LNCrawler

164. Page 166

427 Porträtter Af Namnkunniga Svenske Män Och Fruntimmer — runeberg.org · All chapters

Page 166

Konung Gustaf III:s Samtida

- 228. Peter Adolf Hall

- 229. Olof Håkansson

- 230. Gustaf Murray

föreställande Franska Kongl. familjen, beundrades af alla

och förskaffade honom en plats som Kongl. Hofmålare.

Revolutionen ryckte honom från konstnärsbanan, hvartill

hans förtroliga bekantskap med La Fayette och Necker

äfven bidrog. Vid bastiljens eröfring var han Oilicer och

hans båda döttrar, lika utmärkta för sin skönhet som

fa-dren för sin talang, utsagos att förrätta insamlingen för de

i striden fallnes efterlemnade familjer. Då La Fayette

af-reste till arméen i Flandern, följde Hall honom dit och

af-led i Liittich år 1794, som det säges, i fattigdom.

Fransmannen kalla honom- Miniatyrens Van Dyck. Hans ena

dotter blef iifven en utmärkt konstnärinna och ärfde ett af

lädren uppfunnit sätt att blanda färgerna, för alt göra dem

varaktiga.

229.

Oi.of Håkansson,

intill sin tid den utmärktasle Svenske bonde, föddes i

Blekinge i Mars månad ur 1695. Sverige är det enda land,

der bönder kunna förvärfva anseende och rykte på den

parlamentariska banan, hvilken eljest öfverallt varit for detta

Stånd tillsluten, innan Norska konstitutionen öppnade henne

för landtmannen äfven i brödrariket. Allmogens bristande

uppfostran och obekantskap med statens värf lägger likväl

i allmänhet ett hinder i vägen för henne, att begagna sin

riksdagsmannarätt med lika framgång som ledamöter af de

andra Stånden. Någon gång gör naturen ett lyckligt

undantag och skänker en af siua gunstlingar ett så rikt mått

af gålvor, alt de besegra dc yttre hindren, och ersätta

bildningens t;ch kunskapernas brist. Ett sådant undantag

var Olof Håkansson. Redan tidigt känd geoom sin

sällsynta makt öfver ordet, var han vid alla trolofuingar och

i»iö 11 opp i grannskapet en sjelfskrifven talman, och denna

egenskap förvärivade honom, ehuiu ung, en kallelse till

17-6 års riksdag. Från denna tid intill hans död förllöt

intet riksmöte, som han ej bevistade. Vid eliva sådana

var han Blekinges representant och vid utta sitt Stånds

Talman. Ehuru huu, då han först började deltaga i statens

värf, icke ens kunde skrifva sitt namn och aldrig al

konsten lärde mer än det, var han likväl, genom sitt sunda

iörstånd, sin skarpsvnthet och lätta fattnirigsgåfvn, en al

tidens klyftigaste statsmän och vann härigenom, samt genom

sin ofvannämnda ovanliga talgåfva, sådant inflytande pn

sitt Stånd, att han i sjellva verket kunde kallas dess

styresman och vid nästan alla tillfällen ledde det efter sina

asig-ter. Ett af de mest lysande prof på denna sin makt ölver

sinnena gaf han Vid 1743 års riksdag. Bönderrie voro då

allmänt stämde för Kronprinsen af Danmark, men icke des’o

mindre förmådde Olof Håkansson pä en enda timma så

förändra deras tanka elter det radande partiets önskningar,

att de deltogo i Adolf Fredriks val och till och med

samtyckte, att i protokollet låta inrycka den förklaring, att

valet var enhälligt. En gång slog likväl detta inflytande fel

vid den namnkunniga 1765 års Riksdag, du ett annat parti

blef segrande och hämnade sig pn sine motståndare, som

de sökte helt och hullet uttränga frun ärenderna. Icke

nöjd t med alla de misshagelige Riksrådernes aflägsriande,

sträckte det äfven förföljelsen till de auseddasle ai det fall-

na partiet inon) Stånden, och Olof Håkansson träffades

jemväl deraf. Vid alla de föregående riksdagarna sedan år

1734 hade ingen omröstning företagits i Ståndet för

talmansstolens besättande, utan O. Håkansson hade ansetts

liksom sjelfskrifven dertill och hans medbröder hade

enhälligt anmodat honom intaga den. Nu deremot anställdes,

till följe af Mössornas bedrifvande, ett ordentligt val och

klubban öfverlemnades åt en annan. Fiendtliuheten uick

O o

ännu längre och genom ett formligt beslut förvisades Olof

Håkansson från sitt Stånd, som det föregafs, emedan han

skulle ha tadlat beslutet om Riksrådernes förafskedande.

Den sluge mannen hude för mycken takt och sjelfbehci

sk-ning, atthäröfver yttra något missnöje, väl vetande, att den

opinionsvind, som nu blåste emot honom, snart skulle

vända sig. Så skedde det äfven. Mössorna hade med för

mycket öfvermod och för liten återhållsamhet begagnat sin

seger, att den skulle kunna bli af några varaktiga följder.

Då ny riksdag sammankallades till 1769, visade det sig, att

han sett rätt. Hans landsmäns förtroende hade ej rubbats

af den tillfälliga motgången; han valdes åter till

riksdagsfullmäktig, och vid ankomsten till Stockholm Idel det icke

fråga om utt välja någon annan till Talman, än honom.

Han skulle likväl icke Ilinge få glädja sig öfver lyckans

nya solsken. Redan förut sjuklig, tilltog hans svaghet ännu

mer under riksdagens lopp, och du denna, som börjats i

Norrköping, återflyttades till Stockholm, afled han derstädes

den IS November nyssnämnda år och begrofs i

Ridd*r-holmskyrkan med den högtidlighet, hans personliga anseende

och hans emhetés värdighet fordrade. Ett bevis på det

skamlösa öfverdåd och lörakt för folket, som du ännu

vågade yttra sig bland de s. k. högre stunden, gafs vid

detta tillfälle. Processionen möttes al en qvinna, som bar

ett får. Delta djur grep en Oilicer och kastade det bland

Bondeståndet, som åtföljde liktåget/ Grefve Fersen, som

varit den nflidnes vän och till hvars parti lian alltid troget

slutit sig, visade honom sin aktning dérigénom, att han gaf

sin väns stoft ett hvilorum i Fersiska familjeris grafkor. —

Olof Håkansson var af ett gladi lynne, elt jeint och

redbart väsen, hjelpsnin, välvillig, godsint, men utan någon

egentlig lyftning i åsigterna, som man ej heller knnde vänta

af tiden och de förhållanden, livari han lelde, samt icke

förgäten al egna fördelar, hvarlöre lian också vid sin död

ellerlemnade en betydlig förmögenhet. Vän al sitt

fädernesland, var han derjemte en vän af makten, i hvilka

händer hon befann sig, och ehuru ensedd och aktad såsom

folkombud, förstod han skicka sig sn viil, att han icke

heller var illa sedd pu hofvet. Dettas medlemmar och sjellva

den Kongl. familjens öfverhopade honom med ynnestbevis,

och då Kouung Fredrik är 17-15 reste i;enom Blekinge, var

O *• Ö ’

lian gäst hos bonden och uppehöll sig flera timmar i hans

hydda Del var en ofrivillig aktningsgärd af den

verlds-liga högheten åt dess ursprung och slöd.

230.

Gustaf Muiibay,

son af Kyrkoherden vid Tyska församlingen i Stockholm,

Murray föddes derstädes är 1747 och studerade vid Upsalas