LNCrawler

181. Page 184

427 Porträtter Af Namnkunniga Svenske Män Och Fruntimmer — runeberg.org · All chapters

Page 184

Samtida utmärkta Personer

- 258. Balzar Bogislaus von Platen

- 259. Carl Johan af Wirsén

- 260. Jakob Gustaf Pontusson De la Gardie

- 261. Gustaf Fredrik af Wirsén

alla statens äretecken, Serafimer-Orden, Grefve-värdighet,

titel af Excellens m. m.

259.

Carl Johan af Wirsén

föddes den 12 Sept. 1777 på Sveaborg, der fadren var

Revisor vid Arméens Flottas civilstat. Den dagliga åsynen

af vapen och fartyg ingaf gossen tidigt lust för sjötjensten

och han ingick vid endast 6 års ålder deri, såsom

skeppsgosse; men erhöll genom fadrens relationer, år 1788, en

Sergeantsbeställning med lön. Nu endast l1 år, kallades han

från barndomens lekar till krigets alvar, utkommenderades

på Skärgårdsflottan och deltog med den i flera under kriget

förefallande träffningar, bland andra i den blodiga

drabbningen vid Svensksund den 24 Augusti 1789. År 1795

tog han Officers-examen, öfvade sig i sitt yrke, dels under

enskild sjöfart, dels på åtskilliga kommenderingar, till dess

han år 1806 afgick till Pomern såsom Chef för en

kanonslupsdivision. Här hade han rika tillfällen att utmärka sig

och underlät ej heller att begagna dem. I en mängd

träffningar, som föreföllo med Fransmännen år 1807,

tillfogade han dem mångfaldig skada genom strandbatteriers

förstöring, effekters och pråmars borttagande m. m,

och år 1808, under kriget mot Ryssland, betäckte

han expeditionen till Lemo, landstigningen och

reembarkeringen derstädes samt bevistade såsom förste Adjutant hos

Skärgårdsflottans befälhafvare, Amiral Hjelmstjerna, träffningarna

vid Rimitto, Bockholmen och Sandö, vid hvilket sistnämnda

tillfälle han erhöll ett svårt sår i vänstra foten, hvarföre han

måste hemföras till Stockholm, der sex månader förflöto

innan han tillfrisknade. År 1809 kunde han likväl återgå

i tjenst och bevistade expeditionen till Ratan och Norrbotten,

der han förde befälet öfver den Skärgårdsflotta, som skulle

skydda landstigningen. Efter dennes misslyckande, anfölls

eskadern af Ryssarne från landsidan och led derunder icke

obetydlig förlust, men tillfogade fienden en ännu större.

År 1812, då Fransmännen åter inryckte i Pomern, uppdrogs

honom, att derifrån öfverföra Svenska tropparna tillbaka

till Sverige, men hvilket ej kunde verkställas, emedan de

af Franske befälhafvaren qvarhöllos som fångar, hvarefter

Öfver-Adjutanten Wirsén en tid kryssade vid Pomerska

kusten. Under 1813 års krig hade han befälet öfver den del

af Skärgårdsflottan, som stationerades i Pomern, men åtföljde

sedermera arméen ned åt Tyskland, hvarifrån han vid årets

slut återvände till Östersjökusten att observera Danska

flottans möjliga företag i Sundet. I kriget mot Norige år 1814

kommenderade han Skärgårdsflottan, med hvilken han deltog

i anfallet på Kragerön och Fredriksstad. Härmed var hans

egentliga krigiska bana slutad. Den fredliga, och icke

mindre ärofulla, af Administratör och organisatör återstod.

Såsom Chef för Götheborgs escadern, hvartill han

utnämndes år 1815, var uppbyggandet af flottans dervarande

etablissement i synnerhet hans verk. Med denna befattnings

bibehållande, utnämndes han år 1823 till Chef för

Sjöförvaltningen, men fick ej länge förestå detta embete, i

hvilket hans talanger, kunskaper och erfarenhet, understödda

af en redlig karakter och ett angenämt sätt att vara, skulle

kunnat gagna, emedan döden alltför tidigt bortryckte honom

den 19 Oktober 1825 i en ålder af endast 48 år. Han

var då till rangen Vice-Amiral, kommendör af

Svärds-Orden och Adelsman.

260.

Jakob Gustaf Pontusson De la Gardie

föddes den 16 Juni 1768; fadren var General-Löjtnanten, en

af Rikets Herrar, Grefve Pontus Fredrik De la Gardie och

modren den för sina utmärkta egenskaper och för sitt nit

om koppympningens utbredande bekannta Grefvinnan Taube.

Genom sin härkomst ställd vid thronens fot och tillhörande

en af landets förnämsta och anseddaste ätter, stod redan

härigenom vägen till alla statens utmärkelser och äreställen

honom öppen, och han beträdde den äfven, ehuru blygsamt

inskränkande sin verksamhet till de b fattningar, han ansåg

öfverensstämma med sina fallenheter och sin förmåga.

Redan som gosse inskrifven vid Lifgardet till Häst, var han

vid 20 år kapten derstädes, men tog du afsked till följe af

sin faders önskan, att ej invecklas i de intriger, för hvilka

arméen i Finland var en tummelplats. Han utnämndes

icke långt derefter till Kapten-Löjtnant vid Lif-Drabanterne

och avancerade genom alla militärgrader ända till General,

likväl utan att ha bestridt någon militärisk befattning.

Deremot hafva flera civila uppdrag varit honom anförtrodda.

Således har han varit Svensk Minister i Österrike och

Spanien, på sistnämnda ställe till en del under

sjelfständighetskriget och hade på resan dit några negociationer i London,

der han uppehöll sig åtta månader, undanbad sig

Presidents-Embetet i Kammmarkollegium, men emottog

Ordförande-platsen i Allmänna Beredningen, hvilken han bibehöll ända

till detta Verks upplösning, förvaltade med distinktion och

till allmän belåtenhet 2:ne vigtiga och brydsamma värf:

såsom Landtmarskalk vid Pomerska Landtdagen år 1806

och vid Svenska riksdagen åren 1834 och 1835. Af sina

medborgares förtroende kallades han till en mängd

befattningar, med hvilka besvär och arbete väl voro förbundna,

men der enda lönen var den egna tillfredsställelsen och

landsmäns erkänsla, bland andra såsom Ordförande i

Direktionen för Stockholms Sparbank och för Sällskapet till

Växelundervisningens befrämjande, af hvilka båda inrättningar

han var en bland stiftarena. Såsom upplyst vän och

gynnare af konster, litteratur och häfdeforskning, samlade han

ett vackert bibliothek, ett högst betydligt förråd af

handskrifter och konstalster och bekostade utgifvandet af den

intressanta kollektion, som bär titel af: Dela Gardiska

Arkivet. Hans egna anteckningar under sina resor,

beskickningar och andra uppdrag, äro vidlyftiga och innehålla mycket

af intresse. Han utnämndes till Excellens och Riddare af

Serafimer-Orden, samt afled deu 26 April 1842 i en ålder

af nära 74 år.

261.

Gustaf Fredrik af Wirsén,

den föregåendes yngre broder, föddes, äfvenledes på

Sveaborg, d. 21 Oktob. 1779, och ägnade sig, efter fadrens

exempel, åt den civila embetsmannabanan, ehuru också han i

början var bestämd för sjötjensten, och inskrefs år 1791