LNCrawler

206. Page 209

427 Porträtter Af Namnkunniga Svenske Män Och Fruntimmer — runeberg.org · All chapters

Page 209

Carl XII:s Samtida

- 306. Carl Gyllenstjerna

- 307. Gabriel Falkenberg

- 308. Gustaf Adolf De la Gardie

- 309. Carl Gustaf Armfelt

- 310. Henrik Hammarberg

slagen vid Lund och Helsingborg. Han hade åtskilliga

uppdrag i hofvets angelägenheter, bland andra det, att

vara Guvernör i Enkedrottningens lifgeding ocb

Öfversle*-Marskalk hos henne. År 1687 inkallades han i Riksrådet

rigt och kärt minne. Härunder voro hans ekonomiska

omständigheter ingenting mindre än lysande, så att han till

och med hade för afsigt, att arrendera en egendom för

att föda sig i sitt anletes svett. En försvagad hälsa,

kan-ooh utnämndes till Grefve samt tio år senare till President hända en följd af för mycken ansträngning under ihärdiga

i Kammar-Revisionen. Carl XII uppdrog honom från Ben- embetsgöromål och bekymmer, lade honom allt för tidigt

der att i Senaten föredraga sju regeringsärender och ut-;i grafven den 5 Mars 1695 på Wärnanäs sätesgård i

Små-nämnde honom år 1718 till President i Svea JlofRätt, land, i en ålder af endast 47 år.

hvarpå ;>r 1719 följde Kanslerskapet för Åbo Universitet.

1 sin ungdom skall han ha varit väl öfvad i ridderliga

bragder, emedan bau vann första priset i den stora

Karussellen, som bölls år 1672 i anledning af

anträde till regeringen.

Konungens

307.

Gabriel Falkenberg,

309.

Carl Gustaf Armfelt,

son ÖfverstLöjtnanten Gustaf Armfelt, föddes i

Ingerman-jland den 9 November 1666, gick vid nio års ålder i tjenst

¡såsom page bos General Wellingk, reste tio år senare till

¡Frankrike, der han qvarstannade i 12 år, hvarunder han

tjenade i 17 månader som simpel soldat och genom sin

son till Landshöfdingen Falkenberg, född den 6 Juni 1646,’ tapperbet och goda uppförande gradvis avancerade till

blef år 167S Laudshöfding i Nyköpings län, år 1693

Kongl. Råd och President i Åbo IIof-Rätt, hvarifrån han

tio är derefter flyttades till samma embete i Svea

IIof-Rätt, samt upphöjdes efter hand till Friherre, Grefve och

Kansler för Åbo Akademi. Han dog i Stockholm d. 30

Maj 1714. Grefve Falkenberg beskrifves såsom en, både

till sitt yttre och Ull sitt inre, utmärkt personlighet, af

sin konung, så att

en rättskaffens karakter och tillgifvcn

han vägrade deltaga i de stämplingar, som under Carls

långa frånvaro börjades emot honom.

308.

6l’S T A F A D O I. F D E I. A G A R I) IE ,

son al’ det namnkunniga Riksdrotzet Magnus Gabriel I)e la

Gardie och hans Fru, Prinsessan Maria Eupkrosina, föddes

i Stockholm den 10 December 1647, ensam efterlefvande

af elfva syskon. Föräldrarnas höga ställning tycktes

försäkra sonen om en lysande lott, men utsigterna

förmörkades genom Carl Xl:s besynnerliga obenägenhet för .“in

faster och hennes man, samt den stränghet, hvarmed han

emot dem handhade reduktionen, så att för Konungens

kölsliga kusin icke återstod något annat, än hvad som

slod öppet för den ringaste undersåte: atl gonom egna

förtjenster och duglighet sjelf skapa sin lycka. Gustaf

Adolf De la Gardie hade likväl egenskaper nog dertill.

Under Förmyndare-regeringen steg han, såsom inan bordt

vänta, hastigt i grader, så att han år 1673 var Ofverste

för Upiands regemente, Riksråd och Rikskanslirad,

alltsammans vid 25 års ålder. Det visade sig likväl hvad

som sällan händer, att mannen förljente hvad ynglingen

så till sågandes i förskott erhållit. Carl använde honom

i många kinkiga och maktpåliggande befattningar,

utnämnde honom till President i Svea IIof-Rätt, Kansler för Åbo

Universitet, Minister i Regensburg och President i den

Romerska Reduktions-kommissionen, hvilket ömtåliga värf

han förvaltade med så mycket nit och rättskaffenhet, att

det förvärfvade honom en allmän aktning och ett långva-

Kapten. Det i fäderneslandet utbrustna kriget återkallade

honom dit, hvarvid han anställdes i sin födelsebygd,

Finland, och utmärkte sig så, att han år 1711 blef

General-Major och 1713, efter General Lybeckers oförsvarliga

återtåg och deraf föranledda hemkallande, af Ivongl.

Regeringen utnämndes till belalhafvare öfver Finska arméen.

Efter ftera operationer, utförda med mer eller mindre

framgång, gaf han i Februarii 1714 den olyckliga träflningen

vid Storkyro, der segern fråntogs honom genom General

De la Harres försumlighet att utföra en kavalleriattack

mot den redan till hälften slagno iienden. Denna hade

emedlertid så mycket lidit och fått en sådan aktuins för

* O

den Svenska tapperheten, att Armfelts återtåg nästan icke

oroades, ehuru hela Finland numera föll i Ryssarnes

händer. År 1717 inbröt han i Norrige, men förmådde ej

cr-öfra Trondbiem, och efter Konungens död gjorde han den

bedröfligt ryktbara reträtten öfver fjellen, med förlust af

artilleri och tross samt en stor del af sina trupper, som

omkommo af kölden. År 17191 utnämndes han till

Lands-höfding i Wiborg, men hvilken syssla han aldrig tillträdde.

Efter freden flyttade han tillbaka till Finland, der han år

1735 blef belalhafvare öfver der förlagda trupper och

utnämndes till Friherre. Han alled den 24 October 1736.

Henrik

310.

Hammarberg,

son af Hofjägmästaren Hammarberg, föddes på Wiredaholm

år 16S3. Efter förrättade studier blef han Auscultant i

Götha IIof-Rätt och år 1707 Sekreterare hos Generalen,

Grefve Magnus Stenbock. Denne omfattade honom med

mycken välvilja och sökte öfveitala honom att ingå i

krigsståndet, men hvilket II. beständigt afböjde, ebtiru han

i slaget vi,d Helsingborg gjort tjenst som

öfverbefälhafva-rens Adjutant och dervid tillräckligt ådagalagt, att han ej

saknade militärisk duglighet. Emot sin vilja måste han

likväl efterkomma Stenbocks önskan, när han på dennes

begäran, utan att vela det, utnämndes till Regements-