LNCrawler

170. Page 172

427 Porträtter Af Namnkunniga Svenske Män Och Fruntimmer — runeberg.org · All chapters

Page 172

Konung Gustaf III:s Samtida

- 237. Per Högström

- 238. Anders Nohrborg

honom likväl, icke endast att bestå de vanliga

lärdomsprof-ven, utan iifven att uppträda som författare med en skrift,

kallad: Fönuftiga tankar om Gud, hviken befanns så

för-tjenstfull, att den betraktades som ett tillräckligt lärdomsprof

och förskaffade sin författare befrielse frun andra profs

af-läggnnde för Theologie-Knndidalsexarnen, samt antogs till

grund föi; Theologiska föreläsningarna vid Abo universitet.

1’restvigd ur 1741, afaick han som Missionär till

Lappmarken och ägnade åt detta värf hela sin återstående lefnad.

För att väl kunna utföra det, lärde han sig det svåra

Lappska språket och har på det utgifvit flera skrifter, till

det mesta af religiöst innehåll. Hans vandringar och resor

i dessa öknar hade mungen gång eu högst romantisk

karakter och skildringen deraf är intressantare, än ilera romaner.

Det var likväl icke endast bibelordet han sökte odla blaud

Ijällen; han beflitade sig äfven om jordens odling, der

sådant kunde ske, införde med framgång äppel och

oxelträ-déus samt hasselbuskcns sköttsel i vinterns hemland,

besörjde Skelefteå kyrkas och prestgårds uppbyggande, sedan han

der blifvit utnämnd till Kyrkoherde och hade ändå tid

öfrig till åtskilliga skrifters författande, hvaraf den

nainn-kunnigaste är hans Beskrifniiig om Lappmarken, hvilken

iinnti i dag anses som klassisk och blifvit öfversatt på

ilera språk. Vetenskaps-Akademien, som valt honom till

sin ledamot, försåg han med flera afhandlingar. Hans åsig—

ter i statsekonomien voro verkeligen icke allenast öfver

hans tid, utan beklagligen äfven öfver månget vår samtids

begrepp. Han sade netnligen: »Unnom den fattige att

arbeta, så behöfver han icke vår hjclp. Betagom honom

icke utvägar att föda sig med äran, så skall han icke bettla

vid våra dörrar. Ovälvom icke idoghetens lofliga tilltag;

hesinnom, att förtrycket oftast är den driffjeder, som

tvingar eländet att gå i samråd med förlviflun. Att arbeta är

icke ett brott emot samhället; inskränkning leder icke allid

till allmän och enskild styrka. Rättigheten att lefva föder

rättighet att nära sig med sina händers verk. Der man så

tänker, der behöfver man icke lätta ett ondt samvete med

barmhertighetsverk.i) Han afled den 14 Juli 1784.

23S.

Anoeus Koimnonc

Ur namnet på en af deu Svenska kyrkans ringaste tjenare,

i fall man under denna titel endast vill förstå den tjenst,

hvartill inan utses genom fullmakt eller kallas genom

me-nighelers val, ty han hann aldrig längre än till Ext. Ord.

Hof-Predikant; men om man dermed förstår deu audeliga

kallelsen, naturens fullmakt, hvarmed hou förser sina

älsklingar, sa ägde Nohrborg en hög rang inom denna kyrka,

såsom en af dess utmärktaste predikauter och en af dem,

hos hvilka lefveruet stod i deu närmaste harmoni med

läran. Han föddes år 1725 i Westmanland, der hans fader

var Kyrkoherde i Bro församling. Efter genomgångna

studier, prestvigdes han år 1754, således vid en ålder, då

mången embetsbroder redan har en plats i staten.

Nohr-borg var doek icke bestämd till någon sådan och

eftersträf-vade den ej heller. Han förväifvade sin utkomst genom

enskild undervisning, och det förtroende, han förvärfvade

genom siua kunskaper, sin samvetsgranuhet och framför allt

sina ovanliga predikogåfvor, satte honom icke allenast öfver

behofvet, utan äfven i tillfälle att samla ett ansenligt

biblio-tliek. En långvarig lungsot slutade hans lif år 17(57 i eu

ålder af ej mer än 42 och ett halft ur. Endast få af hans

predikningar trycktes under hans lifstid, ty den anspråkslöse

mannen sökte icke ens denna utmärkelse. Men efter hans

död trycktes de i en samling, kallad: Den fallna

menni-skans salighet sordning och göra skäl för detta namn, ty

de äro ej strödda tal, utan en sammanhängande utveckling

af salighetsläran, och anses för ett af de yppersta arbeten

af detta slag vur homiletiska litteratur äger att uppvisa.

De flyta frun ett varmt och ädelt hjerta och äro mera’

ägnade att uppfattas af hjertat, än att intaga genoin stilens

prakt och vältalighetens blommor. På sin tid flera gånger

upplagd, är Nohrborgs postilla äfven i våra dagar en för

deu husliga andakten af många hö^gt värderad bok.

Nohr-borg var för öfrigt en af dessa menniskor, hvars värde, likt

den dyrbara pärlans, ligger gömdt under ett föga lockande

skal, ty hans yttre var på intet sätt intagende ; hans

umgänge saknade behag, sjelfva hans föredrag på predikstolen

var icke af denna yttre glans, som fjättrar .mängden; men

det var kärna, det var ljus, kraft och lif deri, som i

mannens hela väsen, och framför allt röjde det denna

innerlighet, denna själens godhet, som smyger sig till själen,

obemärkt halkande förbi örat.