LNCrawler

163. Page 165

427 Porträtter Af Namnkunniga Svenske Män Och Fruntimmer — runeberg.org · All chapters

Page 165

Konung Gustaf III:s Samtida

- 225. Clas Fredriksson Horn

- 226. Malte Ramel

- 227. Erik af Sotberg

- 228. Peter Adolf Hall

men, och i andan denna veka känslosamhet, som utgjorde

mannens karakter, utan högre känsloflygt eller redbar kraft.

Då Engelsmännen hotade Köpenhamn ar ISO!, blef Horn,

såsom Fortiiikations-officer, använd vid försvarsanstalternas

ordnande. Detta väckte Gustaf Adolfs missnöje, hvilket

han äfven tillkännagaf vid det samtal, som han icke långt

dereiter i Helsingborg hade med Danske Kronprinsen.

Som denne icke ville låta en så ringa anledning rubba det

goda förståndet med Sverige, minst i ett ögonblick, då han

önskade dess medverkan mot den gemensamme fienden,

befalltes Horn aflägsna sig från Danska staterna. Han

flyt-tade då till Lybeck, i hvilken stad han bodde när den år

1S06 intogs af Fransmännen. Han lärer sedan ha bott

på åtskilliga andra ställen i Tyskland, men återvände år

1813 till Köpenhamn, naturaliserades som Dansk undersåte

och afled år 1S23.

226.

Malte Ramel

var en af de många, som genom sin börd och sin

förmögenhet erhöllo en slags betydenhet och anseende, hvilka

de ej genom personliga egenskaper skulle kunnat vinna.

Han föddes den 27 Maj 1747 Hans fader, Friherre

Ramel, Öfverste för Skånska kavalleriet, var en rik man och

sonen, gynnad af dessa ärfda företräden, behöfde icke

några andra och hade hvarken förmåga eller ärelystnad nog, att

eftersträfva dem. Icke destomindre hopades de på honom

utan att han sökte eller knappt nog ville det. Anställd,

efter genomgångna studier, vid Svenska Beskickningarna i

London och Paris, samt vid hofvet, blef han år 1778

Minister i Spanien, der han tillbragte 2:ne år, utnämndes ar

1781 till Hof-Kansler och 17S6 till Riks-Råd, hvarifrån

han fick afsked efter säkerhetsaktens införande; utsågs år

1803 till Guvernör för Kronprinsen Gustaf, och då denna

befattning upphörde genom 1809 års revolution, kallades

han, såsom en slags tröst, till Drottningens

Oiverstemar-skalk. Han hade likväl nog tackt, att afsäga sig denna

bederspost hos den Kongl. Familj, som uppstigit genom

den dynastis fall, han tjenat under hela sin föregående lef

nad. Han blef kommendör af Nordsljerne-Orden och

Se-rafimer-riddare, samt ledamot af både Witterhets- och

Svenska Akademierna, således eröfrande alla både statens

och snillets yttre hederstecken, utan att veterligen hafva

gjort något, som berättigade honom till endera. Gustaf

Adolf gynnade honom sannolikt för det hans fader gjort

det; men denna sistnämnda företeelse kan sannolikt endast

förklaras af den konsideration, Gustaf någon gång trodde

sig böra hysa för aristokratien, i det han upphöjde ett eller

annat af dess anseddaste namn. Ramel syntes honom

sannolikt härtill mest ägnad genom sin stilla och fredliga

karakter. Han alled den 31 Januari 1824, nära 77 år

gammal.

227.

EniK AF SoTliEKG

föddes i Wadstena den 26 Maj 1724. Denne man är icke

särdeles märkvärdig, hvarken genom sina lefnadshändelser

eller sina vittra idrotter, men en af dem, som vår

litteratur likväl bör tacksamt ihogkomma för sina vackra

bemödanden för henne och lör Svenska språket. Ihre antog

honom till sin Amanuens for att undersöka Codcx

Argen-tcus, och redan detta uppdrag talar till förmån för mannen,

äfvensom det hade inflytande på hans studiers och

verksamhets rigtning, ty en elev af Ihre kunde svårligen undgå

att göra mer än vanliga framsteg i filologien, livarföre

också det arbete, för hvilket efterverlden mest håller

ho-hom räkning, är hans Anmärkningar öfver Svenska

språket. Man har dessutom af honom äfven några andra, såsom

tal öfver sin lärare och gynnare Ihre, öfver Berch, öfver

Dalin och Klingenstjerna, då de båda nedsattes i den

minnesvård på Lofö Kyrkogård, hvari deras stoft förvaras, samt

en öfversättning af Yoltaires Zairc. Dessa arbeten, tillika

med hans lärdom och flit, beredde honom först en plats

som Lektor i Moralen och Historien, vid Ivadettkorpsen i

Carlskrona och, efter återkomsten från en resa till Tyskland,

Schweitz, Frankrike och England, Informators-beställningen

för Prinsessan Sofia Albertina, hvarvid han erhöll titel af

Assessor, tn titel, som han sedermera utbytte mot dem af

Lagman och Kansli-Råd. Hans förtjenster om hans höga

elevs bildning belöntes ytterligare med Adelskap och

Nordstjerne-Orden. Ilan afled den 30 December år 1782.

228.

Peter Adolf Hall.

Ehuru föga Sverige fick njuta frukterna ef denne mans

snille, är han likväl en af dem, som det med stolthet

räknar bland sina söner. Född den 23 Februari 1739 i Borås,

der fadren var Handlande, bestämdes han af denne till

hans yrke; men naturen hade för honom utstakat en annau

bana, på hvilken han väl ej skulle vinna rikedom och

verldslig njutning, men så mycket mer ära och inre

tillfredsställelse. I Upsiila, der han studerade, egnade han

sig i synnerhet åt en undervisningsgren, som för de fleste

ynglingar blott är ett nöje, en bisak, men som för honom

var hufvudsak: ritkonsten, och reste, för alt förkofra sig

deri, först till Berlin och sedan till Hamburg.

Återkommen till Sveeige rönte han icke den uppmärksamhet och

välvilja han tyckte sig förtjena, och då han målat det

porträtt af Kronprinsen Gustaf, som utsändes till dess

trolof-vade, den Danska prinsessan, hade han till och med svårt

att utbekomma det ringa arfvodet derföre, han så väl

för-tjent. Förtrytelsen häröfver förmådde honom att lemna

fäderneslandet, hvilket han föresatte sig att aldrig återse,

en föresats, som han beklagligen blef alltför trogen. En

Svensk målare, den ryktbare Roslin, hade redan gjort lycka

i Paris och Hall beslöt att äfven vända sig dit, för alt

förkofra sig i konsten. Då Roslin fick se ett af hans arbeten,

sade han: »Har Ni kommit hit för att lära er måla, så

vänd om igen, ty här finnes ingen som kan lära Er». Hall

stannade emedlertid qvar i Paris, med mycken välvilja

omfattad af sin landsman. Han blef snart dess rival i ryckte

och anseende, ehuru han gick en annan väg och ägnade

sig åt miniatyrmålningen, hvari han anses som den störste

mästaren, åtminstone som den störste på sin tid. En tafla,