LNCrawler

207. Page 210

427 Porträtter Af Namnkunniga Svenske Män Och Fruntimmer — runeberg.org · All chapters

Page 210

Carl XII:s Samtida

- 310. Henrik Hammarberg

- 311. Christoffer Polhem

Qvartermästarc vid LifRegementet, då han varit skickad

till Stockholm att a ilägga rapport om fälttågets utgång.

Han bevistade nu det loljande kriget, hvarunder han

avancerade till llyltmästare, men återvände, efter Konungens

död, till den civila tjenstemannabanan, biel’ Iläradshöfding,

Lagman, Justitia;-Kansler och slutligen President i Svea

Ilol-Rätt, hvars stol han iulog, prydd med Svärdsorden.

Han tog afskod år 1753 och dog på samma ställe, som

sett honom födas, den 25 Januarii 1708, i en ålder afS5

år. Han beskrifves såsom en duglig embetsman och nitisk

anhängare af det politiska parti, han omfattat:

Mössornas.

311.

C KRISTOFFER P 01.11 EM.

År 1GG1 föddes i Wisby Handlanden Vulf

Christof-fer Polhaminars son. De föga bemedlade föräldrarne

af-ledo då han var tolf år gammal, lemnande honom ett arf

af inga tillgångar och föga kunskaper. Sä utkastad i

vorlden, måste han genom att träda i enskildtas tjenst

sjolf förskaffa sig ett tarfligt bröd. Del lyckades honom

likväl medelst llit, redlighet och noggrannhet; men ju

längre han framskred i ålder, desto mer tryckte honom det

öfvannämnda arfvet: bristen på kunskaper, lians håg blef

tidigt riktad åt mekaniken, och han hade efter hand på

lediga stunder sjelf åt sig förfärdigat eu fullständig

snickare-, svarlvare- och smedje-verkstad, der han

förfärdigade åtskilliga arbeten efter e^en uppfinning, som snart

väckte grannarnas uppmärksamhet. Det gick honom likväl

såsom alla menniskor af något utmärlctare anlag: ju mer

han lärde, desto mer insåg han hvad som fattades honom.

Ilan märkte med ledsnad, alt han ej kände de första

grunderna i geometri och algebra, tvenne vetenskaper, hvilkas

namn han först nyligen inhämtat. Ännu större blef likväl

hans grämelse, när han erfor, att dessa grunder måste

inhämtas ur böcker, skrifna på ett språk, som han ej

förstod: Latin. När han lärde inse denna brist, var han

redan öfver 20 år gammal, således öfver den egentliga

lärotiden. Dereinot hade lian hunnit den ålder, då

inenni-skan mognat till medvetande af sin kraft och sin vilja,

och denna medvetenhet var för honom nog att ersätta hvad

som felades honom. Det berättas om Polhammar, som om

många andra män, hvilka gjort sig ett namn i

vetandets eller konsternas rike, huru outtröttligt han sträfvat

att bana sig sjelf vägen till det mål, han dunkelt anade,

och som ännu blott sträckte sig till inträdet i

kunskapernas helgedom, hvars förgård han kände med sig sjelf, alt

han ännu icke ens beträdt. Af eu Prest erhöll han till

skänks ett Latinskt lexikon, som han började lära utantill;

till en annan vandrade han i sju månaders lid hvarje dag

tre fjerdedels mil fram och tillbaka, för alt taga

undervisning i de lärdas oundgängliga språk. Omsider reste han

till Upsala, der han för första gången gjorde sitt namn

kändt genom iordningsättande af det konstrika ur, en

munk i Wadstena förfärdigat, men som råkat i olag, och

hvilket iugeu urmakare sedan dess vågat vidröra. Det

lyckades honom, och uret gick till dess det förstördes af

den vådeld, som år 1702 ödeläde domkyrkan jemte staden.

Polhammar var nu icke mer den obemärkte

gårdsfogden; han var en aktad vetenskapernas ämnesvän och

blef snart känd som verklig vetenskapsman, då han år

1690 förevisade Bergskollegium modellen till en machin

för malmuppfordring ur grufvor, hvilken så behagade

Konung Carl XI, att han utnämnde honom till

Bergsmekani-kus, med 500 daler silfvermynts lön, eu för honom

omätlig tillgång, som satte honom i stånd att företaga en

utländsk resa. 1 Paris, dit han begaf sig, väckte ban

vetenskapsmännens förvåning genom flera genialiska

uppfinningar’ en förvåning så mycket större, som manuen kom

från ett laud, hvilket man trodde vara ett hem endast för

mörker och barbari. Bland annat erbjöd ban sig alt

förfärdiga ett ur, som skulle slå, ej blott dygnets vanliga

tolf timmar, utan äfveu de Turkiska, Judiska,

Babyloniska och Italienska. Det blef verkeligen utfördi efter en

modell, som han, hemkommen till Sverige, ditskickade, och

användt såsom present från hofvet i Versailles till det i

Konstantinopel. På hans förslag blef ett mekaniskt

laboratorium inrättadt i Stockholm, hvars stora nytta för

mekaniska kunskapers spridande snart erkändes. Hans

rykte hade emedlertid sträckt sig kring Europa och från

flera länder erhöll han anbud, dels alt träda i deras tjenst

på fördelaktiga vilkor, dels alt åt dem förfärdiga

modeller till konstrika mekaniska inrättningar. De första

förkastade hans fosterländska hjerta, de senare omfattade

hans vetenskapliga snille med värma och utförde dem till

de anmodandes fulla tillfredsställelse. Det var likväl

Sverige, som i synnerhet drog nytta af detta mäktiga snilles

verksamhet. Är 1712 började han dockbyggnaden i

Carls-krona, och åtog sig vid samma lid Trollhätte slussars

byggnad, hvilken borde vara färdig inom fem år. Den

afstan-nade under Carl Xll:s olyckliga krig, men, sällsamt nog,

företogs den åter några och trettio är derefter, då han

hunnit utöfver den vanliga meimiskoålderns gräns, till

närmare nittio år, och ännu här ägde nog kropps- och

själskrafter att gå tillhanda med råd, planritningar och

modeller. AU uppräkna den mängd af sådana han

efterlem-nat, dels till allmänt, dels till enskild t bruk, dels för

vigtiga, dels för obetydliga förrättningar, skulle fylla en

bok, och denna bok skulle bli en samling af genialiska

drag, någon gång måhända öfverträffade af senare tiders

erfarenhetsrön, men aldrig af det tankedjup, som låg till

grund derföre, och som utmärkte alla hans skapelser.

Fäderneslandet och dess särskildta styrelser voro ej

otacksamma mot så många förtjenster. Han utnämndes

efter band till Assessor och llåd i Kommerse-Kollegium,

blef en af Yetenskaps-Akadeinicns förste ledamöter och

pryddes, vid ordnarnas instiftelse, med

Nordstjerne-Kom-mendörs-dekorationen. Redan år 1716 hade Carl Xll

upphöjt honom i adligt stånd, hvarvid han antog namnet

Polhem, under hvilket han allmänt är känd. Han alled år

1751, nära 90 år gammal.