LNCrawler

202. Page 205

427 Porträtter Af Namnkunniga Svenske Män Och Fruntimmer — runeberg.org · All chapters

Page 205

Carl XII:s Samtida

- 299. Carl Magnus Stuart

- 300. Carl Gustaf Rehnsköld

- 301. Theodor Ankarkrona

- 302. Robert Lichtone

299.

Carl Magnus Stuart

härstammade från en Skottsk iilt af samma namn. Hans

farfar, år 1655 tillfångatagen vid Warbergs eröfring, gick

i Svensk tjenst och hlef stamfader för Stuartska slägten.

Mari känner ej Carl Magni födelseår, äfvensom hans yngre

lofnadsomständigheter ej äro uppgifna. Man vet blott, att

då han undervisade Kronprinsen, sedermera Konung Carl

XII, i Fortifikationen, var han Kammarherre och

General-Qvarterinästare. År 1700 följde han Konungen vid

landstigningen på Seland, som han ordnade oeh hvarvid han

hlef blesserad, var själen i flera dylika företag, serdeles

vid passagen öfver Diina, utnämndes till General-Löjtnant

och Ståthållare i Kurland, måste för sin sjuklighet lorana

arméen för att besöka varma bad och afled i Stockholm

år 1706.

300.

Cari. Gustaf Reiinsköi.d.

Denne man, som man ieke origtigt gifvit namn af den

Svenske Alexanders Parmenio, liknade verkligen sin

Mace-doniske föregångare i många hänseenden, ej blott genom

sina krigiska talanger, utan äfven deri, att lian, såsom

denne, misstroddes för att hysa mindre gynnande tänkesätt

mot Konungen. Född år 1651 i Stralsund, der fadren var

Kammar-President, skickades han till Lund att studera,

hvarefter han ingick i krigstjenst och utmärkte sig år 1676

i en träffning vid Tåstebro mot Danskarne, ådrog sig vid

flera tillfällen Konung Carl Xl:s synnerliga uppmärksamhet

och begagnades af honom, efter krigets slut, i liera

uppdrag vid Indelningsverkets organiserande. Vid Konungens

död var han General-Major, befordrades af lians son till

General-Löjtnant oeh var under hela den lyckliga hälften

af dennes laig, dess rådgifvare och högra hand, både i

rådslagen och på fältet. Det vore för tröttsamt att räkna

alla de större och mindre operationer, livari han deltog;

vi åtnöja oss med att endast nämna slagen vid

Frauen-stadt, der han kommenderade och slog Polackarne, och

der hans lyckas stjerna stod på sin höjd, samt det vid

1’ultava, der hon nedgick. Detta sistnämnda skedde ej

blott derföre, att han der var olycklig och föll i Kysk

fångenskap — ty det är ej framgången eller motgången,

som bestämmer menniskans eller krigarens värde — utan

derföre, att man tillskrifver oenigheten mellan Rehrrsköld

oeh Grefve Piper slagets missgynnande utgång, och att

nian tillvilcr It. ett visst småsinne och afund mot Grefve

Lewenhaupt, livilket i synnerhet skall hafva röjt sig vid

detta tillfälle. Om uppgiften är sann — och den saknar

åtminstone icke all grund — så är Relinskölds förfarande

*å mycket oförlåtligare, som han bättre än någon annan

borde känna, att all; här slod på spel, och att- hans

fäderneslands och hans konungs öde berodde på vinsten eller

förlusten al’ detta slag. Carl förändrade likväl icke sina

tänkesätt för honom, bibehöll honom, oaktadt frånvaron,

ständigt i sin åtanka och sörjde, så snart det var honom

möjligt, för hans utlöseu. Denna kunde likväl icke ske

förr, än år 1718 och på vilkor. att han ej skulle tjena

mot Ryssland. Relinsköld infann sig nu hos Carl i Norrige,

der lian emottogs med mycken välvilja oeh skickades till

Skåne, alt skydda dess kust mot ett befaradt infall från

Danmark. Ilan alled den 29 Januari 1722 under resan

från Stockholm till Kungsör, hvarest han ämnade

uppvakta Kouung Fredrik, som med sin gemål då befann sig der.

301.

Tiieodor Ankarkrona.

Rådmannens i Carlskrona ChristoiTers äldste son,

Theo-dor, föddes derstädes år 1687 och skickades vid 6 års

ålder till Amsterdam til! sin farbroder, som der var chef

för ett stort handelshus. Denne besörjde hans uppfostran

och placerade honom sedan på sitt kontor.

Ynglingens håg var likväl mera böjd för sjöväsendet, än för

.handeln, hvarföre han företog liera sjöresor, gick i

Holländsk tjenst och hade der tillfälle att komma under den

berömde sjömannen Farb i as befäl, livars mångfalldiga

krigsföretag ej sällan likna de gamla sagobjeltarnes

sjötåg. Härifrån trädde Christolferson i Engelsk tjenst, der

han befordrades till Officer. I!an insåg likväl, alt under

elt krig med sjömakter, var det fäderneslandet som

förnämligast hade anspråk på hans arm, och han återvände

således år 1711 till Sverige, livilket han lenmat som barn

och der han nu nästan var en främling. Anställd i Svensk

tjenst, fick han flera tillfallen alt utmärka sig mot rikets

fiender orb erhöll äfven de hedrande uppdragen, att till

Sverige återföra först Konung Stanislaus och sedan Carl

XII, då denne, efter femton års frånvaro, omsider återsåg

sitl land. Ilans förtjensler och insigter belöntos eller hand

med befordringar och utmärkelser. Han blef således

Adelsman år 1717, Amiral 174 2 och följande året

Landshöf-ding i Stockholms län, Kommendör af Svärdsorden vid

dess stiftelse 1748 och Ledamot af Vetenskaps-Akadeniien.

Han alled år 1750. Sjell’ barnlös, erhöll han likväl

tillstånd att öfvecflytta sitt Adelskap på sina slägiingar.

302.

Robert LicnToxrr.

Ätten härstammade, likt flera af dem. hvilka gjorde

sig clt namn under 16:de oeh 17:de seklet, från Skottland.

Roberts far stupade som Öfversfe i slaget vid Wittstock

år 1636. Ilan sjelf var född i Perno Socken i Nyland

den 8 Augusti 1631. Vid femton års al der tog han tjenst

som soldat oeh bevistade slutet af Trettioåriga kriget samt

Carl Gustafs fälttåg i Polen och Danmark. Ef!er att

hafva genomgått alla grader, blef han ar 1675 Öfversfe vid

Xya Adelsfanan och Friherre. Sedermera avancerade lian

till General-Major, General-Löjtnant, (ffiuvernör öfver

Estland, detsamma öfver Jönköpings och Kronobergs län runt

år 1687 Kongl. Råd. President i Åbo Ilofrätt och Grefve..