LNCrawler

180. Page 183

427 Porträtter Af Namnkunniga Svenske Män Och Fruntimmer — runeberg.org · All chapters

Page 183

Samtida utmärkta Personer

- 257. Johan August Sandels

- 258. Balzar Bogislaus von Platen

Samtida utmärkta Personer.

257.

Johan August Sandels

föddes i Stockholm den 31 Aug. 1764. Fadren var

Bergsrådet Sandel. Efter fulländade studier, ingick han är 1782

vid Svea Artilleri som Underlöjtnant, men flyttades tre år

senare till Stabsryttmästare vid Finska kompagniet af

Adelsfanan. Att han redan i ynglingsåren måste ha röjt talanger

och duglighet i mer än vanlig grad, vittna hans hastiga

befordringar, hvilka på den tiden, och särdeles inom den

medborgareklass han tillhörde, som icke var de högtförnämes,

ej bortslösades på deraf ovärdiga. Han utnämndes år 1787

den 1 Mars, således ännu icke 23 år gammal, till Major

vid Karelske Dragonerne, och hans förhållande under 1788

års fälttåg ådrog honom uppmärksamhet af Gustaf III, som

prydde honom med Svärds-Orden och anbefallde honom

att uppsätta en egen frikorps, hvars Chef han hlef. Med

denna deltog han i kriget intill dess slut. Han blef sedan

Öfverst-Löjtnant vid Karelska Dragon-Regementet, men tog

år 1795 afsked derifrån och tillbragte någon tid utan tjenst,

tilldess han år 1803 blef chef för Savolax fältjägare. Då

1808 års krig utbrast, öppnades den egentliga banan för

Sandels, hvarifrån hans namn med ära förvaras i Svenska

krigshistorien. Såsom Chef för den 5:te eller s. k.

Savolax-brigaden, hade han nemligen det icko lätta uppdraget,

att betäcka Finska arméens flank. Han verkställde det

likväl med utmärkt framgång och heder, dervid understödd

af flera skicklige och tappre, med terrängen väl bekante,

bataljonschefer och yngre Officerare, slog fienden vid

Pulkila, vid Kuopio, vid Wirda bro och Idemsalmi kyrka,

fråntog honom en mängd fångar, effekter och troféer, och

tvangs endast genom den öfriga arméens reträtt, att

öfvergifva sina fördelar och följa densamma till norra Finland

samt derifrån inom Svenska gränsen. Hans förtjenster

belöntes med General-Majors-värdigheten och Svärds-Ordens Stora

Kors med befälet öfver norra arméens andra fördelning år

1809, hvarunder han utförde träffningen vid Hörnefors och

Umeå stads intagande, blef sedermera efter hand Chef för

Svea Lif-Gardet, vid arméens öfvergång till Pommern, år

1813, Guvernör öfver Pommern och Rygen, befälhafvare

öfver arméens andra division, hvilken han förde under hela

kriget i Tyskland och Norige, samt i de träffningar, hvari

denna divission deltog, utnämndes till Generallöjtnant,

General, Fältmarskalk, Friherre, Grefve, Serafimer-Riddare,

Excellens, President i Krigskollegium och slutligen år 1819

till RiksStåthållare i Norige, på hvilken post han

qvarstannade till år 1827, således innehafvande den en längre tid, än

någon föregångare eller efterträdare på densamma. Vid

1817 och 1818 års riksdag hade han det förtroende att

vara Landtmarskalk. Han afled i Stockholm den 22

Januari 1831.

258.

Balzar Bogislaus von Platen

föddes på godset Dornhoeft på Rügen den 29 Maj 1766.

Hans fader var Generalguvernören öfver Pomern,

Fältmarskalken Friherre von Platen. Sedan föräldrarna i hans

barndom öfverflyttat till Sverige och gossen yttrat en

bestämd lust för sjöväsendet, insattes han i Kadettskolan i

Carlskrona, deltog år 1779 i en öfningsexpedition, der han

blef känd af Hertig Carl, som förde befälet, reste sedan,

för att praktiskt lära känna sitt yrke, flera år till sjöss på

handelsfartyg och ingick derefter som Officer vid flottan.

Straxt vid krigets början hade han den olyckan att blifva

fången i slaget vid Hogland, tillika med hela besättningen,

på linieskeppet Prins Gustaf, der han befann sig om bord,

och affördes till Ryssland, hvarest han qvarhölls ända till

fredsslutet. Ehuru fången och frånvarande, avancerade han

likväl i sin tur till Löjtnant och Kapten, hvilka

befordringar ytterligare fortforo ända till år 1799, då han tog afsked

ur krigstjensten med Öfverste-titel. Han tillbragte sedan

10 år utan embete, men derföre icke utan sysselsättning,

ty han använde tiden på studier och på genomtänkande

af ett företag, som sedan blef hans lefnadsmål: Götha

kanals utförande. Han samlade alla de vetenskapliga

materialier, som behöfdes, för att theoretiskt uppfatta det och

för att äfven i praktiskt hänseende förbereda sig,

genomreste han hela den sträcka, kanalen skulle intaga, i en båt,

som dervid ofta måste bäras öfver land. Efter

revolutionen år 1809 inkallad i Konungens Statsråd, företog han

genast sitt älsklingsprojekts genomdrifvande, hvilket också

lyckades honom, så att han följande året fick börja

det, då han sjelf blef, som billigt, Ordförande i Götha

Kanal-Direktion och fick verkställigheten sig uppdragen.

Denna verkställighet mötte sedan många svårigheter i

anseende till förändrade tider och opinioner; men med den

kraft och ihärdighet, som voro honom egna, förstod han

besegra dem, ehuru det icke var honom förunnadt att bli

vittne till fullbordandet. År 1812 lemnade han Statsrådet,

der han icke alltid var af lika tanka med sine kolleger,

och der hans öfverlägsenhet stundom gjorde honom af dem

mera fruktad än älskad, för att uteslutande ägna sig åt

tillsynen öfver Kanalen. Han fick likväl flera

förtroendeuppdrag såsom det af General-Intendent vid arméen i Norige,

en af Kommissarierne vid Föreningens ordnande, Chef för

Stor-Amirals-Embetets 3:dje afdelning och år 1827 såsom

Riksståthållare i Norige, der han afled den 6 December

1829. Äfven hans politiske motståndare och motståndarena

af Götha Kanal ha likväl aldrig vägrat rättvisa åt denne

mans ovanliga talanger, energi, redlighet och öfriga

utmärkta egenskaper. Han undfick, som man väl kan vänta,