LNCrawler

176. Page 178

427 Porträtter Af Namnkunniga Svenske Män Och Fruntimmer — runeberg.org · All chapters

Page 178

Carl den XII:s Samtida

- 246. Nils Gripenhjelm

- 247. Johan Creutz

- 248. Olof Cronsvärd

- 249. Carl Gustaf Düker

- 250. Carl Cronstedt

manna duglighet. Gripenhjelm blef Lagman, Landshöfding

i Fahlun och Landtmarskalk vid 1697 års riksdag, under

hvilken Carl XI afled. Såsom en af dem, hvilka önskade

uppdraga regeringen åt Carl XII, höll han den 8

November till denne ett tal, hvari han, på Ständernas viignar,

anmodade honom att sjelf öfvertaga riksstyrelsen. Carl

blef icke glömsk af denna tjeust, och utnämnde honom år

1706 till Kongl. Råd och President i Bergskollegium.

Innan fullmakten hann till Fahlun var likväl Gripenhjelm

derstädes alliden i April månad. Han ägde utmärkta

insig-ter i bergsvetenskapen och har äfveu utgifvit ett par

skrifter, bland andra en, kallad: Gensvar emot den nye

Fon-tange-förföljaren.

247.

Johan Creutz,

son till Amiralen, Friherre Lorentz Creutz, föddes i Abo

den 7 April 1651, och gick vid 20 års ålder som frivillig

i tjeust pu Engelska flottan, der han avancerade till Kapten.

Efter krigets slut mellan England och Holland, tog han

afsked, hvarvid han undfick en äreskänk af Konungen,

återvände till Sverige, bevistade sjökriget med Danmark och

befordrades till Kontre-Amiral, eller som del då kallades:

Schoutbynacht, på hvilken befordran straxt derefter följde

den till Ofverst-Löjtuant vid Finska

Landtdragons-sqvadro-neu, något som, eller nuvarande förhållanden, skulle anses som

en degradation. Sedan freden var slutad med Danmark,

utnämndes han till Lagman i Karelen, derefter till

Landshöfding i Nyland och Tavastehus-Län, men erhöll derjemte

befallning alt, tillika med flere andre Landshöfdingar i

Finland, på allt sätt understödja krigsoperationerna mot

Rys-sarne. Vid Riksdagen år 1713 utsågs han till

Laudtmar-skalk och underskref då, tillika med de öfrige Talmännen,

en anhållan, det Konungen måtte med det snaraste återvända

till silt rike. Denna begäran var icke egnad att förskaffa

honom Carl XII:s nåd; men eller dess död blef den etl

skäl att belöna honom äfvensom alla andra, hvilka ansågos

hafva tillhört oppositionen, och han utnämndes af Ulrika

Eleonora till Riksråd, Grefve och Pre ident i Abo Ilof-Rält.

Ilau alled den 16 September 1726.

248.

Olof C rons värd.

Denne mans egentliga namn var Aberg, hvilket han

också bibehöll under hela sin lifslid och blott hans söner

buro namnet Cronsvärd, som de erböllo år 1743, då de

adlades till belöning för deras, då redan allidne, faders

för-tjenster. Han var född i Upland den 29 Juli 1682,

ingick år 1701 vid provinsens regemente som Underofficer

s*mt bevistade alla derefter följande fälttag under Carl Xll:s

legering och utmärkte sig genom tapperhet och skicklighet,

»ii att han år 1707 blef Officer. Vid Wipreks stormning

ar 1709 erhöll han icke mindre än lyra sår, emedan tre

gevärskulor genomträngde hans vänstra arm och spillran af

en granat krossade två länder i hans mun. Ilau återställdes

likväl snait, så att han kunde deltaga i slagel vid Pultawa

och eller dess förlust följa Konungen till Turkiet. Yid

kalabalikcn i Bender bidrog han till Carls räddning

derige-nom, att han, liksom flera andra af hans tillgifne, kastade

sig öfver honom och einottog några af de hugg, som voro

monarken ämnade. Liggande halfdöd på platsen, upptogs

han likväl derifrån, hans sår läktes och hans hjeltemod

betontes med utnämning till Kapten. Han bevistade sedermera

kriget i ¡Norge och tog år 1723 afsked med

Öfverst-Löjt-nants-titel och elt underhåll af 250 daler s mynt >

hemmansräntor. Han afled i Maj månad år 1738.

249.

Carl Gustaf Düker

föddes år 1663 i Lifland, der fadren, Majoren Düker, soro

var anställd i Svensk tjeust, då vistades. Sonen ingick

tidigt i krigstjenst och steg der från ena graden till deu

andra, så att han i slaget vid Klissow, år 1703, var

General-Adjutant. höljande året utnämndes han till Ofverste

för ett nyvärfvadt kavalleri-regemente. Yid Will na hade

han en tiäffning med 4000 Ryska dragoner och 3000

Li-thauer, hvilka han dref på flykten och intog stadeu med

dess ansenliga förråder. Vid Niepern blef han fången 1709,

men, vida lyckligare, än så många andra Svenskar, frigals

han af Peter och fick återvända till Sverige. Här behöfdeS

han ock genast. Utnämnd till General-Major,

kommenderade han reserven vid llelsiugborg, afgick sedan till Pomeru,

der han förde befälet intill Stenbocks ankomst, under

hvilken han kommenderade vid Gadebusch, der han blef

blessc-rad. Detta förmådde honom all återvända till Stralsund,

hvarigenom hau undgick det öde, som träffade den ölrifja

Svenska armeen vid Tönuingen. Senaten hemkallade

honom att föra befälet öfver arméen i Skåne; men Carl

ansåg h onoin behöflig i Sti alsund, hvarföre han der

qvarstan-uade till Konungens återkomst. Sedan denna lyckligen

försiggått och Cail inträffat i Stralsund den 11 November

år 1714, förde hau här befälet under Konungen tills stadeo

iulogs al de allierade i Oktober följande året. Efter ett

korrt vistande i Hamburg, för att sköta sin helsa, begafhaU

sig tillbaka till Sverige och uppdrogs af Konungen kom’

maudot öfver arméen mot Norge. Den nåd och deu

utmärkelse, hvanned Carl omfattat honom, fortsattes äfven al den föl’

jande regeringen, och Düker afled år 1732 såsom Grefve»

Fältmarskalk, Riksråd och President i Krigs-Kollegium.

250.

Carl Cronstedt,

det Svenska artilleriets reformator och nyskapare, födde*

år 1672 i Stockholm, der hans fader var Handlanden Oldcf’

man. Efter dennes död , gifte modren om sig med Direk’

tören Gawelius, som, då han adlades år 1686, upptog stjuf’

sönerne under sin nummer, och besöijde deras uppfostra11.

Ynglingen, som genomgick studier, grundligare än niäu>

hvilka iigua sig åt krigsyrket, på (lenua tid plägade undef’

kasta sig, ingick först vid 27 års ålder vid arméen, dcI

clt af honom uppfunnet sätt alt förfärdiga fyrverkeripje»61

lörskaifide honom Ofverminörs-sysslau vid Artilleriet. HaI*

följde med armeen till Karva, der han deltog i slaget, ava»ce"

rade så att han år 1706 var kapten, blef langen vid Duieper’