LNCrawler

17. Page 18

427 Porträtter Af Namnkunniga Svenske Män Och Fruntimmer — runeberg.org · All chapters

Page 18

Namnkunniga Svenska Fruntimmer

- 19. Drottning Blanka

- 20. Den Heliga Brita

undergräfva den, och för sitt ändamål sparade intet medel,

hvarken det öppna våldets eller de hemliga ränkornas eller

det skändliga förtalets, för att derigenom i folkets sinnen

undergräfva sina fienders anseende och beröfva dem dess

understöd. Man vet hvilka skändliga sägner hon spridt

om senare regenter, i tider, då sanningen och lögnen

lättare kunuat kontrolleras, hvad hon, för att nämna det

senaste och mest talande exemplet, sagt om Gustaf III.

Det gifves knapt någon nedrigbet, som hon icke förebrått

honom, huru han skall ha sölat sig i alla laster, huru han

fördjupat sig i djuriska utsväfningar, huru han varit

begifven på dryckenskap, huru han förgifvit personer som varit

honom i vägen och deribland sin egen fader, vid hvars

frånfälle, han vistades i Paris, huru han bestulit sin gemål,

huru han varit fördjupad i gäld och börjat kriget mot

Ryssland, för att draga sig derutur, huru han nedtyngt

riket med utskylder, huru han sjelf varit den hemliga

tillställaren af Aujalaförbuudet, huru han inrättat polisen för

att deri hafva en statsinqvisition, huru han ärnat i det nya

slottet på Haga bygga bastiljer o. s. v. Nu visar likväl

hvarje blick ifrån den hemliga insinuationen till offentliga

fakta och dokumenter, den bestämdaste motsatts af allt i

detta, och sjelfva hans vedersakare hafva måst erkänna det,

så snart de rådfrågat handlingarna. Det återstår

visserligen mycket af smädelsen, som aldrig kan vederläggas,

emedan sjelfva anklagelsen aldrig kunnat framställas; men

inför lagens domstol är blott det sant, som kan bevisas,

och inför moralens och hederns bör samma princip i ännu

högre grad gälla. När man kunnat säga så mycket om en

Konung i adertonde århundradet, huru mycket mer skulle

man ej kunnat göra det om en i det fjortonde, framför

allt sedan han bortgått från skådeplatsen och ej mer kunde

försvara sig? Men hans fienders efterkommande och

arfvingar behöfde någon färg att öfverskyla sina fäders

anläggningar mot honom och riket. Nu är förhållandet med

Magnus, att den aristokratiska ligan omisskänneligen gjort

allt, att från honom aflägsna dess undersåtares hjertan, för

att sålunda försvaga hans välde, och att hon till och med,

genom sonen Håkans upphöjelse till Konung i Korige, sökt

skilja detta rike från Sverige, för att beröfva Konungen

allt understöd derifrån; att hon då, liksom ett århundrade

senare, uppenbart motverkat den förening mellan Kordens

trenne riken, som naturen sjelf anvist, och som så tydligt

ligger i dessas intressen, emedan den icke passade in med

hennes och möjligen kunde störa hennes planer. Hon sade

sig vilja fråntaga Magnus en makt, som han ej kunde sköta;

men hon utvecklade samma afsigter emot hans son Håkan,

som hon ej hade det ringaste att förebrå, sa snart hon

märkte, att hon ej kunde begagna honom, liksom den

äldre brodren Erik, till ett lydigt redskap för sitt hat emot

fadren. Denne sistnämnde, som man i Sverige tillagt

skymfnamnet

Smek

och som man tillvitat en mängd fel,

både såsom Konung och menniska, har i Norge efterlemnat

ett helt annat minne och derstädes det ärofulla namnet:

den gode.

Skälet är, att i Norige icke fanns en kast, som,

för befordrandet af sin egennytta, sin fåfänga och sin

hersklystnad, icke skytt något medel och icke aktat någon

rätt, hvarken folkets, fäderneslandets eller Konungens, som

aldrig vårdat sig om de tvenne förstnämnda, och ej skonat

det senare, så snart han förenat sig med de förra, så snart

han velat vara icke adelns Konung utan landets.

Hvad särskildt Blanka angår, så bör det anmärkas, att

våra äldsta krönikor och historieskribenter ingenting veta

om det ohyggliga barnamordet. De nämna endast, att

Konung Erik aflidit det ofvannämnda året. Hvad som

likväl aldramest talar för hennes oskuld, är hennes och

hennes gemåls fienders eget vittnesbörd, ty i det

afsättningsmanifest de utfärdade emot Magnus, och hvari de tillvita

honom alla möjliga förseelser, lägges likväl Eriks död

hvarken honom eller hans drottning till last. Det är högst

sannolikt, att de icke skulle förgätit en så vigtig

anklagelsepunkt, hvilken emot mördarena borde väcka hela

verldens afsky, i fall den med det ringaste fog kunnat anföras.

Då man sålunda medger, att det nu för tiden är omöjligt

att bevisa, det Blanka icke är saker till det brott man

skrifvit på hennes räkning, återstår likväl för det ädla

sinnet, som gerna tror på mensklig dygd, och tviflar på

det onda så länge sådant är möjligt, denna lyckliga

rättighet, ty anklagelsen är åtminstone på intet sätt bevisad. —

Att Blanka aflidit i Köpenhamn vid sin sons förmälning

derstädes med Waldemars dotter, är sant, men

förgiftnings-historien efter allt utseende en dikt.

20.

Den Heliga Brita

Bland de många slag af ära, som olika tiders och

folkslags begrepp kunna alstra, är jemväl äran att ha

blifvit upptagen bland kyrkans helgon, d. v. s. bland de

utvalda, som genom ett heligt lefverne gjort sig förtjenta af

ett högre rum i himmelen än andra, närmare omgifvande

Skaparens thron, åtnjutande den företrädesrätt att oftare få

nalkas honom med sina böner och att finna honom på dem

göra större afseende än på andras. Denna äras återsken

kringstrålade naturligtvis jemväl det land, som varit nog