LNCrawler

157. Page 159

427 Porträtter Af Namnkunniga Svenske Män Och Fruntimmer — runeberg.org · All chapters

Page 159

Konung Gustaf III:s Samtida

- 216. Gerhard Meyer

- 217. Rutger Fuchs

- 218. Erik Nordewall

säkerhet, en insigt och ett lugn, som satte de utländske

trotsige arbetarena i förvåning och ingaf dem för gossen en

aktning, som de ej skulle visat mannen, om hau varit dem

underlägsen i skicklighet. Gerhard insåg likväl sjelf häst

hvad som fattades honom, och för att fylla denna hrist,

företog han en resa till nästan alla Europeiska gjuterier,

hvilka han besåg så mycket afundeu och misstroendet tillät

och hämtade deraf all den nytta och undervisning han

kunde. Denna undervisning bestod likväl till det mesta

endast i uppdagandet af hvad som äfven här saknades, och

hvilket hans egen eftertauka och skarpsynthet med tiden

skulle fylla. Återkommen från denna resa år 1727

emot-tog hau på egen hand det Kongl. Styckgjuteriet, hvilket

hau förestod i 45 år eller till år 1772. Under denna tid

gjorde hau en mängd förbättringar och nya uppfinningar,

som satte den Svenska gjutkousten aldraminst i bredd med

hvilket annat lands som hälst, förbättrade de hittills

brukliga brandsprutorua, så att, i stället att man till Stockholm

först införskrifvit sådana, fick hau nu många utländska

beställningar derpå, uppfann en ny method att gjuta i bly

och från lians verkstad utgingo efter hand, utom vanliga

arbetet], en byst af Carl XII, hvilken vann så mycket

bifall, att han ’måste förfärdiga flera kopier åt främmande bof,

samt Gustaf Wasas och Gustaf Adolf den Stores statyer,

hvilken sistnämnda han verkställde vid 75 urs ålder. Hans

förtjerister blefvo ej obemärkta och belönades med en plats

i Velenskaps-Akademien, Direktörs- och

Öfver-Direktörs-titel, Wasa-Ordeu, hvaraf han var en af de förste

Riddarena, och Adelskap. Hvad som likväl bland alla denne

aktningsvärde mans förtjenster om fäderneslandet försäkrat

honom om del varaktigaste rum i dess tacksamma minne,

är hans donation till Målare-Akademien af det fordna

Bjel-kiska huset, en af -de största och betydligaste gåfvor någon

Svensk man under sin lifstid gjort för allmänt nyttiga

ändamål, så mycket märkbarare, då man ihågkommer, att

Meyer, ehuru förmögen, likväl ej kunde kallas rik.

Dona-tionsbrefvet är dateradt den IS December 1775. Han

afled den 11 November 3 7S4. Vid lians jordfästning i

Clara kyrka lät Akademien, såsom ett vedermäle af sin

erkänsla, pryda koret med en vacker och smakfull

dekoration, till hvars uppförande Konungen gaf sitt bifall och

hvilken, efter hvad det heter i åminnelsetalet öfver honom,

uppläst i Velenskaps-Akademien, var »sådan som för den

förnämste euskildte någonsin är tillåten att upprätta.»

217.

Rutger Fuchs

föddes den 12 April 1G82 i Malmö, der hans fader,

Ofverst-Löjtnant Fuchs, född Tysk, och inkommen i riket med

Drottning Maria Eleonora, då var Kommendant. Egen

oemotståndlig böjelse förmådde ynglingen att ingå i fadrens yrke,

till hvilket för öfrigt tidsförhållanderna voro mer än

någonsin lockande, och som, efter hvad utgången visade, var det

rätta fältet för hans verksamhet. Redan 1704 var han

Kapten, tjenstgörande vid armcen i Lifland och Finland,

och, vid Stenbocks öfvergång till Tyskland, var han

Ofverst-Löjtnant vid Dal-Regementet, hvilket han kommenderade i

slaget vid Gadebusch år 1712, till hvars framgång hans

tapperhet och kloka manöver väsändtligt medverkade.

Härunder föreföll en af dessa kämpabragder, hvartill våra dagar

så sällan äro vittne, men som Carl XII:s exempel och

krig-föringssätt stundom återkallade. Fuchs sammanträffade

nemligen med den Danske Ofversten Glasenop, och emellan

dem båda uppkom ett envig, hvarunder den Svenske

kämpen väl erhöll icke mindre än 6 sår, men dock

slutligen nedlade sin motståndare. Ett fientligt skott krossade

straxt derpå hans högra ben, och följderna häraf tvungo

honom att mer än ett år gå på kryckor. De förmådde

honom likväl icke att lennia krigstjensten; så snart han

blifvit återställd, afreste han tillbaka till fäderneslandet och

vid Carl XII:s första infall i Norge var lian, som under

tiden rekryterat sitt vid Tönningen förstörda regemente,

ej blott en af dem, som dit följde Konungen, utan äfven

der, som alltid, en af dem, hvilka mest utmärkte sig. Han

slog nemligen en betydlig Dansk styrka vid Gilleråsen,

utgjorde arrier-gardet vid härens liemmarch öfver Gloinmen

och befordrades, såsom belöning derföre, till Ofverste vid

det regemente, han redan i flera ar fört med ära. Det första

anfallet på Fredrikshall, der hans förhållande tillvann

honom Carls fullkomliga bifall, medförde för honom en

flyttning till Öfverste-beställningen vid Södermanlands

regemente, hvars chef stupat utanför fästningens murar. Vid

Ryssarnes landsligning och härjande på Svenska kusten

under Ulrika Eleonoras regering, var Fuchs den ende af

be-fälhafvarena som icke tog del i de då gängse intrigerna,

hvilka genom landets ödeläggelse ville öfvertyga folket, att

en konung behöfdes i spetsen för ärenderna, utan som

endast kände sin pligt och fullgjorde den. Hans exempel

bevisade huru oändligt lätt det varit, att hindra härjningarna

om man velat det, ty med endast 700 man slog han vid

södra Staket hela den Ryska styrkan, hvarföre han

belönades med Friherre-värdighet och Generalmajors titel. Man

erbjöd honom kort derefter att inträda i Rådet, men hans

håg var för mycket fästad vid det militäriska lifvet, att han

ännu i sin kraftfulla ålder skulle kunnat förlika sig med de

stilla och fredliga sysselsättningarna vid Rådsbordet. Aren,

och den med dem minskade lilligheten förändrade likväl

hans tanka, så att han år 1739 åtminstone emottog

Ofver-Ståthållareskapet i Stockholm, hvilken plats mindre

kontrasterade mot lians fordna vanor. Vid Riddare Ordnarnas

instiftande blef han Kommendör af Svärds-Orden och ar

1751 Serafimer-Riddare. Han afled den 9 April 1753.

218.

Erik Nord ewali,

är troligen den af alla Sveriges frejdade män, som i ordets

egentliga bemärkelse mest kan kallas en IN ordens son,

emedan han föddes högre upp mot Nordpolen, än nagon annan

af dem. Hans födelseort var nemligen Ofver-Calix-socken,

7 mil norr om Torneå, der fadren, Jonas Nordvvall,

sedermera Kyrkoherde i Råuea, da bodde. Erik sag dagen

den 2 Juli år 1753. Efter genomgångna studier, först i

Luleå skola sedan vid Upsala Akademi, der hans håg

genast röjde en bestämd riktning på de mathematiska veten-