LNCrawler

143. Page 145

427 Porträtter Af Namnkunniga Svenske Män Och Fruntimmer — runeberg.org · All chapters

Page 145

Konung Gustaf III:s Samtida

- 194. Carl Axel Trolle Wachtmeister

- 195. Erik Ruth

- 196. Carl Lagerbring

betsamhet, rättvisa och att han visste iakttaga den

värdighet i uppförande och hållning, som fordoin icke sällan

utmärkte de med statens värdigheter och företräden gynnade.

Han hade ägnat sig åt deu civila embetstnannabanan, ett

vilkor, som hans morfader fastade vid öiverlåtelsen ut

honom af siu egendom, genomgick suart dess lägre trappsteg och

blef redau ur 1777, således eudast vid 23 urs ålder,

llevi-sious-Sekreterare, hvarpå tvänne år seuare följde

Justitia;-Kanslers-Embetet. Ar 1782 erhöll hau, äfvensom nagre

andre högadelige, lika rang med Rikets Råd och ur 1784

Serafimer-Orden. År 1787, då Gustaf III åter upplifvade

det alltsedan Carl XI:s tid hvilaude Riksdrotts-Embetet,

upphöjdes Wachtmeister på denna vigliga pluts, der hau,

såsom på eu gång Justi tia;-Kansler, Ordförande i Högsta

Domstolen, President i_ Svea Hofrätt och ansedd President

i de öfriga Hofrätterna, stod i spelsen för hela

lugskipnings-verket. Flera vigtiga och nyttiga förändringar och

förbättringar, dem han väl icke alla sjelf uttänkt, men dem han

uppfuttade, understödde och befordrade till verkställighet,

Utmärkte hans embetsutöfning, i hvilken hau för öfrigt

inlade de egenskaper, vi ofvan antydt, och hvarigenom han

gjorde både den och sin personlighet aktade och värderade.

Ett bevis på det anseende hau vunnit är det förtroende

han åtnjöt af Gustaf III, och dennes råd åt sin son, att

altid anse Wachtmeister som sin pålitligaste och trognaste

rådgifvare. Han sysselsatte sig hufvudsakligast med hvad

som rörde lagskipningen, blandade sig föga i öfriga

rege-rings-åtgärder, och hade liten eller ingen del i de politiska

niisstag, hvarför man tadlat Gustaf III:s och Gustaf Adolphs

styrelser. Vid revolutionen år 1809 var han sjuk, men

lät bära sig upp på slottet och bidrog, genom sitt gillande

af deu skedda statshvälfningen, icke litet att i mångens öga

gifva den eu stämpel af rättvisa, som deu kanske eljest lör

dem icke ägt. Hau bibehöll väl sitt embete i den nya form,

Grundlagarna gufvo det, men förvaltade det ej lång tid,

emedan han begärde tjenslledighet till sin hälsas skötande.

Detta skedde i Augusti månad år 1809, då han afreste

till sin egendom, Ljungby, i Skåne, der döden träffade

honom den ö April 1810, i icke fullt 56 års ålder. Att alla

statens utmärkelser skulle tillfalla denne ansedde man,

be-höfver väl knapt sägas; dock ma det tilläggas, att bland

dessa äfven var Kanslers-Embetet för Luuds Akademi och

att hau hade det sällsynta uppdraget, att dubba sin egen

tader till Kommendör.

195.

Emic Rutii

föddes deu 24 Oktober 1746. Hans fäder var Riksrådet

Ruth. Såsom helt ung blef han sjökadett och var

kommenderad som Styrman på en fregatt, hvarvid han ar 1761

bevistade Colbergs belägring, ingick sedan vid Gardet, men

fann snart, att krigsståndet icke öfverensstämde med hans

böjelse, hvarföre hau tog afsked derifrån ar 1768, då han

beträdde den civila tjenstemannavägen. Gustaf III fann

baus skicklighet häri, och uppdrog honom således flera

maktpåliggaudp värf, såsom det af Stats-Sekreterare för

tiandels- och Finaus-Arenderna, President i Statskontoret

°eh derefter i Kammar-Kollegium, Ordförande i

Magasinsdirektionen och ledamot i regeringen under hans frånvaro

samt Landtinarskalk vid riksdagen i Gefle, hvarjemte han

efter Riksrådets upplösning år 1789, gaf honom plats i

Allmänna Beredningen. Såsoin belöning för hans härunder

ådagalagda tjenster, upphöjdes han till Friherre, Grefve,

SeraGmer-Riddare och Excellens. Efter Gustaf III.s död

gynnades han väl skenbart af Carls regering, som upphöjde

honom till General-Guvernör i Pomern och Kansler för

Akademien i Greifswald, men detta var snarare en slags

förvisning, ty Reuterholm älskade lika litet honom som

någon af dem Gustaf HI gynnat, och man tror att cn stöld

af Grefve Ruths schatull, hvarigenom flera angelägna

papper och deribland qvittenser å betydande summor, hvilka

hau haft under sin förvaltning, gingo förlorade, var en

tillställning af den ränkfulle gunstlingen. Ruth nedlade sin

befattning som General-Guvernör år 1796 och erhöll väl

af Gustaf Adolf ett och annat mindre uppdrag samt

Kommendörsbandet af Wasa-Ordens stora Kors, men ingen

permanent befattning. Han afled i Stockholm den 25 Maj

1S20. Vetenskaps-Akademien räknade honom bland sine

ledamöter, en följd af hans ekonomiska iuaigter.

196.

Ca iil Laoirbbing,

son af den utmärkte Häfdeforskaren Sven Lagerbring,

föddes i Lund deu 15 April 1751. Hans fader begärde och

erhöll för honom en plats i Riksarkifvet, mindre som ett

fortkomstmedel, än för alt hafva någon att der tillgå, på

hvilken han kunde lasta besväret med de många

efterforskningar hau der behöfde ¡.nställa. Han ingick sedan i den

s. k. Presidents-Expeditionen och år 1778 i

Krigs-Expedi-tionen, i hvilken egenskap hau ofta åtföljde Konungen på

dess resor och under resan till Italien anförtroddes den

hemliga brefväxlingen rörande Krigsärenderna. Ar 1786 blef

han Sekreterare för Bondeståndet och 1788 Förste

Expedi-tions-Sekreterare i Krigs-Expeditionen, samt Föredragande

för Krigs-Arenderna, eu befattning, hvilken under då

va-varande omständigheter, var lika maktpåliggande som

bryd-sam, men som han lyckades förrätta till Custaf III:s

fullkomliga tillfredsställelse, hvarpå han erhöll bevis då han

utnämndes till Sekreterare i den uudcr Konungens frånvaro

tillsatta regering. Efter Gustaf III:s död blef han

Stats-Sekreterare för Krigs-Arenderna, men flyttades några dagar

senare till Landshöfdinge-Embetet i Nyköpings Län. Lik

så många andra hade hau ådragit sig Reuterholius ovilja,

hvilken först yttrade sig derigenom, att lian i December

månad 1793 fick befallning att lemna Stockholm och resa

Ued till Nyköping. Följande året, då han vägrade lemna

sitt biträde till en åtgärd som äskades af honom, sökte man

sak med honom, derigenom, att han invecklades i

Armfelt-ska rättegången, men hvarifrån man snart maste afstu.

Lagerbring nedlade då sitt Landshöfdinge-Einbete och

entledigades, utan siu begäran, från Arkivarie-sysslan vid de

Kongl. Ordnarna. År 1796 i Februari manad, återtogs han

likväl till nåd och blef Öfver-Post-Direktör. Gustaf Adolf

anställde honom efter silt tillträde till regeringen, såsom

ledamot i Allmänna Beredningen och Stats-Sekreterare för

Krigs-Ärenderna, hvilken befattning han bibehöll under

hela denne Konungs regering. Hans embetsmauna-skicklig_