LNCrawler

199. Page 202

427 Porträtter Af Namnkunniga Svenske Män Och Fruntimmer — runeberg.org · All chapters

Page 202

Carl XII:s Samtida

- 295. Niklas Nordensvärd

- 296. Otto Wellingk

- 297. Georg Bogislaus Staël von Holstein

- 298. Otto Wilhelm von Fersen

genom sina kunskaper och sitt behagliga umgängessätt, en’

godsägares välvilja, till den grad, att denne utnämnde

honom till Guvernör för sina söner oeli deras förmyndare

efter sin död, ett verkligt sällsynt förtroende för en

främling och fiende. Ingen kunde likväl bättre förtjena ett

sådant. Fadren dog snart och Norin förvaltade så väl sitt

uppdrag, att han iekc blott förkofrade sina myndlingars

egendom, utan äfven förvärfvade sig deras varmaste

kärlek oeh tillgifveuhet. l)å freden ändtligen slöts och N.

kunde återvända till fäderneslandet, gjorde han reda för

*itt förmynderskap och skiljdes med saknad från

vnglin-garne, som i honom sågo sin andre far. Hemkommen,

utnämndes han till Major, adlades år 1727 under namnet

Nordensoärd och tog samma år afsked med

Öfverste-Löjt-nanls titel. Han ailed i Christinehamn år 1762, i en ålder

af 79 år, barnlös, och den adliga ätt, han börjat,

utslocknade med honom.

296.

han blef General-Major. Är 1731 upphöjdes han i

Fri-herrligt stånd, blef 1734 Landshöfding i Calinar och

erhöll 1743 en beskickning till Hertig Adolf Fredrik, att

underrätta honom om hans val till thronföljare i Sverige.

Denna beskickning hade till följd hans befordran till

General-Löjtnant. Adolf Fredrik förglömde ej den lyckligo

budbäraren, som af honom utnämndes till Serafimer-Riddaro

och Fältmarskalk. Han alled år 1764 i Malmö, der han

då var Landshöfding. Om honom berättas följande

äfven-tyr: Då han var fången i Moskva, gifte han sig der med

Generalens, Friherre Horns dotter och hennes inilytando

verkade så mycket, att han liclc utvexlas. Glömsk af

denna tjenst, förälskade han sig vid hemkomsten i en Fröken

Ridderskantz, hvars hjerta han äfven vann och bröllopet

skulle firas, då hans fru just på bröllopsdagen hemkom.

Denna hans trolöshet mot sin maka tycktes einedlertid icko

ha skadat honom i hennes ögon, lika litet som den

hindrade hans befordran och yttre lycka.

Otto Wellingk,

en äldre broder till den ryktbare General-Guvernören

Mau-ritz Wellingk, var född år 1649. Han hade redan

avancerat till Öfverste för ett Kavalleri-regemente, då han år

1676, tillika med sin ofvannämnde broder, utnämndes till

Friherre. Man har sedan ingen underrättelse om honom

förr än år 1700, då Carl Xll:s krig utbröt, i hvilket han

<lellog vid liera tillfällen. Sålunda kommenderade han

298.

Otto Wilhelm von Fersen

hör väl egentligen blott så vida till Carl XII:s krigare,

som han qvarstod i tjenst ännu vid början af denne

konungs regering, men kan ej nämnas bland hans krigare,

om man deribland vill lorstå endast dem, som loljde

honom i hans fälttåg. Då han likväl verkligen var hans

Svenska Arméens högra flygel i slaget vid Narva, anfördeJsamtiding och i öfrigt en utmärkt man, lia vi trott

ho-Kavalleriet vid passagen öfver Duna, utmärkte sig i åt- nom kunna med skäl försvara sin plats bland det Nordiska

skilliga drabbningar och vann, såsom sjelf befälhafvare,

en vigtig fordel öfver en Rysk korps vid Punitz, år 1704.

Tvenne år senare lemnade han den krigiska banan för att

öfvergå till den civila, då han utnämndes till Ivongl. Råd

oeh President i Abo llofrätt. Han var redan förut

upphöjd i Greiligt stånd. Det var honom icke beskärdt att

länge åtnjuta sina nya värdigheter, ty han alled år 1708

i Stockholm, ook den Grelliga ätt han stillat, utgick med

honom.

297. ’

Geoi\g Bogislaus Staël von Holstein.

Som denne man var en af dem, hvilka hade tillfälle

att göra siu krigiska lärospån under den store krigaren

Carl XII, anföra vi honom ibland hans samtida, ehuru hans

förnämsta veiksambetsbana infaller under en senare period.

Son af Ofversten vid Artilleriet i Ingcrmanland, Johan

Staël von Holstein, föddes han år 16ö6 och ingick som

lielt ung i tjenst, så att lian år 1709 redan var Kapten.

1 slaget vid Pultava blef lian fången, men var en bland

dem, som hade den sällsynta lyckan att frigifvas, oeh

al-färdades år 1711 af Senaten med ett uppdrag till

Konungen i Bender. Efter hemkomsten avancerade han till

Major, Öfversie-Löjtnant och Öfverste för Skaraborgs

Regemente samt inträdde någon tid i llolsteinsk tjenst, der

Lejonets kämpar, lian föddes i Rewal år 1623; dess

fader var Löjtnanten Herman Fabianson von Fersen. Vid

18 års ålder följde han sin fader öfver till Stockholm och

blef Hofjunkare hos Drottning Christina, ingick i krigstjenst,

bevistade fälttågen mot Danmark, samt under återstoden

af trettioåriga kriget, i hvars sista bragd: Prags eröfring,

han deltog och blef dervid utnämnd till Ryttmästare. Efter

freden gick han i Fransysk tjenst, återkom sedan till

Sverige och blef Kammarherre hos Carl Gustaf, hvilken

befallde honom åtfölja Drottning Christina till Danmark, då

hon lemnade fäderneslandet. Han var sedan Konungen följ—

agtig i Polska och Danska fälttågen och fick af honom,

såsom belöning för sitt välförhållande vid något tillfälle,

en gåfva af 1000 dukaler. Efter Konungens död utnämnd

till Landtråd i Estland, befullmäktigades han af Provinsens

Adel att år 1672 resa till Stockholm och söka bekräftelse

på dess previlegier. Här upphöjdes han, jemte sina båda

kusiner och sin yngre bror, till Friherre, samt kort

dcref-ter till General-Major och General-Löjtnant. 1 slaget vid

Lund blef han illa sårad och tillfångatagen af Danskarne,

som grymt behandlade honom. LTr stånd att betala den

fordrade lösen af 3000 Rdr, maste han qvarstamia i

fångenskapen ända tilldess han, efter Königsmarks seger

på Rügen, utvexlades mot någre Danske Officerare. Ar

1681 blef han Guvernör och sedan General-Guvernör i

Narva samt år 1693 Fältmarskalk, tog afsked år 1698

och dog år 1703 i en ålder af 80 år.