LNCrawler

154. Page 156

427 Porträtter Af Namnkunniga Svenske Män Och Fruntimmer — runeberg.org · All chapters

Page 156

Konung Gustaf III:s Samtida

- 212. Anders Nordencrantz

- 213. Adam Fredenstjerna

Jemtland den 5 Januari 1G97. Han cgnade sig åt handeln,

men jemte dess föremål: sitt yrkes förkofran och sitt

välstånds ökande, sökte han likväl ett annat hos män af hans

stånd på den tiden mindre vanligt: sina kunskapers och

insigters utvidgande. Den handel med det nästgränsande

Norge: han öppnat, förmådde honom till en resa till

Skottland, hvarunder han hlef vuderdrifven till Irland.j Denua

skenbara motgång var dock i sjelfva verket för honom en

lvcka, ty lians vistande derstädes förskaffade honom tillfälle

att inhämta en mängd underrättelser och åsigter, som Sverige

ej kunde erbjuda. Samma förnyade anledning hade för

lionom samma fortsatta verkan, ty då han skulle öfvcrresa

från Dublin till Chester, led lian skeppsbrott och

.föranleddes derigenom att begifva sig till London. Han hade i

Iiland fått en försmak af kunskapens frukt och beslöt nu

liegagna försynens tydliga vink att fullfölja sina studier.

Han stadnade således halfannat år i London, der han lade

sig på inhämtandet af statsekonomi, mekanik,

experimental-fysik, historie, politik och språken. Återvänd till

fäderneslandet år 1724, sökte han göra sina kunskaper gagnande

för detsamma i mekanisk väg, och man har honom att

tacka för flera uppfinningar, särdeles ett pumpverk vid

dockan i Carlskrona och andra dylika, hvariörc han erhöll

flera belöningar både af staten och enskildta. Ett sådant,

som han inrättat åt Ryske Ministern, ådrog honom dennes

uppmärksamhet och det erbjöds honom alt träda i Rysk

tjenst med 1000 Rnblers lön, ett anbud, som han likväl

icke emottog, och som han icke heller behöfde, emedan

han såg både sin förmögenhet och sitt anseende kunna allt

mer och mer tillväxa. Ett prof på det senare gafs honom

år 1727 då han valdes till Riksdagsfullmäktig för

Sundsvall. De talanger och den patriotism har här utvecklade,

färanledde hans utniimnaude till Svensk Konsul i Lissabon.

Afven på denna främmande ort hlef han icke obemärkt,

och honom erbjöds att gå i Portugisisk tjenst med 4000

Crusaders lön, men hvilket han äfven undanbad sig.

Under vistandet i Lissabon uppdrogs honom en hemlig

beskickning till Spanska hofvet, som lian till Regeringens

belåtenhet utförde. Ilan hade under tiden genom den

handel han, lik andre Konsuler, idkade jemte sin offentliga

befattning, förvärfvat en betvdlig förmögenhet, hvilkeu han

tyckte sig kunna använda med mera nytta för sig sjelf och

fäderneslandet inom dess gränsor, hvarföre lian år 1738

begärde och erhöll sitt rappclerande. Redan förut eller

1730, hade lian uppträdt såsom författare med ett arbete

kalladt: Avcana Occonomiw el Commercii eller Haudelns

och Hushållnings verkets hemligheter, samt år 1733 en

be-skrifning om orsakerna till Göthiska rikets undergång i

Spanien och om dess närvarande tillstånd, men hvilka båda

arbeten föga lästes, i anseende till deras tröga stil,

hvar-förutan det förra är författadl i den då rådande

statsekono-niiska andan, hvilken i förbuds- och skrå-systemet trodde

sig se källan till näringarnas flor och natioualvälmågans

förökning. Efter återkomsten till Sverge, lefdc han en tid

på landet, men förlorade ej derföre de utmärkelser hans

nyttiga verksamhet och hans rikedom borde ådraga honom.

Han upphöjdes nemligen 1743 i Adligt Stand, såsom

belöning för sina förtjenster om handelns pä Porlugal och

Modelhafvet upplijelpande, hvarvid han antog namnet JVor-

dcncranlz, samt utnämndes till Kommerce-Råd och Riddare

af Nordstjerne-Orden. Hans nya stånd gjorde honom till sjelf—

skrifven representant och han försummade icke de tillfällen

till inflytande och betydenhet, detta kall gaf honom. Han

slöt sig till Mössorna, vann ibland dem mycken betydenhet

och bidrog vid 1765 års Riksdag väsentligt till

Tryckfrihetsförordningens utfärdande. Han afled i Stockholm -den

19 Juli 1772, och slöt sjelf sin ätt på svärdssidan. Man

fån ej bestrida honom liflighet, verksamhet, forskningsbegär,

samt till en viss grad förstånd och omdöme, äfveusom man

berömmer honom för patriotism och sanningskärlek efter

sina åsigter; men deremot beskylles han för

vinningslystnad, ensidighel, oförsonlig fiendskap och beroende af

förutfattade meningar.

213.

Adam Fit edenstjeun a,

son af Stadsläkaren i Wiborg, Schiitz, föddes i nämnda

stad den 24 December 1685. Efter genomgångna studier

biel han vid 20 års ålder Auskultant i Svea Hof-Rätt och

ingick derjemte i Kansliet och Kammar-Kollegium.

Utmärkt genom sitt nit och sina kunskaper, fick han flera

uppdrag, bland andra som Fiskal i Banken, der han till

afgörande befordrade en mängd hvilande mål. Utnämndes

år 1721 till Assessor i Åbo Hof-Rätt och som ett bevii

på det anseende han åtnjöt, kan tjena, att han redan i

denna befattning upphöjdes till Adelsman, då han förbytte

sitt ofrälse namn till Frcdensljcrna. Derifrun steg han . till

Hof-Rältsråd, Justitie-Ivansler och slutligen President i Åbo

Hof-Rält, hvilket embele han likväl sällan förvaltade, dels

emedan han vid sin utnämning dertill redan var en man

af 71 års ålder, dels emedan lian tillbragte sin mesta tid i

Stockholm vid Riksdagarna och i Justitie-Kanslersplatsens

förvaltning. Han erhöll flera gånger förnyad permission

och omsider, genom Ständernas resolution af den 1

Oktober 1766, ordentlig befrielse dcrifrån. Denna akt, ett af

de många profven på den lagstiftande maktens olämpliga

iiiblaudning i den verkslällandes behörigheter den tiden,

kan anses såsom prof på de då rådande åsigterna öfver

styrelse oeh representation, och förtjenar derföre citeras»

Den innehöll, »att han, som öfver 60 års tid gått Ivongl.

Maj:t och Fäderneslandet med mångfaldiga trogne tjenster

och vigtige förrättningar tillhanda, och nu är lill sin hälsa

mycket försvagad, samt en bland de äldste Rikets i tjenst

varande Embetsmiin, må hädanefter, på enahanda sätt, soin

honom förut beviljadt varit, förunnas ledighet från

tjenst-görandej helst Presidents-Embetet i bemälde Hof-Rätt med

den myndighet och drift, som vederbör, ända kan af den

nuvarande Vice-Presidenten, som tillika med Presidents

fullmakt är försedd, förvaltas.» Ständerna antogo sidedes

principen, att ett embete, och i synnerhet ett af så stor

vigt, som Presidenlskapet i en Öfverdomstol, fick betraktas

som en sinekyr, hvilket kunde innehafvas af en längesedan

öfverårig man, och denna princip fullföljdes ytterligare, da

lian år 176S, således vid S2 års ålder, transporterades till

samma plats i Svea Hof-rätt. Förklaringsgrunden får

likväl sökas deri, att Fredenstjerna var ett af Aristokratien»

villigaste och brukbaraste verktyg och stod väl hos det da