LNCrawler

15. Page 16

427 Porträtter Af Namnkunniga Svenske Män Och Fruntimmer — runeberg.org · All chapters

Page 16

Svenske Poeter

- 17. Gudmund Göran Adlerbeth

- 18. Elias Wilhelm Ruda

något sådant. Att Adlerbeth verkligen vunnit det, och att

han, utan att gälla för ett snille af någon högre

ordning, likväl betraktades som en versifikatör af utmärkt

talang, vittnar att Gustaf III uppdrog åt honom att skrifva den

Opera, bvarmed han ville inviga sin nya theater, och hvartill

Naumann skulle sätta sin förträffliga musik. Han skref

således

Cora och Alonzo

, om hvilken man måste erkänna,

att hon till språket står öfver alla föregående Svenska

operor, men att bon likväl till lyriken är något för hård och

till planen bar det för en opera bögst oegentliga, att

upplösningen åstadkommes genom en filosofisk afhandling, som

hjelten reciterar inför Konungen, och hvarraed han

öfvertalar icke blott honom, utan jemväl folket och sjelfve pre

sterne att afstå från en barbarisk plägsed, hvilande på

århundradens tro. — Tvenne tragedier af Adlerbeth:

Ingiald

Illråda

och

Kelonid

, lida af samma kalla förnuftighet och

sakna helt och hållet denna kraft, denna värma,

hvarförutan intet konststycke och i synnerhet intet sorgespel är

möjligt.

Så mycket större förtjenster om Svenska språket och

derigenom af Svenska poesien äger deremot Adlerbeth

såsom öfversättare af

Virgilius, Horatius

och

Ovidius

, i

synnerhet af den förstnämnde. Hans tolkning deraf är icke

allenast den bästa på vårt språk, utan kan fullkomligen

jemföras med de aldra bästa utländska, och han har

derigenom förvärfvat sitt namn en odödlighet, som hans

originalarbeten visserligen icke komma att vinna. De skola

ihågkommas endast såsom tillhörande de Romerske

skaldernes förträfflige öfversättare.

Adlerbeth var född i Jönköpings län den 21 Maj 1751

och dog der på sin födelseort Ramsjöholm den 7

Oktober 1818. Handsekreterare hos Gustaf III, honom

följaktig på han Italienska resa och af honom utnämnd till

Riddare af Nordstjerne-Orden och ledamot i Svenska

Akademien, vågade han likväl sätta sig emot Säkerhet-aktens

införande utan att derigenom förlora Konungens aktning och

förtroende, ett drag, lika mycket hedrande för honom som

för Monarken. Såsom ett bevis att detta hans motstånd

härflöt från hans öfvertygelse, icke från fiendtliga tänkesätt

mot Konungen, drog han sig, efter Gustafs död, ifrån alla

offentliga befattningar, men utnämndes icke desto mindre

af hans son till Kommendör af Nordstjerne-Orden år 1801.

Efter 1809 års revolution inkallades han i Statsrådet, men

hvarifrån han tog afsked år 1815.

18.

Elias Wilhelm Ruda

var en af desse månge unge män, som i vår tid kasta sig

in på författarebanan, lockad dertill af välmenta vänners

råd och försäkringar, innan de ännu hunnit pröfva sina

verkliga anlag dertill. Huru stora dessa voro hos Ruda är

numera svårt att afgöra, sedan en förtidig död afbrutit hans

bana vid icke fullt 26 års ålder. Troligen voro de ej af

någon större rang. En ren diktion och ett varmt nit för

skaldekonsten äfvensom för allt det goda och vackra, får ej

förnekas honom.

Brynolfs äfventyr, Vildsvins-jagten,

Hagbard och Signe

m. fl. arbeten tillhöra honom. Han

föddes i Vester-Hanninge den 3 Sept. 1807 och dog i

Örebro den 13 Aug. 1S33.