LNCrawler

147. Page 149

427 Porträtter Af Namnkunniga Svenske Män Och Fruntimmer — runeberg.org · All chapters

Page 149

Konung Gustaf III:s Samtida

- 198. Carl Fredrik Pechlin

- 199. Carl Erik Lagerheim

- 200. Michael Ankarsvärd

na i den ¡«kändiiga mordanläggning, hvars offer Gustaf III

blef. Hans skuld kunde likväl icke med fulla skäl

bevisas, och ban affordes således till Warbergs fästning, der

han dog den 29 Maj 1796. Ingen bestrider honom

ovanliga själsgufvor af föistaud, rådighet, genomträngande blick,

öfvertaluingsförmåga, allt med ett ord, som fordras för en

partiledare, men om hans bjertas egenskaper är inan

deremot mindre euse, äfvensom om sjelfva hans politiska usig—

ler, huruvida de voro aristokratiens, frihetsnitets eller rent

af intrigsinnets och den enskildta makt- och

vinningslystnadens. Mans qvickhet och själsnärvaro öfvergåfvo honom

aldrig, icke en gång på hans höga ålderdom och i de

bryd-sammaste omständigheter, hvarom liera anekdoter berättas.

Se här en: Pechlin var eu passionerad tobaksrökare. För

att förraå honom att bekänna sm delaktighet i

Kouunga-mordet, hade man i fängelset fråntagit honom hans

älsk-lingsnjutning. ftled tålamod fördrog han eu tid detta

umbärande, men slutligen lät ban tillsäga Polismästaren, att

om ban fick röka tobak, skulle han tillstå hvad ban visste.

Liljensparre skyndade genast till honom med pipa och

tobak. Pechlin stoppade och rökte i fulla drag. Sedan 3_.il—

jeusparre någon tid väntat pa hvad han skulle fa böra,

hlef han slutligen otålig och frågade fången hvad ban hade

att bekänna? «Jo», svarade jäckaude den gamle mannen,

«jag måste bekänna att det smakar oändligt väl.» Hau var

gift ined en dotter till den i Riksdägshistorien icke mindre

uainnkuuuige Borgmästaren Plomgren,

199.

Caiil Erik Lagerheim:

löddes i Stockholm den 28 Juli 1742. Hans fader var

Vetenskaps-Akademiens gravör, Carl Bergqvist. Elter

slutade studier beträdde han den Kamerala tjenstemanna-banan

ocii utmärkte sig så genom ett sällsynt ordningssinne och

arbetsdrift, att han vid endast IS år förordnades att

före-stS en Häradsfogde-syssla. Han ingick sedan i

Kamraar-Kollegiutn och blef vid 1765 års riksdag Revisor i

Ständernas Handels och Manufaktur-Deputation. Följden af

lians arbete derstädes och ett bevis af den tillfredsställelse,

hvarmed det ansågs, var, att hau följande året förordnades

att förestå Kontrollörs-sysslan vid Manufaktur- och

Diskont-fonderna. År 1772 blef han Assessor i

Kammar-Kollegi-um, uppdrogs att öfverse Fiskeri-författningarna och att

Vara ledamot i den Kommission, som skulle föreslå

förbättrade tullagar. Att han häri muste ha adagalagt redbara

förtjenster-kau synas deraf, att dessa ar 17/7 belönades

med Adelskap, då ban antog namnet: LagerheinL Denna

utmärkelse har väl ofta nog varit en gafva af nadeu och

gunsten mer än en måttstock på verkligt värde, men vid

detta tillfälle erhöll den visserligen en större betydelse, då

man erinrar sig, icke blott att det vor Gustaf JII som

belönade, ty jemväl han kunde missledas, utan att det var

Liljencranlz, som i detta fall foreslog belöningarna. Nagon

solidare lön undfick Lagerheim dock icke förr än ar 1/92,

då hau blef Kommerse-Råd och straxt derefter ledamot i

lieredningen. Delta var en följd af den befattning lian

erhöll såsom Sekreterare i Hemliga Utskottet vid Gefle

riks-^aS> liyastiU Gustaf III utsåg honom, ehuru lian icke var

fullkomligt nöjd med hans politiska tänkesätt. Han var

det deremot så mycket mer med hans financiella insigter

och med den finansplan, han i nämnda Utskott författade,

hvarigenoin Statsverkets förlägenhet afhjelptes ulan nya

skatters utskrifvande. Ar 1794 förordnades ban till

Vice-Presideut i Statskontoret, hvilken befattning han dock

följande året nedlade, eu löljd af det motstånd hans

reforin-plauer mötte hos missbrukens förfäktare, men erhöll 179’6,

da Gustaf Adolf tillträdde regeringen, Chefskapet för

nämnda verk, hvilket dock icke ännu var till inkomsten och

för-maneina detsamma som Presidents-embetet, hvartill han ej

utnämndes förr an ar 1805. -Att den stränge och

ord-ningsälskande Gustaf Adolf var nöjd med Lagerlieims

förvaltning af denna vigtiga förtroendepost kan inhämtas

deraf, att han tid efter annan hedrade honom med flera

utmärkelser, såsom Kommeudörs-dekorationen af

Nordstjeras-Orden och Frihei re-diplom. Yid 1809 års revolution blef

han ledamot i den tillförordnade regeringen, men hans

meningar om sättet för Statsverkets ordnande och

tillgångars auskaflände följdes icke. Han erhöll likväl äfven af

den nya regeringen flera ynnestbevis, såsom då han

utnämndes till Riddare af Carl XIILs Orden och

Serafimer-Riddare. Äfven af Vetenskaps-Akademien var ban ledamot.

Lagerheim afled den 21 December 1813.

200.

Micuael Ankarsvärd

föddes den 9 Mars 1742 på Högforss Bruk i Westmanland,

som lians fader, Johan Cosswa, ägde. Detta namn är e»

förändring af det Franska ordet Cuchois, som slägtens

stamfader bar, då han i Drottning Chrislinas tid inflyttade från

Frankrike och i Bergslagen inrättade masugnar och

kanon-gjuterier. Michael Cosswa ingick år 1759, således vid

endast 17 års ålder, i militärtjenst som Volontär vid

Fortifikationen och bevistade flera af Pomerska krigets

träffnin-gar och företag både till sjöss och lands. Efter krigets

slut blef han Fänrik, i hvilken grad han qvarstannade ända

till år 1772, samt hvarunder ban äfven gjorde åtskilliga

sjöresor åt vestra Oceanen och Medelhafvet. Men om hans

befordran under denna tretton-åriga tjenstgöring gått

långsamt, gick bon deremot så mycket fortare efter nämnda år.

Vid Gustaf UI:s revolution tjenstgjorde han nemligcn på

flottan under Sprengtportens befäl och utmärkte sig

derun-der med så mycken klokhet och nit, att Konungen ansåg

sig böra belöna dem med Löjtnants rang, Svärds-Orden

och Adelskap. Hau avancerade sedermera så skyndsamt,

att han, efter att ha tjeustgjort dels vid sjösstaten, dels vid

landtarméen, år 17S4 blef Ofverste och Chef för Finska

eskadern af Armeeus Flotta, hvilken han fullbordade,

äfvensom hau satte Sveaborgs fästning i fullständigt

försvars-skick. Vid krigets utbrott år 1788, utrustade han sin

eskader på den otroligt korrta tiden af tre veckor och förde

den sedan till krigets slut. En falsk anklagelse vållade i

Mars månad 1789 ett afbrott häruti, då han kallades till

Stockholm och arresterades, men frikändes snart och

återfick i ökadt mått Konungens förtroende. Med utmärkt

mannamod och talang förde han vid alla tillfällen den af

honom kommenderade eskadern, bidrog icke litet till seger»