LNCrawler

165. Page 167

427 Porträtter Af Namnkunniga Svenske Män Och Fruntimmer — runeberg.org · All chapters

Page 167

Konung Gustaf III:s Samtida

- 230. Gustaf Murray

- 231. Carl Jesper Benzelius

- 232. Carl Gustaf Nordin

och Göttingens universiteter, der han blef Magister år 17C8.

Sedan han någon tid förestalt sin faders församling,

utnämndes han år 1780 till Kyrkoherde i Jakobs- och

Jo-hannis församlingar i Stockholm, i]vilken syssla han

be-stridde i 21 år eller till år 1801, då han blef Pastor

Pri-marius eller den till biskopsstolen i .Westerns flyttade

Modin. Han var likväl bestämd alt ännu eu gång efterträda

denne, både som Ordensbiskop och på Westerås biskops

stol, hvårföre han hade att tacka sin ställning såsom

Öfver-hofpredikant och bigtfader ål Carl XIII och dess gemål,

hvilka icke glömde sina tjenare och . vänner, sedan de

sjelf-va hlilvit uppböjda på thronen. Delta skedde år 1809,

hvilkel år äfven såg Murrays bröst prydas af

Kordstjerne-Kommendörstecknet, bvarpå korrt derefter följde Carl XIII:s

Ordensdekoration, som lörläules honom vid denna ordens

stiilelse. Under det lyckan således tycktes på honom slösa

sin ynnest, var han likval icke lycklig, men skälet derlill

fick sökas — hos honom som hos de flesta menniskor —

i hans eget förvållande. Ehuru han som Pastor Primarius

såg detta embetes redan förut betydliga inkomster ökas med

Sånga och Skå församlingar till prebenden, och ehuru han

såsom Biskop i Westerås åtnjöt förmodligen de stöisla

löne-förmåner någon Svensk embetsman äger, voro de likväl

icke tillräckliga för hans ntgifter, eller rällare: för hans

familjs, hvars slöseri han ej förmådde tygla Delta slöseii

tvang honom slutligen alt gilva det stötande skådespelet

af en Biskop i cessionstillstånd, en dittills i Svenska

kyrkans historia oerhörd händelse, men hvilken skulle några

år senare på etl ännu mera skandalöst salt förnyas. För

sin egen person lefde Murray sparsamt, och hans enda

utgifter voro till understöd lör den fattiga skolungdomen,

hvilken han beviste många välgerningar. lian var för öfrigt

icke utmärkt, hvarken genom lärdom eller talanger, endast

genom sin urmodiga hårklädsel, hvilken han bibehöll sedan

den af alla audra var aflagd och hvarom en och annan

anekdot berättas. Hau alled år 1S25.

231.

Caul Jesper Blszeuus,

son till Erkehiskopen- Erik Benzelius, föddes i Upsala den

27 Januaii 1714 och fulläntlade sina derslädes började

sludier i Lund, der han log Magistergraden. Eller liera

utländska resor, hvarunder han gjorde bekantskap mod en

mängd lärde män, biel han år 1750 Theologie-Professor i

Lund, en plats, som uppfyllde hans ärelystnads anspråk

och b vari han således gerna skulle qvarstannal. Kallad till

biskopsstolen i StrengnSjs år 177G, trodde han sig likväl

icke kunna afslå denna nåd. Eu gladare utsigt öppnades

dock för honom redan följande året, du Lunds stilt blef

ledigt och han erhöll första rummet pa förslaget. Gustaf

111 hade likväl härtill utsett Celsius, som var närmast i

röstantalet till dc tre föreslagne, och sade till Benzelius,

att han önskade behålla honom snsom sin biskop — orden

yttrades nemligen på Gripsholm, hvilket slott hör till

Streng-näs stift. — Då B. ingenting hade att invända häremot,

eller, efter tidens begrepp och sitt eget inedgörliga sinne,

®j trodde det gå an att göra någon iuväudniug mot en

yttrad Konungslig önskan, hvilken ansågs liktydig med en

befallning, förblef han således biskop i Strengnäs, der ban

afled den 2 Januari 1793. Han var en man med ett

fromt sinne, en stilla och vek karakter, samt utan några

högre gåfvor. Han älskade likväl lärdomen, utgaf sin faders

utkast till »Svenska Folkets Historia», s»mt skänkte dess

manuskript- och bref-samling till Linköpings Gymnasii

bibliolhek. Vedermälen af den Kongl. nåden fattades

honom icke, hvartill hans namns anseende troligen bidrog mer

än hans eget. Han utnämndes till Kordstjerne-Riddare och

till Adelsman, samt erhöll Serafimer-Ordenstecknet alt bäras

i en guldkedja, till minne af den predikan han boll för

Konungen vid riksdagens början 1778. lians maka, med

hvilken han i 44 år sammanlefvat i ett lyckligt äktenskap,

öiverlefde honom endast 12 dagar och grafven öppnades

gemensamt för dem båda. De skulle der vara oskiljaktiga,

som de varit det i lifvet.

232.

Cael Gustaf Nordin

föddes i Stockholm den 1 Januari 1749, men flyttade

snart till Bygdeå församling i Norrland, der hans fader

blef Kyrkoherde. Tidigt utmärkt genom lärdom och

talanger, fiistade han Gjörvells uppmärksamhet, och på dennes

förslag kallades han år 1782 af Gustaf III lill Stockholm,

alt samla inaterialier till ett Svenskt Corpus diplomalicum.

Han var sedan år 1775 Lektor vid Hernösands Gymnasium,

och då han snart blef bemärkt af Konungen, hvars skarpa

blick insug hans användbarhet äfven i politiska värf och hans

vittra anlag, fick han af denne, utom sin Lektorsplats,

äfven Skelefteå pastorat, men qvarhölls i Stockholm, der han

blef en af Svenska Akademiens förste ledamöter; några få

dagar före Gustafs mord, inkallades han i Allmänna

Beredningen och, dagen efter detsamma, i den tillförordnade

regeriugen. Sedan’ Konungen var död, aflägsnades han,

som alla dess gunstlingar, genom befallningen att återvända

till sitt stift; men nådens sol uppgick åter lör honom med

Gustaf Adolfs anträde till regeringen, då han erboll

Nord-stjernun, kort derefter Kora pastorat och år 1805

Hernö-sauds biskopsstol. Curl Xlll hugnade honom ur 1S09 med

Kommendörs-krachau II. n i.Iled dei* 14 Mars 1812. Att

denne man valde det audeliga ståndet, var etl misstag om

sin be lämmelse, ty poliliken var den egentliga bana, han

borde ha beträdt. Ku afbröts denna för honom genom

Gustafs död och det var endast på riksdagarna han fick

tillfälle alt visa sina anlag derföre. Han var likväl äfven

en lärd man och bar som sådan eflerleinnal ganska

betydliga manuskriptsamlingar, hvilka på Kongl. bekostnad

inlöstes och till en del tryckas i Scriplorcs rcrum

stecica-rum medii covi. Såsom Svenska Akademiens historiograf,

författade han, ända till sin död, de urliga

miunestecknin-garna af någon utmärkt Svensk man, hvilka väl hafva

eu lätt stil, men äro orediga till uppställningen och röja

några hypothetiska åsigter. K. är äfven känd för eu

besynnerlig sådan, kvilken han delade med fransmannen

llar-douain". alt de gamla klassiska arbetena icke voro författade

af Greker och Romare, utan a£ munkar, som under me.dsL-