LNCrawler

208. Page 211

427 Porträtter Af Namnkunniga Svenske Män Och Fruntimmer — runeberg.org · All chapters

Page 211

Carl XII:s Samtida

- 312. Anders Celsius

- 313. Mårten Triewald

- 314. Olof Rudbeck

312.

Anders Celsius,

sonson till den genom sin upptäckt af Helsinge-runorna

namnkunnige Måthemalikern Magnus Celcius, och son till

Professorn af samma namn, föddes den 27 November

1701. Med namnet ärfde Lan de. stora vetenskapliga

anlagen och den oemotståndliga böjelsen, alt göra dem

gällande. Denna böjelse tog ut sin rätt i trots af anhöriges

uppmaning att lägga sig på juridiken, såsom ett vida

säkrare brödyrke, och han intog redan vid icke fullt 30 års

ålder den lärostol såsom Astronomie-Professor i Upsala,

hvilken tycktes nästan vara ett fideikomiss iuom hansslägt,

emedan den före honom innehafts af hans farbroder,

morfader och morbroder, Peter Elvius. En lärd resa, som

han kort efter sin utnämning till detta embete företog till

liera Europeiska länder, och som räckte i fem år, förde

honom i personlig bekantskap med tidens störste

vetenskapsmän, och en följd deraf blef hans deltagande i den

resa till Lappmarken, i afsigt att bestämma jordens form

vid polerna, som han föreslagit, och hvilken, på Franska

regeringens bekostnad, företogs af Maupertuis, Clairaut,

Damus in. 11. En pension af 1000 livrés belönade hans

dervid ådagalagda förtjenst. Då han nn ändtligen, efter

dess fullbordan, skalle börja sköta sin profession, fann

han omöjligheten att göra det med något verkligt gagn

för vetenskapen, då Upsala icke ägde något

Observatori-um. lian företog således att bygga ett dylikt i sin egen

trädgård, och medan detta byggdes, gjorde han

observationer, liggande under bar himmel. Följden häraf blef

likväl på en gång nyttig och skadlig för vetenskaperna,

t}- de många rön och upptäckter han gjorde, ersatte

likväl ej förlusten af upptäckaren, hvars förstörda hälsa lade

honom i en för tidig- graf den 25 April 1744. lian var

ledamot af Vetenskaps-Akademierna i Stockholm, lierlin

och Wien.

313.

Mårten Triewald.

Smeden i Stockholm Marten Triewald hade tvenne

söner: Samuel och Mårten, som bada gingo hvar sin väg

till utmärkelse och anseende, och båda hunno det mål de

sökte. Den äldre, Samuel, valde diplomatikens bana och

dog som Ilolsteinskt Statsråd; den yngre, Mårten, gick

vetenskapernas icke mindre törnsådda, men mindre

vådliga stig; han gjorde sill fädernesland en redbarare nytta.

Det var likväl icke del fria, öfverlagda valet som förde

honom dit. Ilan ägnade sig nemligen iörst åt handeln,

led en förlust i sitt första företag, reste, till följd deraf,

till England, och liek der en befattning som föreståndare

för en stonskolsgrufva i Newcastle. Arbetena derstädes

betraktade han likväl icke endast med induslriidkarens öga,

utau äfven med forskarens. I synnerhet fästade han sig

vid en slags eldmachin, som brukades vid uppfordringen

ur grufvorna. At denna gaf han en förbättrad form och

hemförde den till Sverige, der han således kan anses som

ångmachinernas fader och stiftare. Ilans biograf,

Professor Laurell, talar vidlyftigt om denna machin och yttrar

siu ledsnad öfver, att den då ännu ej blifvit använd, men

tröstar sig derincd, alt sådant troligen skall ske i

framtiden.

Under sin ofvannämnda befattning samlade T. någon

förmögenhet, med hvilken han, efter tio års vistande i

England, år 1726 återvände till Sverige. Här utnämndes han

till Director Mechanicus, förordnades att hålla

föreläsningar öfver mekaniken och iiclc sig uppdragen tillsynen

öfver Wedevågs och Qvarnbacka jernarbeten. Man har af

honom en mängd rön och uppfinningar, såsom en

förbättring af dykareklockan, en vädervexlings-maschin, rön om

silkesmaskens skötsel, om ljusets intensitet o. s. v. Han

var en af Veteuskaps-Akademiens grundläggare och

första medlemmar. Hans nyttiga verksamhet afbröts alltför

tidigt af döden den 8 Augusti 1747, i en ålder af endast

55 år.

314.

Olof Rudbeck.

Då den store Gustaf Adolf före siu afresa till

trettioåriga kriget befann sig i Westerås, hade Biskopen

derstädes, Johannes Rudbecks hustru i andra giftet,

Magdalena Ilysing, födt en son, hvilken Konungen, för att

hedra den förtjeute kvrkoläraren, lofvade bära till dopet,

der han fick namnet Olof. Man kan med skäl säga, att

detta barn var värdt en sådan fadder, och att han, på

den bana han inträdde, gjort sitt fädernesland lika

mycken heder och förvärfvat en lika namnkunnighet, som den

Kongl. bjeltcn på siu. Det var Atlanticans ryktbare

författare, som Gustaf Adolf här införde i Kristna kyrkans

gemenskap. Fadrens stånd och egen böjelse ledde

ynglingen på lärdomens väg, och han ägnade sig, såsom

egentligt yrke, åt medicinen, i hvilken vetenskap han år 165S

blef Professor vid Upsala universitet. När man härtill

lägger, att han i denna befattning ailed den 16

September 1702, sedan han åt siu son, Olof Rudbeck den

yngre, afträdt sin profession, så har man sagt nästan allt

hvad soin är att säga om hans lefuadsliändelser i vanlig

bemärkelse. Så mycket mer vore deremot att säga om

mannens litterära verksamhet. Rudbeck var en polyhistor

eller rättare: ett universalgenie af de 1’å, som förtjena

detta namn , ty hans kunskaper, talanger och

skarpsynt-het voro ej ytans mångsidighet, de flerfalldiga falcetter,

hvari den oäkta stenen låter slipa sig, och hvarifrån hon

kastar en mängd ljusstrålar, utau den sanna diamantens

rena vatten, i hvars djup det himmelska ljuset

återspeglar sig. Såsom läkare och anatom var han upptäckare

af de lymfatiska kärlon, och, ehuru äran af denna

upptäckt blifvit honom bestridd al flera samtida, lärer

oftcr-verlden likväl ej förneka honom den. Han var, då den

gjordes, endast 23 år gammal. Ett prof på, ej blott sin

skicklighet som anatom, utan äfven på sin själskraft och

sinnesstyrka, gaf han dessutom, då han på siu egen hu-