LNCrawler

187. Page 190

427 Porträtter Af Namnkunniga Svenske Män Och Fruntimmer — runeberg.org · All chapters

Page 190

Samtida utmärkta Personer

- 273. Fredrik Cederborgh

- 274. Pehr Henrik Ling

273.

Fredrik Cederborgh

var född deu 17 Juni 1784, på Stjernforss bruk i Nerike.

Hans fader, Assessoren Cederborgh var ägare af detta och

andra bruk. År 1803 ingick han i Kansliet, der han

genom sina lyckliga anlag, i förening med sin älskvärda

karakter och sitt glada umgängessätt så fördelaktigt

utmärkte sig, att han redan år 1810 hunnit till

Protokolls-sekreterare. Embetsmannabanan öfverensstämde likväl föga med

hans böjelser och lynne, hvarför han tog afsked följande

året, tillbragte tiden än i Stockholm, der han anlade ett

boktryckeri, än på landet, dit han för alltid flyttade år

1823, då han gifte sig och nedsatte sig på Dalkarlshytte

bruk, hvarest han afled den 19 Januari 1833. Gynnad af

lyckliga omständigheter, behöfde han ej för sin utkomst

egna sig åt något visst lefnadsyrke, utan kunde efter

behag omfatta det, hvartill lusten och anlagen kallade

honom. Dessa blefvo kanhända just genom det ofvannämnda

förhållandet aldrig så utvecklade, som de under andra oeh

mindre gvnnande skulle blilvit, ty han hade dem ej blott

för vitterheten, utan äfven för de strängare vetenskaperna,

särdeles Naturalhistorien, och skulle troligen blifvit

utmärkt i hvad vetenskapsgren, hvarmed han velat

sysselsätta sig, äfvensom han kunnat blifva en god målare, om

han med allvar vinnlagt sig om konsten. Nu är han af

allmänheten endast känd som litteratör. År 1809 utgaf

han sitt första arbete:

Uno von Trasenberg,

hvarpå sedan

följde:

Ottar Tralling.

Dessa romaner äro icke egentligen

en, efter bestämd plan genomförd, digt, utan en samling

strödda karakters- och sedemålningår, scener, hämtade ur

lifvet och tecknade med en förvånansvärd trohet och

sanning. De bildade i vår litteratur en alldeles ny genre, i

prosan motsvarande hvad Fru Lenngren tecknat i versform,

hittills hos oss oöfverträffade, måhända oupphunna. Han

sjelf skref aldrig något bättre, kanske derföre, att han

icko ville det, kanske också derföre, att han, lik mången

annan, genast i de första stegen hunnit den höjd, han var

bestämd att uppnå, och sedermera ej förmådde mer än

bibehålla sig derpå, någon gång till oeh med halkande ett

stycke nedom. Kanske får orsaken äfven sökas i den

felande ansträngningen, ty Cederborgh älskade i allmänhet

ingen sådan och författandet var för honom ett ögonblicks

tidsfördrif, icke afsigten att dermed vinna ära eller

ekonomisk fördel. Visst är emedlertid, all hans senare

skrifter:

Riddarekandidaten, Grefve Jacques Pancrace

m. f1. icke

äro jemförliga med de båda omnämnda, och att han, i den

samling af sina arbeten, han kort före sin död utgaf,

under titel:

Ungdoms-Tidsfördrif,

icke alltid förbättrat hvad

han ändrat.

274.

Pehr Henrik Ling.

Gymnastikens stiftare, föddes den 5 November 1776, i

Wexiö stift, der fadren var prest. Tidigt beröfvad honom

och derigenom sin skyddare och vårdare, hade gossen

mångfalldiga svårigheter och motgångar att kämpa emot,

hvilka det fordrades hela hans utomordentliga själskraft,

och ihärdighet att besegra. Dessa bistodo honom äfven

under hela lifstiden och svigtade ej under de hårdaste

pröfningar, icke ens då han, för att tillfredsställa sin

vettgirighet och sin längtan att se främmande länder, måste

antaga en tjenares ringa vilkor, för att få åtfölja en

resande landsman. Han såg endast ändamålet, och då han

vann det, brydde han sig icke om medlets obehag.

Under denna resa fortsatte han sina studior, fullkomnade sig

i kännedomen af främmande språk och återkom till

fäderneslandet rigtad med nya kunskaper, ökad erfarenhet oeh

i synnerhet en pröfvad bekantskap med egna krafter. Han

erhöll Fäktmästaretjensten vid Lunds Universitet och

började här sina gymnastiska öfningar, hvilka, i trotts af det

motstånd och hvad värre var: det åtlöje, hvarmed de

angrepos, snart vunno kredit och ådrogo sig de akademiska

auktoriteternas uppmärksamhet. Följden var ett

Gynmastiskt Central-Instituts anläggning i Stockholm, dit Ling

flyttade år 1812. Hans bana var nu bestämnd och han

fick egna sig åt sitt yrke, hvilket han gjorde med den

orubbliga energi och den glödande enthusiasm, som i

allting utmärkte honom. Denna hindrade honom likväl icke

från att bygga sitt system för både fäktning, och i

synnerhet gymnastik, på de strängaste vetenskapliga grunder,

på den noggrannaste beräkning. Jemte denna

sysselsättning, som ensam skulle kunnat upptaga och öfverfylla

en vanlig menniskas tid, hade Ling likväl ännu stunder

öfriga för skaldekonsten och skref, utom några

mindre lyriska stycken, tvenne epopéer:

Gylfe

och

Asarne

hvaraf den senare allena fullbordades, och en mängd

sorgespel:

Agne, Ejlif den Göthiske, Domalder, Visburs söner

m. f1.

Skref

, är likväl icke rätta ordet, ty blott ytterst

sällan satte han sig, liksom en annan författare, ned vid

skrifbordet. Gående på golfvet, dikterade han merendels

sina icke sällan rimmade episka eller dramatiska poesier,

med samma lätthet, samma outtömliga rikedom på idéer,

samma makt öfver uttrycket, som en öfvad och skicklig

Notarie uppsätter ett protokoll. Alla hans arbeten

omfattade fosterländska ämnen och voro merendels hållna i den

fornnordiska sagostilen, hvilken han särdeles älskade, han

var derjemte en stor beundrare af den gamla

Skandinaviska mythologien, hvilken han satte framför den Grekiska,

och ville göra till typen för den bildande konsten. Han

höll ett par vintrar föreläsningar deröfver. Så många oeh

mångsidiga förljenster blefvo väl icke så belönade, som

man för samtidens heder skulle önskat, och som Ling för

egen trefnad skulle behöft, men likväl icke obemärkta.

Han erhöll Professors-titel, pryddes med Nordstjernan och

inkallades i Svenska Akademien, hvad som likväl mest

gladde honom, var att hans gymnastik allt mer och mer

vann kredit, upphöjdes till ett läroämne och omfattades af

statsmakternas välvilja, hvarpå han erhöll ett prof då

Ständerna åt honom anslogo 2000 Rdr, till understöd för hans

gymnastiska läroboks utgifvande. Ehuru begåfvad med en

kropp, nästan lika stark som hans själ, uttömdes likväl

dess krafter genom öfverdrifna ansträngningar, och han