJ

begåfvad med utmärkt skarpsinnighet eller ovanliga kunsk»’

per, likväl ersatte denna brist genom allvar, redlighet, al’