LNCrawler

158. Page 160

427 Porträtter Af Namnkunniga Svenske Män Och Fruntimmer — runeberg.org · All chapters

Page 160

Konung Gustaf III:s Samtida

- 218. Erik Nordewall

- 219. Pehr Abraham Örnsköld

- 220. Samuel Conrad Flodin

skaperna, ingick han 1774 i Bergs-Kollegium, der hans

skicklighet och kunskaper så fördelaktigt utmärkte honom,

att han slraxt efter sitt anställande derstiides, hugnades med

ett stipendium, hvarmed följde uppdraget att förrätta

mätningar och afvägningar vid Slrömsholms-kanalen. Detta

tidiga förtroeude bidrog emedlertid icke att öka ynglingens

sjelflortröstan, utan att inge honom misstroende till sin

egen förmåga — och just detta utgör skillnaden emellan

de redbara anlagen och den uppblåsta ytligheten. lian

reste således å nyo till Upsala att der studera Kemi och

Kopparstickarekonsten, hvarmed han (ortfor äfven under det

att han fick ett annat uppdrag som Byggmästare vid

Hjel-mare slussverk. Andteligen ansåg han, år 177G, sin

Akademiska kurs fullbordad. Att från denna tid följa

Nord-vvall vid alla de förrättningar, som anförtroddes honom,

vore att uppräkna snart sagdt hvart och ett af de större

mekaniska företag, som varit å bane eller börjats under

hela den verksamma och kraftfulla delen af hans lefnad.

Sålunda förordna’des han efter hand till byggmästare vid

Strömsholms slussverk, Undermasmästare i vestra Bergslagen

och Geschworner, till föreståndare vid Eskilstuna tristad

efter Rinman och Ordningsman derstädes, och vid Elldahls

profyrverks anläggning uppdrogs utförandet åt honom. Han

kan således anses för skapare af detta nyttiga verk,

äfven-som af Trollhättekanal, hvartill han icke blott uppgaf

planen, ulan äfven besörjde verkställigheten. Bergsbruket och

dertill hörande ämnen försummades under liden icke, och

det står hos honom i flerfulldiga förbindelser, ej blott för

de enskildta råd och biträden han deråt lemnat, utan

äfven i allmänhet genom den Bergsmekanik han författat och

den undervisning han meddelade unge män, som egnat sig

åt detta yrke. För dessa omsorger och förtjenster tilldelade

honom Bruks-Socicteten en lifstidspension af 300 lldr Bko.

Bland hans arbeten i denna väg förtjenar i synnerhet de

att ihogkotnmas, som han aulaHe vid rikets förnämsta

koppar- och jerngrufvor, Fahlu och Dannemora, till vatluets

afledande och grufdriftens befrämjande. Hans uppfinningar

i bergsmekaniken förskafläde houom ett understöd från

Bruks-Societeten af 200 Pund Sterl. för en resa till

Eng-land att fullborda dem och kollationera dem med hvad

som der förefanns. Då Södertelje kanal, så ofta och så

länge påtänkt, omsider skulle verkställas, blef det

Nord-vvall, som detta verkställande auförtroddes. Han uppgjorde

ritningarna och förslagerna samt kallades att tillse och vårda

deras sättande i verket. Det var för öfrigt ingen

vattenbyggnad, ingen hamnanläggning, intet företag i hans väg,

hvarvid han icke antingen rådfrågades, anmodades att

efterse eller helt och hullet anförtroddes att uppgöra planen.

För att deribland nämna ett enda, erinra vi om

Gevärsfaktoriets anläggning i Carl Gustafs Stad, som har honom

att tacka för sin tillvarelse. Så mångfaldiga förtjenster om

det allmänna kunde ej undgå äfven sin yttre belöning, och

han befordrades således efter hand till Ofverst Löjtnant

Me-kanikus, Riddare af Wasa-Orden och Adelsman, hvarvid

han förändrade sitt namn till Nordcwall. Att

Vetenskaps-Akademien ej underlät att tillegua sig en så utmärkt

vetenskapsman, torde ej behöfva sägas. Han alled i

Stockholm den 2 Maj 1S35, och den Adeliga ätt han börjat,

slöts med houom.

ti

219.

Pr.nn AmtAiiAM Oensicöld,

son af Öfverst-Löjlnanten Örnsköld, föddes den 13 Nov.

1720. Efter genomgångna studier i Upsala, egnade han

sig åt bergsvetenskapeu och inträdde, vid endast 10 års

ålder, som Auskultant i Bergs-Kollegium, der hans

befordringar likväl iclje gingo så fort, som man af hans

skicklighet och relationer skulle förmodat, ty först år 1759

erhöll han en Rådsplats derstädes. Är 1762 utnämdes han

till Landshöfding i Medelpad, Ångermanland och Jemlland,

och här skall hans namn alltid förvaras i ett tasksamt

minne, i anseende till den omsorg han tog om allt söm

kunde bidraga till dessa provinsers förkofran, jordens odling,

vägars och kommunikationers anläggningar, inrättningars

stiftande o. s. v. Ett prof på detta minnes fortfarande är,

alt ett af de ångfartyg, som gå emellan Stockholm och

norra orterna, erhållit hans namn, visserligen en liten

tack-samhetsgärd, men dock ett tröstande prof på, att menniskor

icke så lätt förgäta det goda man gör dem. Han fick emedlertid

ej qvarstanna här så länge som det af honom styrda länet

skulle önskat och behöft, ty redan 17C9 flyttades han till

det i ekonomiskt hänseende fördelaktigare, och af naturen

lyckligare lottade, Södermanland, der han ådagalade

samma drift och verksamhet, men der dessa egenskaper funno

ett mindre vidsträckt, och före honom mera odladt, fält.

Hans förtjenster belöntes med Kordstjerne-Kommendörs

dekorationen och upphöjelse i Friherrligt Stånd, hvilken

ynnest jemte honom vederfors äfven hans båda yngre

bröder. lian afled den 10 April 1791.

220.

Samuel Conrad Flodin.

Det slag af utmärkelse, denne man vunnit, hör

visserligen icke till de höga ofch glänsaude, men likväl till det,

som verlden icke bör uraktlåta att ihågkoinma, särdeles för

den redbara och direkta nytta, hon deraf hämtar. Han

var nemligen en af framtida släglers välgörare, och det

tillhör således dessa att minnas honom. Han föddes den

25 September år 172G i Lomaryds och Bälaryds församling

af Linköpings slift, der fadren var Kyrkoherde. Vid 12

år faderlös, saknade han likväl icke värd och understöd för

sin uppfostran, hvilken besörjdes af en förståndig och

samvetsgrann moder. Emot ynglingars vana, skyndade han

icke straxt efter de oundsiänsdiuaste studiernas inhämtande

o r

att kasta sig in pä embetsmaunabanan, utan lortsatte

undervisningen utöfver den brukliga tiden och trodde sig

böra fullända den genom en utländsk resa. Först eller

återkomsteu derifrån och vid 27 års alder, ingick han som

Auskultant i Svea Hof-Rätt och sedan i Stockholms

Magistrat, der han år 1774 valdes till Rådman af litterata

klassen. Man kan således icke säga, att lyckan ilade före hans

egen förhoppning och sjelfbedöinande, ty han var då redan

en 48 årig man, och den plats han erhöll, var hvarken

särdeles betydande eller inkomstgifvande. lian vann icke

hellet anogon högre, ty ehuru tvänne gånger uppförd pa

lit i